En av de mest förbisedda frågorna i EG/EU-debatten är
vad som kommer att hända med vårt äldre kulturarv. Sverige
skyddar sedan 1927 delar av sitt äldre materiella kulturarv
mot utförsel. Skyddet utvidgades väsentligt i en ny lag som
trädde i kraft 1986. Det har ansetts angeläget att föremål från
äldre tider bevaras i landet för att vi själva och kommande
generationer skall kunna förstå vårt lands historia och
uppleva en kulturell identitet. För att kunna ge en allsidig
bild av vårt äldre materiella kulturarv är det därför viktigt att
skyddet spänner över hela fältet av föremålsgrupper från alla
samhällsskikt. Generellt gäller att endast föremål äldre än
100 år omfattas av lagen. Tillståndsmyndigheterna har
hittills kunnat avslå en begäran om utförseltillstånd för
sådana föremål som bedöms ha stor betydelse för det
svenska kulturarvet.
De svenska kulturföremålen är vid en internationell
jämförelse prisbilliga. Bl.a. av det skälet är de mycket
attraktiva för export. Äldre svenska möbler utgör den största
posten i exportstatistiken. Dessa och flera andra
föremålsgrupper skyddas mot utförsel utan avseende till
deras ekonomiska värde. För andra, däribland tavlor, har
gällt en 50.000 kronors gräns under vilken exporttillstånd
inte krävts.
Kulturföremål skyddas även inom EU men här endast i
form av ''nationella kulturskatter'' (national treasures).
Lagstiftningen begränsas till elitkulturen och ekonomiska
värdegränser är satta till för möbler, keramik, silver och glas
50.000 ecu, måleri 150.000 ecu. Endast ett fåtal svenska
kulturföremål säljs till sådana belopp. Inom möbelkonsten
begränsas detta till möbler av Haupt och Iwersson och inom
måleriet till några få konstnärer kring sekelskiftet 1900. De
mest betydelsefulla delarna av det svenska kulturarvet
kommer därför att stå utan skydd.
Sverige kommer åtminstone till en början att få behålla sin
nationella lagstiftning. Det finns dock möjlighet att de
svenska reglerna kan bli underkända av EU-domstolen
därför att vårt kulturarvs kriterium går utöver vad som avses
med begreppet nationalskatter i art. 36 i Romfördraget.
Två omständigheter har fundamental betydelse.
1. Eftersom ingen gränskontroll kommer att utövas av den
svenska tullen kan man inte heller räkna med att de
nationella bestämmelserna kommer att följas av dem som har
ekonomiska fördelar av att föra ut kulturföremål ur landet.
2. Inom EU har stiftats en lag för att möjliggöra
återlämnandet av sådana kulturföremål som illegalt förs ut
frå ett medlemsland till ett annat. Sverige kommer dock inte
(annat än i mycket ringa omfattning) att ha möjlighet att
åberopa dessa bestämmelser p.g.a. de höga värdegränserna
dvs. att svenska kulturföremål inte har EU:s status av
''national treasures''.
I den praktiska tillämpningen av den svenska
lagstiftningen intar följaktligen föremål från den folkliga
kulturmiljön en framskjuten roll. ''Folklig'' är sett i sin
vidaste bemärkelse föremål från arbetare -- allmoge -- och
lågborgerlig miljö.
Konsekvenser av EG-kommissionens förslag
Om EG-kommissionens förslag genomförs leder detta för
svenskt vidkommande till att antalet kulturföremål som kan
skyddas mot utförsel från Sverige blir helt försumbart. De
föreslagna värdegränserna är satta med tanke på enskilda
kulturföremål med karaktär av elitkultur, i förslaget även
kallade ''masterpieces'' utan närmare definition. Det
folkliga materialet kommer aldrig i närheten av dessa
tröskelvärden. Samma problem är knutet till föremål från
den samiska kulturen.
Förslaget saknar dessutom helt resonemang rörande
föremålens kulturella hemmahörighet. Begreppet kulturarv
nämns inte. Nyckelordet är istället ''national treasures''
(nationella kulturskatter). Skillnaden mellan EG-
kommissionens förslag och nuvarande lagstiftning i Sverige
är uppenbar härvidlag.
I detta sammanhang skall man dessutom ha i minnet den
stora önskan som finns inom den svenska och utländska
antikvitetshandeln att få möjlighet att exportera sådana
svenska kulturföremål som idag stoppas med hjälp av
gällande lagstiftning. Om man öppnar gränserna för en i det
närmaste oinskränkt handel kommer detta ofrånkomligen att
leda till att landet töms på begärliga kulturföremål.
Sedan utredningen ''Vissa frågor om kulturminnesskydd''
(dir. 1994:57) har Sverige anslutit sig till Europeiska
unionen. Vi anser därför att riksdagen bör ge regeringen till
känna behovet av klarare kommittédirektiv utifrån vad vi
ovan anfört.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utförsel av kulturföremål.
Stockholm den 20 januari 1995
Eskil Erlandsson (c)
Erik Arthur Egervärn (c)
Sigge Godin (fp)