Fonogramutgivningen vid Rikskonserter startade med en
experimentperiod budgetåret 1965/66 och tog fr.o.m. år 1973
formen av en organiserad försöksverksamhet. En
permanentning av verksamheten skedde först år 1982 (prop.
1981/82:128, KrU30). Till en början skedde utgivningen
inom Rikskonserters informationsavdelning, och år 1972
inrättades en särskild fonogramavdelning.
Vissa nya förutsättningar för fonogramverksamheten
inträdde budgetåret 1983/84 då Rikskonserter jämställdes
med övriga fonogrambolag och måste söka
produktionsbidrag hos kulturrådet, medan ett basanslag för
personal, lokaler m.m. ingick i det generella anslaget till
Rikskonserter (prop. 1982/83:100).
Nämnda bidragsordning bestod fram till 1 januari 1988 då
Rikskonserter ersattes av en ny institution benämnd Svenska
rikskonserter. Produktionsmedlen erhålls därefter inte via
kulturrådet utan tillförs institutionen tillsammans med
anslaget för baskostnader. Regeringen har med andra ord
överlämnat avgörandet till Svenska rikskonserter att själva
bestämma hur stor del av statsanslaget som skall användas
för subvention av fonogramproduktion i egen regi.
Regeringen preciserar -- till skillnad från tidigare år -- inte
längre dylika kostnader i budgetpropositionen, vilket är
synnerligen anmärkningsvärt mot bakgrund av att det
handlar om subvention av kommersiell verksamhet.
I årets budgetproposition (Prop. 1994/95:100, Bil. 12)
redovisas (sid 89) ärendet i endast en mening:
Fonogramutgivningen (Caprice Records) har genomgått
en strukturförändring, som inneburit ökad utgivningstakt och
en större satsning på fonogram för barn och ungdom.
Det är en högst otillfredsställande redovisning. Det är
således omöjligt för riksdagens ledamöter att få klarhet i hur
stor statlig subvention som f.n. utgår till den kommersiella
produktion som Svenska rikskonserter via Caprice svarar för,
en utgivning som sker i konkurrens med privatägda
fonogrambolag vars utgivning i allmänhet måste ske utan
statliga subventioner.
Under de senaste decennierna har en mycket glädjande
ökning av antalet utgivna fonogram ägt rum. Detta beror
främst på att marknaden berikats med ett antal ambitiösa
enmansbolag som närmast på ideell basis årligen producerar
ett stort antal fonogram. Exempel på sådana framgångsrika
företag är BIS, Bluebell of Sweden, Opus 3, Proprius,
Sterling m.fl. Det är numera glädjande att konstatera, att flera
utländska fonogrambolag ger ut CD-inspelningar med
svensk seriös musik. Ett utmärkt exempel är det engelska
bolaget Chandos, som med superb teknik åstadkommit
lysande inspelningar med bl.a. Stockholmsfilharmonikerna.
Ett annat exempel är det tyska bolaget DG, som givit ut ett
flertal inspelningar med Göteborgssymfonikerna. Särskilt
glädjande är att det enskilda tyska bolaget CPO på eget
initiativ har tagit sig an utgivningen av Allan Petterssons
samtliga symfonier!
En svensk antologiserie, Musica Svecia, har dessutom
initierats av Musikaliska Akademien. Denna utgivning har
pågått sedan flera år och är i det närmaste slutförd.
Motivet för att ge Caprice en i förhållande till övriga bolag
gynnad ställning i subventionshänseende har sedan länge
bortfallit. I konsekvens med detta bör riksdagen inte längre
bevilja medel till detta ändamål.
Offentliga medel skall endast användas för att av strikt
kulturhistoriskt motiverade skäl fylla luckor i tillgängliga
inspelningar. Det är av särskild vikt att staten känner ansvar
för den smala repertoar som sannolikt inte kan utges utan
stöd. En omläggning av stödets inriktning kommer utan
tvekan att resultera i fler högklassiga fonogram, om samtliga
producenter på marknaden får konkurrera om bidragen på
lika och rättvisa villkor. I fortsättningen måste samtliga
bidrag till fonogramproduktion kanaliseras endast via
Kulturrådet och inte via den institution som själv driver ett
eget fonogrambolag, d.v.s. Svenska Rikskonserter!
Riksdagen bör sålunda avslå regeringens förslag i
motsvarande del och uttala sig till förmån för en neddragning
av anslaget till Svenska rikskonserter.
Sedan utgivningen av den svenska antologiserien, Musica
Svecia, har avslutats är tiden mogen för en utvärdering av
vad statens stöd till fonogramutgivningen har åstadkommit.
Det bör klarläggas om produktionen, främst via Caprice och
Musica Svecia, har uppnått de kulturhistoriska målsättningar
som funnits för staten att subventionera en dylik utgivning.
Regeringen bör således göra en allsidig översyn med
denna innebörd och återkomma till riksdagen med en
redovisning av vilket resultat som statens stöd till
fonogramutgivning har åstadkommit. Riksdagen bör därför
göra ett sådant uttalande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om ändrad inriktning av statens
stöd till fonogramproduktion i enlighet med vad som anförts
i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av statens stöd till
fonogramutgivning.