När Sverige 1991 fick en borgerlig regering påbörjades en
kraftfull förändring av den politik som dittills förts i syfte att
främja turismen i Sverige. På förslag av regeringen beslutade
därför riksdagen 1991/92 att förändra de politiska insatserna
vad gäller turism. Tyngdpunkten ifråga om de statliga
insatserna lades på att påverka Sverigebilden utomlands och
att sprida utlandsinriktad information om Sverige.
En ny myndighet -- Styrelsen för Sverigebilden --
bildades. Den fick ansvar för att besluta i frågor om de
statliga insatserna för turism. Den politik som inleddes under
de borgerliga åren har varit framgångsrik, vilket framgår inte
minst av det ökande intresset för Sverige i de länder till vilka
de turistpolitiska insatserna prioriteras.
Med utgångspunkt från den verksamhet som byggts upp
under de borgerliga regeringsåren är det nu angeläget att gå
vidare. Turist- och resebranschen hör till de expansiva
näringarna. Framför allt bör statens samarbete med dessa
näringar i syfte att uppnå långsiktiga framgångar för Sverige
som turistland utvecklas.
Moderata Samlingspartiet har i motion 1994/95:Kr 411
övergripande redovisat hur statens fortsatta insatser inom
detta område bör formas. Det grundläggande i vårt förslag
är att vid sidan av den statliga myndighetens insatser bör ett
utvidgat samarbete mellan staten och näringen komma till
stånd. Detta bör enligt motionen ske genom att ett flerårigt
avtal med branschen utformat enligt Exportrådsmodellen
upprättas. Den i motionen föreslagna uppläggningen utgår
från en fortsättning och utveckling av den politik som fördes
under de borgerliga regeringsåren.
I sak innebär propositionen också en fortsatt utveckling av
de gångna årens turistpolitik. Regeringen vill inrätta en
myndighet vars uppgift blir att stärka samordningen mellan
staten och näringens företag.
Styrelsen för Sverigebilden bör finnas kvar och dess
uppgifter renodlas till myndighetsutövning inom
turismområdet, om riksdagen bifaller förslaget i
budgetpropositionen att inrätta en särskild delegation för att
främja utländska investeringar i Sverige. I Styrelsen för
Sverigebildens uppgifter ingår idag bland annat att svara för
långsiktig kunskapsuppbyggnad och viss statistik avseende
turism, att besluta i vissa bidragsärenden, att främja
handikappades rekreationsmöjligheter med mera. Styrelsen
innehåller representanter för statliga, kommunala och
regionala organ. Dessa uppgifter bör kvarstå.
Vi delar regeringens uppfattning att myndigheten därtill
bör verka för att förbättra samordningen av olika statliga
insatser samt att öka samverkan mellan staten, regionala
organ och kommuner. Myndigheten måste speciellt bevaka
att initiativ och insatser på utbildningsområdet förverkligas.
Av särskild vikt är också att Styrelsen för Sverigebilden
medverkar i det utvecklingsarbete som sker inom den
europeiska unionen. Det svenska EU-medlemskapet
kommer både på kort och lång sikt att innebära fördelar för
svensk turism. Delaktigheten i handlingsprogrammet för att
främja och utveckla turismen måste självfallet utnyttjas på
bästa sätt. Turismen som näring har rätt att ställa krav på att
regeringen arbetar för att förutsättningarna skall bli
desamma inom alla delar av den inre marknaden. I stället har
regeringen beslutat om ''återställare'' både inom arbetsrätten
och på skatteområdet med förödande konsekvenser för de
många små företagen i turismsektorn. Möjligheten att sänka
tjänstemomsen har också avvisats. Det faktiskt genomförda
åtgärderna måste snarare uppfattas som ett svek mot en
bransch, som behöver utvecklingsstimulans. Löftet om lika
förutsättningar blir då allt svårare att förverkliga.
Turismen spelar en stor roll i regionalpolitiken. Stora
belopp har under årens lopp satsats i olika projekt med
turistisk anknytning, i hopp om att skapa arbetstillfällen och
bidra till att ge bygden ny framtidstro. Ganska ofta har
projekten inte motsvarat förväntningarna. En allmänt sund
företagspolitik och ett gott företagsklimat är bättre medel att
skapa lönsamma och därmed sysselsättningsskapande
företag med inriktning på turism. Erfarenheten visar att
varken länsstyrelser eller landsting har de nödvändiga
förutsättningarna för att kunna bedöma ett projekts livskraft.
Deras inblandning bör därför inskränkas till samordning av
de insatser som de olika företagen i branschen kan enas om.
Kommunernas samordningsansvar bör skötas enskilt eller i
samverkan inom större regioner.
Vad gäller statens, kommunernas och landstingens ansvar
för frågor med anknytning till turismen, t. ex naturskydd,
kulturmiljövård, kommunikationsplanering och
fritidsanläggningar skall man också komma ihåg att de
kostnader dessa insatser medför i varje fall delvis måste ses
som en insats för turismen. Härtill kommer de belopp som
man lägger ut på direkta åtgärder, i kommunernas fall cirka
270 miljoner kronor 1993 och för landstingens del cirka 50
miljoner kronor samma år. Länsstyrelsernas kostnader för
turism går inte att särredovisa enligt uppgift från
Civildepartementet.
Moderata Samlingspartiet har i den ovan nämnda
motionen redogjort för hur vi anser att en
marknadsföringsorganisation bör byggas upp och arbeta.
Avsikten med vår Exportrådsmodell är, att staten, efter att ha
fastlagt en långsiktig ambitionsnivå inom turistpolitiken, tar
initiativ till att teckna ett långsiktigt avtal med näringen. I
Exportrådet är kostnadsfördelningen sådan att staten svarar
för 40 procent av kostnaderna och företagen genom
Exportföreningen för ca 60 procent. Eftersom det är viktigt
att branschen företräds av ett representativt organ, måste den
själv avgöra hur den vill vara företrädd. Därvid bör man
säkerställa att alla stora aktörer på marknaden tar aktiv del i
arbetet. Genom statsanslag, abonnentavgifter och
avgiftsfinansierade insatser finansieras i första hand den
övergripande internationella marknadsföringen av Sverige
som turistland. I huvudsak skall verksamheten bedrivas från
egna kontor utomlands, direktbearbetning från Sverige har
visat sig ha mindre genomslagskraft.
Genom samarbete med andra aktörer som bedriver allmän
Sverigeinformation kan man dels öka slagkraften i
insatserna, dels göra vissa besparingar genom administrativ
och lokalmässig samordning. Även de nordiska
synergieffekterna kan tas tillvara. Nya resemönster gör att
samarbetet över nationsgränserna kommer att bli vanligare
och effektivare på fler marknader än USA och Japan som
propositionen anger. Även tyska turister besöker allt oftare
flera nordiska länder på sin semester. Speciellt kan
gränsregioner framgångsrikt samordna sin marknadsföring.
Ett exempel är samarbetet över norra Öresund mellan
Helsingborg och Helsingör.
Avgränsningen till myndigheten måste klargöras i
samband med avtalsdiskussionen. En uppgift som lämpligen
redan från början kan anförtros åt bolaget är att svara för
kunskapsbyggnaden kring den utländska turismen. Det
gäller såväl uppföljningen av gjorda insatser som den
marknadskartläggning som måste vara underlag för varje
riktad marknadsföringsinsats mot ett speciellt land.
Ägarna av den nya organisationen måste vidta åtgärder för
att utnyttja den kompetens och kontinuitet i bearbetningen
som ligger i de nu befintliga utlandskontoren i Next Stop
Sweden. Eftersom den verksamheten från början inte avsetts
ge överskott, finns det inga pengar som kan användas för en
eventuell avveckling.
Av den knapphändiga propositionstexten är det omöjligt
att bedöma om den föreslagna fördelningen av de
tillgängliga 99 miljonerna -- 18 miljoner till myndigheten, 5
till aktieteckning och 76 miljoner som ägartillskott -- är
rimlig. Man kan dock konstatera att de fasta kostnaderna för
Next Stop Swedens senaste verksamhetsår (12 månader) var
44 miljoner i fasta kostnader och 7 miljoner i direkta
driftskostnader. Det motsvarar 76 miljoner på 18 månader.
Med den Exportrådsmodell vi tidigare beskrivit skulle det
innebära att ökade resurser kan komma att satsas i den
internationella marknadsföringen av turism. I detta
sammanhang kan det vara värt att konstatera att samma
sjunkande kronkurs som gör det billigare för utländska
turister i Sverige, fördyrar den svenska turistinformationen
utomlands.
Anslagsfördelningen mellan myndigheten och bolaget
måste kunna omprövas efter ett år för att sedan kunna
anpassas efter de avgränsningar som får underlag för när
verksamheten är igång.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt verksamhet hos Styrelsen
för Sverigebilden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om införande av en
''exportrådsmodell'' i fråga om samarbetet mellan staten och
näringen på turismområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbättrad samordning mellan
statliga organ när det gäller verksamhet som syftar till att
främja turismen.
Stockholm 7 april 1995
Elisabeth Fleetwood (m)
Stig Bertilsson (m)
Lennart Fridén (m)
Jan Backman (m)
Gunnar Hökmark (m)
Birgitta Wichne (m)
Birgitta Wistrand (m)
Patrik Norinder (m)
Lars Hjertén (m)
My Persson (m)
Inger René (m)