Stockholm är en härlig kulturstad. Här finns svensk
historia. Kyrkor, slott, monument och byggnader berättar om
storhetstid och arkitektonisk utveckling. Kulturinstitutioner
med internationell lyskraft, konstnärer, gallerister,
författare,musiker, forskare, hantverkare och andra
kulturskapare ger Stockholm liv. I staden trängs ett myller
av olika kulturaktiviteter som lockar människor från när och
fjärran. Huvuddelen av stadens kulturaktiviteter har vuxit
fram privat och spontant utan politikers beslut och utan
skattesubventioner.
Stockholms position som huvudstad ger staden dess särart.
Den är med sin specifika stadsmiljö hembygd för nära
700 000 personer. Staden är ett hem för människor av nära
hundra olika nationaliteter, vilket ger en speciell och
mångkulturell prägel.
Stockholmsregionen är också ett centrum för utbildning
och forskning. Många av landets utbildningsinstitutioner
finns här, konstnärliga utbildningar inte att förglömma,
liksom företagens utbildning och forskning. Tillsammans
skapar de ett klimat för utveckling och kreativitet.
Kultur och identitet
Kulturens betydelse för identiteten -- både stadens och
människornas -- får inte underskattas. Kulturen och
traditionen är grunden för våra värderingar och vår
tankestruktur. Kulturen markerar den nationella
samhörigheten och ett spännande växelspel skapas mellan
stadens traditionella kultur och de nya invandrarkulturerna.
Kultur vilar på ett arv från tidigare generationer. Den är
resultatet av dessas tankar, arbete och skapande, i form av
fornminnen, föremål, byggnader och minnesmärken, även
den kunskap och kompetens som människor besitter. Kultur
är slutligen historien om landet, staden, dess utveckling och
om de människor som bott och verkat genom århundraden.
Kultur skapas inte genom politiska beslut. Stockholms
kulturliv växte fram genom århundraden utan politisk
styrning. Så är det tyvärr inte i dag.
Ett rikt och fritt kulturliv skall präglas av frihet och
mångfald vilket förutsätter många och oberoende
kulturskapare liksom många och oberoende finansiärer.
Dessa förutsättningar måste aktivt skapas, stärkas och
gynnas, bl.a. genom konstruktiva politiska handlingar.
Politikerna skall och får inte styra kulturen. Politiker kan
däremot skapa bra förutsättningar för ett fritt kulturliv t.ex.
genom bättre skatteregler. Avdragsrätt för donationer till
konstnärlig verksamhet, satsningar på forskning och
utbildning är exempel som stärker pluralismen.
Vi ser främst två uppgifter för politikerna då det gäller
kultur. Den första handlar om att ta ansvar för vårt kulturarv.
Den andra gäller att skapa förutsättningar för en fri och
oberoende kultur där kulturskapare kan leva av sitt arbete.
Människors kreativitet och fantasi är de viktigaste råvarorna
och bra drivkrafter för en estetisk, ekonomisk och etisk
utveckling.
Fri kultur
Kulturen skall leva och blomstra fritt utan politisk styrning.
Den politiska inblandningen måste minimeras -- något som
länge varit ett moderat krav. Det får inte vara så att
kulturutbudet styrs av rädsla att inte få offentliga bidrag. På
andra platser i världen har vi sett hur det gått när kulturen
styrts av det politiska systemet.
Kulturpolitiken i vårt land har länge utgått från en ideologi
som haft svårt att hantera den individualisering,
frihetssträvan, decentralisering och internationalisering som
kännetecknar dagens samhälle.
Det privata engagemanget för kultur bygger på frivillighet
och intresse vilket aldrig kan ersättas av offentliga insatser.
Redan nu betalar medborgarna den största andelen av
kulturutbudet. År 1993 såldes musik på CD för ca två
miljarder kronor vilket är ungefär lika mycket som det totala
kulturstödet från offentliga sektorn till Stockholmsregionen.
Fristående stiftelser som driver kulturverksamhet bör få
rimliga möjligheter att bygga upp eget kapital. En naturlig
konsekvens av detta blir att de generella
momsbestämmelserna måste ses över.
Människor som på egen hand vill och kan bevara delar av
kulturarvet bör få möjlighet att göra detta. Det gäller t.ex.
vården av gamla fastigheter, slott och andra
byggnadsminnesmärken, ibland också att vårda hela och
sammanhållna miljöer.
Stockholm -- Europas kulturhuvudstad
Den 5 november 1993 utnämnde EU:s kulturminister
Stockholm till Europas kulturhuvudstad 1998.
Enligt EU:s kulturministrars resolution av den 13 juni
1983 skall en
Europeisk kulturhuvudstads program vara uttryck för en
kultur som i sin historiska bakgrund och samtida utveckling
karaktäriseras av både gemensamma inslag och en rikedom
som kommer ur dess särskiljande drag.
En europeisk kulturhuvudstads program skall
för den europeiska publiken visa upp speciella
aspekter av stadens, regimens och landets kultur.
Stockholm har som centrum i en Östersjökultur haft nära
kontakter med Europa. Genom vikingarna, genom
Hansaförbundets stater, genom kulturintresserade regenter
som drottning Kristina och kung Gustaf III har Stockholm
och Sverige haft nära och fruktbärande utbyte med Europa.
Vår huvudstad har i dag ett rikt och mångfasetterat
kulturliv, bl.a. räknas Stockholm som Europas teatertätaste
stad med sina omkring sjuttio scener.
Här verkar ungefär 1 500 aktiva bildkonstnärer och
konsthantverkare.
Vi har rent vatten ända in i stadens centrala delar.
Inför uppgiften att genomföra 1998 som kulturhuvudstad
står som överordnad målsättning att förbättra kulturens
ställning och tillgänglighet i inte bara Stockholm utan i hela
Sverige samt att ytterligare stimulera de kulturella
kontakterna med Europa.
Redan nu har Stockholm lyckats skaffa sig en plats i det
europeiska kulturlivet genom sina årliga evenemang som
Stockholm Water Festival, en aktivitet som blivit alltmer av
en kulturell manifestation och den kulturfestival som
genomfördes för första gången hösten 1994. Utdelningen av
the Water Prize har även den satt Stockholm i
strålkastarljuset och förstärkt Stockholms ställning som en
stad på vatten -- rent vatten -- och med intresse för att värna
om Östersjön.
Dessa ambitioner bör vidareutvecklas och Stockholm och
Stockholmsregionen presenteras som en kulturell och
attraktiv mötesplats. Exposition 97 kommer att ge en
föraning av vad år 1998 kan erbjuda och möjliggör också för
staden att samla kulturpersonligheter från hela världen till
symposier och evenemang. Här är temat även inriktat på
forskning vilket innebär att universitet och högskolor i
Stockholmsområdet kommer att presentera sina nyaste och
mest intressanta forskningsområden för en intresserad
världspublik.
Den 15 december 1994 hade operan Lolita världspremiär
på Operan i Stockholm. Skälet till att man valde Stockholm
var att Stockholmsoperan ansågs vara den opera i världen
som hade de bästa förutsättningarna att genomföra en
föreställning med denna höga svårighetsgrad. Den 21 januari
var det dags för Cullbergbalettens världspremiär på baletten
Sub Rosa. Få städer i världen kan erbjuda en scen som är
avsedd enbart för dans som Dansens Hus i Stockholm.
Många av Stockholms och Sveriges konstnärer är av
internationell klass och arbetar över hela världen. Detta ger
staden möjlighet att anordna gästspel och göra intressanta
instuderingar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stärka banden mellan
Stockholm, övriga Sverige och europeiska länder såväl inom
som utom den europeiska unionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att presentera och vidareutveckla
Stockholm och Stockholmsregionen som en kulturell och
attraktiv mötesplats,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att erbjuda svenska och utländska
besökare evenemang av hög konstnärlig kvalitet med såväl
svenska produktioner som internationella gästspel.
Stockholm den 24 januari 1995
Elisabeth Fleetwood (m)
Birgitta Wistrand (m)