I budgetpropositionen (bilaga 5) föreslår regeringen att
Krigsarkivet läggs ned den 30 juni i år och att verksamheten
förs över till Riksarkivet.
I propositionen anges att mycket talar för att man bör låta
arkivmaterial som handhas av Krigsarkivet omfattas av
samma bestämmelser som gäller för den övriga
statsverksamheten. Samtidigt bör man söka åstadkomma
effektivare former för den statliga arkivverksamheten.
''Regeringen anser att en effektivisering bör kunna uppnås
genom att Krigsarkivets verksamhet förs över till
Riksarkivet. En sådan enhetlig hantering av arkivfrågorna
bör också ha kulturpolitiska fördelar.''
Propositionen föreslår att när Krigsarkivet upphör som
egen myndighet bör dess verksamhet ''ingå som en
verksamhetsgren i Riksarkivet''.
Vi har ingen invändning mot att Krigsarkivet upphör som
egen myndighet. Verksamhetens uppgående i Riksarkivet
bör innebära rationaliseringar ifråga om ledning och intern
administration. Vi tror också i likhet med regeringen att en
enhetlig hantering av arkivfrågorna bör ha kulturpolitiska
fördelar.
Vi menar att dessa fördelar uppnås på bästa sätt om man
nyttjar organisationsförändringen till att för det militära
materialet övergå till samma principer som länge tillämpats
i den civila arkivverksamheten ifråga om centralt respektive
regionalt material.
Riksarkivet i Stockholm har stora samlingar med material
rörande kungastyre, regeringen, riksdagen, utredningar och
den centrala statliga förvaltningen. Däremot finns det
regionala och lokala materialet vid landsarkiven, som
förvarar de gamla kyrkböckerna liksom arkiven från
domstolar, länsstyrelser, fängelser och andra verksamheter.
De sju landsarkiven finns i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund,
Göteborg, Härnösand och Östersund. Dessutom fullgör
Stockholms stadsarkiv landsarkivsfunktioner för
Stockholms län.
Den som vill studera något rörande centralförvaltningen
går alltså till Riksarkivet, medan den som forskar kring
verksamhet ute i landet nyttjar landsarkiven. De militära
arkiven däremot har hittills varit centraliserade, så att
Krigsarkivet haft både det centrala och det regionala och
lokala materialet. Med en separat militär arkivorganisation
vore det för dyrt att etablera specifika regionala arkiv.
När Krigsarkivet upphör finns enligt vår mening starka
skäl för att låta det regionala och lokala militära materialet
behandlas enligt samma regler som det civila, dvs. placeras
vid landsarkiven. I propositionen anges att regeringen
kommer att ''utfärda föreskrifter som organisatoriskt
säkerställer den nuvarande verksamhetens speciella
karaktär''. Vi har inget emot att man söker säkerställa
speciell kunskap kring militära förhållanden, men det vore
olyckligt om den hittillsvarande centraliseringsprincipen
ifråga om militära arkiv behölls.
Regementen och andra militära förband har ofta haft en
lång lokal förankring och haft stor inverkan på livet i staden
eller bygden. Det är rimligt att intresset för studier och
forskning kring ett visst förband främst finns i regionen,
vilket talar för att arkivet hellre bör finnas i landsdelen än i
Stockholm. Ofta är det personer man vill ha information om,
och vid landsarkivet finns kyrkböcker, domböcker,
läroverksbetyg och mycket annat, då är det rationellt att där
också ha informationen om indelta soldater,
mönstringstabeller för värnpliktiga och olika uppgifter om
det lokala förbandet.
Den som vill studera t.ex. det skånska kavalleriet, det
gamla Göta artilleriregemente i Göteborg, Sundsvalls
luftvärnsregemente, Malmslätts flygflottilj i Linköping eller
Bråvalla i Norrköping bör kunna göra det vid respektive
landsarkiv i Lund, Göteborg, Härnösand eller Vadstena.
De ''kulturpolitiska fördelar'' propositionen talar om
synes oss mest uppenbara om man genom reformen
underlättar möjligheterna att se försvarsverksamheten
integrerat med andra verksamheter i landsändan, länet eller
bygden. De indelta soldaterna var ju en del i det lokala
samhället, regementet köpte förnödenheter i bygden,
regementsmusikerna var ofta stommen också för det civila
musiklivet på orten, flygflottiljen i regionen betydde mycket
för att öka intresset för flyg och teknik. Vi kan inte se annat
än att möjligheterna att studera sådana samband ökar om
man frångår hittillsvarande centralprincip ifråga om militära
arkiv och i stället övegår till samma behandling av centralt
respektive regionalt material som länge funnits för de civila
statliga arkiven. Det vore helt i linje med en kulturpolitisk
ambition att främja decentralisering. Landsarkiven gör
ibland utställningar kring delar av sitt material, medan
centralt arkivmaterial knappast ställs ut i landsorten.
Principen bör alltså vara att landsarkiven i framtiden tar
över också arkiven rörande militära förband som finns eller
funnits i respektive landsarkivs geografiska område. I vilken
takt en sådan överföring görs kan variera mellan olika
landsarkiv. En del har gott om outnyttjat utrymme, medan
andra är mer trångbodda. Någon risk att arkivutrymmen i
Stockholm blir överflödiga finns inte i ett land med en
kraftfullt dokumentproducerande centralförvaltning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att arkiv rörande militära förband och
annan regional militär verksamhet bör överföras till
landsarkiven.
Stockholm den 20 januari 1995
Sigge Godin (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Margitta Edgren (fp)
Erling Bager (fp)
Håkan Holmberg (fp)