Svensk kulturbyråkrati präglas i stor utsträckning av att
vara organiserad så att olika intresseorganisationer deltar i
de beslutsfattande organen. Detta har uppmärksammats och
kritiserats av t.ex. NO och Konkurrensverket. I
kulturdepartementets bilaga till årets budgetproposition
finns det många exempel t.ex. sid. 66 under Statens
kulturråd:
Särskilda referens- och arbetsgrupper, med sakkunniga för
de olika konstområdena, svarar för beredningen av
bidragsärendena. Beslut om bidrag tas inom
arbetsgrupperna, utom för -- -- -- styrelse. Genom att
bidragsgivningen för många av stöden bedöms av arbets- och
referensgrupperna anser Kulturrådet att den konstnärliga
kvaliteten främjas och att bidragsgivningen är effektiv.
Ett annat exempel är Statens konstråd som ''har till uppgift
att genom förvärv av konstnärliga arbeten till statens
byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter verka
för att konstnärliga värden införlivas med samhällsmiljön''
(sid. 106). Riksrevisionsverket har granskat konstrådet och
konstaterar:
Styrelsen i Konstrådet förordnas av regeringen för tre år
med möjlighet till förlängning ytterligare tre år.
Kanslichefen är styrelseordförande. Av totala styrelsen om
17 medlemmar (inkl. suppleanter) är tio stycken konstnärer
som också fungerar som projektledare -- fem ordinarie och
fem suppleanter. Som styrelseledamöter beslutar de om vilka
projekt som skall genomföras. Därefter har de rollen att
genomföra projekten som projektledare. Dessa dubbla roller
är tveksamma. RRV anser att myndigheten bör begära
klarläggande i denna fråga.
Slutligen är ansvarsfrågan oklar. Projektledarna är inte
anställda av Konstrådet och lyder därmed inte under
kanslichefen. De har befogenhet att som styrelseledamöter
besluta om användningen av Konstrådets anslag och kan
därmed, i varje fall teoretiskt, gå emot
kanslichefen/ordföranden.
Exemplen kan mångfaldigas. Det är ett rimligt krav att de
kulturpolitiska organ som har till uppgift att fördela
skattemedel eller konstnärsuppdrag består av andra än
företrädare för de grupper som skall få del av pengarna eller
möjlighet att utföra uppdraget. Det enda undantaget är om
fördelningen bygger på någon form av avtal mellan staten
och företrädare för mottagarna. Där kan
organisationföreträdare naturligtvis ges möjlighet att
påverka fördelningen, under förutsättning att de
representerar samtliga möjliga mottagare. Det betyder inte
att KRO kan anses företräda alla bildkonstnärer eller
Sveriges Författarförbund alla författare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att hålla kultursektorn fri
från korporativa beslutsorgan.
Stockholm den 20 januari 1995
Jan Backman (m)
Birgitta Wistrand (m)