När Sverige 1991 fick en borgerlig regering påbörjades en kraftfull förändring av den politik som dittills förts i syfte att främja turismen i Sverige. På förslag av regeringen beslutade därför riksdagen 1991/92 att förändra de politiska insatserna vad gäller turism. Tyngdpunkten ifråga om de statliga insatserna lades på att påverka Sverigebilden utomlands och att sprida utlandsinriktad information om Sverige.
En ny myndighet -- Styrelsen för Sverigebilden -- bildades. Den fick ansvar för att besluta i frågor om de statliga insatserna för turism. Den politik som inleddes under de borgerliga åren har varit framgångsrik, vilket framgår inte minst av det ökande intresset för Sverige i de länder till vilka de turistpolitiska insatserna prioriteras.
Med utgångspunkt från den verksamhet som byggts upp under de borgerliga regeringsåren är det nu angeläget att gå vidare. Turist- och resebranschen hör till de expansiva näringarna. Framför allt bör statens samarbete med dessa näringar i syfte att uppnå långsiktiga framgångar för Sverige som turistland utvecklas.
Moderata Samlingspartiet har i motion 1994/95:Kr 411 övergripande redovisat hur statens fortsatta insatser inom detta område bör formas. Det grundläggande i vårt förslag är att vid sidan av den statliga myndighetens insatser bör ett utvidgat samarbete mellan staten och näringen komma till stånd. Detta bör enligt motionen ske genom att ett flerårigt avtal med branschen utformat enligt Exportrådsmodellen upprättas. Den i motionen föreslagna uppläggningen utgår från en fortsättning och utveckling av den politik som fördes under de borgerliga regeringsåren.
I sak innebär propositionen också en fortsatt utveckling av de gångna årens turistpolitik. Regeringen vill inrätta en myndighet vars uppgift blir att stärka samordningen mellan staten och näringens företag.
Styrelsen för Sverigebilden bör finnas kvar och dess uppgifter renodlas till myndighetsutövning inom turismområdet, om riksdagen bifaller förslaget i budgetpropositionen att inrätta en särskild delegation för att främja utländska investeringar i Sverige. I Styrelsen för Sverigebildens uppgifter ingår idag bland annat att svara för långsiktig kunskapsuppbyggnad och viss statistik avseende turism, att besluta i vissa bidragsärenden, att främja handikappades rekreationsmöjligheter med mera. Styrelsen innehåller representanter för statliga, kommunala och regionala organ. Dessa uppgifter bör kvarstå.
Vi delar regeringens uppfattning att myndigheten därtill bör verka för att förbättra samordningen av olika statliga insatser samt att öka samverkan mellan staten, regionala organ och kommuner. Myndigheten måste speciellt bevaka att initiativ och insatser på utbildningsområdet förverkligas.
Av särskild vikt är också att Styrelsen för Sverigebilden medverkar i det utvecklingsarbete som sker inom den europeiska unionen. Det svenska EU-medlemskapet kommer både på kort och lång sikt att innebära fördelar för svensk turism. Delaktigheten i handlingsprogrammet för att främja och utveckla turismen måste självfallet utnyttjas på bästa sätt. Turismen som näring har rätt att ställa krav på att regeringen arbetar för att förutsättningarna skall bli desamma inom alla delar av den inre marknaden. I stället har regeringen beslutat om ''återställare'' både inom arbetsrätten och på skatteområdet med förödande konsekvenser för de många små företagen i turismsektorn. Möjligheten att sänka tjänstemomsen har också avvisats. Det faktiskt genomförda åtgärderna måste snarare uppfattas som ett svek mot en bransch, som behöver utvecklingsstimulans. Löftet om lika förutsättningar blir då allt svårare att förverkliga.
Turismen spelar en stor roll i regionalpolitiken. Stora belopp har under årens lopp satsats i olika projekt med turistisk anknytning, i hopp om att skapa arbetstillfällen och bidra till att ge bygden ny framtidstro. Ganska ofta har projekten inte motsvarat förväntningarna. En allmänt sund företagspolitik och ett gott företagsklimat är bättre medel att skapa lönsamma och därmed sysselsättningsskapande företag med inriktning på turism. Erfarenheten visar att varken länsstyrelser eller landsting har de nödvändiga förutsättningarna för att kunna bedöma ett projekts livskraft. Deras inblandning bör därför inskränkas till samordning av de insatser som de olika företagen i branschen kan enas om. Kommunernas samordningsansvar bör skötas enskilt eller i samverkan inom större regioner.
Vad gäller statens, kommunernas och landstingens ansvar för frågor med anknytning till turismen, t. ex naturskydd, kulturmiljövård, kommunikationsplanering och fritidsanläggningar skall man också komma ihåg att de kostnader dessa insatser medför i varje fall delvis måste ses som en insats för turismen. Härtill kommer de belopp som man lägger ut på direkta åtgärder, i kommunernas fall cirka 270 miljoner kronor 1993 och för landstingens del cirka 50 miljoner kronor samma år. Länsstyrelsernas kostnader för turism går inte att särredovisa enligt uppgift från Civildepartementet.
Moderata Samlingspartiet har i den ovan nämnda motionen redogjort för hur vi anser att en marknadsföringsorganisation bör byggas upp och arbeta. Avsikten med vår Exportrådsmodell är, att staten, efter att ha fastlagt en långsiktig ambitionsnivå inom turistpolitiken, tar initiativ till att teckna ett långsiktigt avtal med näringen. I Exportrådet är kostnadsfördelningen sådan att staten svarar för 40 procent av kostnaderna och företagen genom Exportföreningen för ca 60 procent. Eftersom det är viktigt att branschen företräds av ett representativt organ, måste den själv avgöra hur den vill vara företrädd. Därvid bör man säkerställa att alla stora aktörer på marknaden tar aktiv del i arbetet. Genom statsanslag, abonnentavgifter och avgiftsfinansierade insatser finansieras i första hand den övergripande internationella marknadsföringen av Sverige som turistland. I huvudsak skall verksamheten bedrivas från egna kontor utomlands, direktbearbetning från Sverige har visat sig ha mindre genomslagskraft.
Genom samarbete med andra aktörer som bedriver allmän Sverigeinformation kan man dels öka slagkraften i insatserna, dels göra vissa besparingar genom administrativ och lokalmässig samordning. Även de nordiska synergieffekterna kan tas tillvara. Nya resemönster gör att samarbetet över nationsgränserna kommer att bli vanligare och effektivare på fler marknader än USA och Japan som propositionen anger. Även tyska turister besöker allt oftare flera nordiska länder på sin semester. Speciellt kan gränsregioner framgångsrikt samordna sin marknadsföring. Ett exempel är samarbetet över norra Öresund mellan Helsingborg och Helsingör.
Avgränsningen till myndigheten måste klargöras i samband med avtalsdiskussionen. En uppgift som lämpligen redan från början kan anförtros åt bolaget är att svara för kunskapsbyggnaden kring den utländska turismen. Det gäller såväl uppföljningen av gjorda insatser som den marknadskartläggning som måste vara underlag för varje riktad marknadsföringsinsats mot ett speciellt land.
Ägarna av den nya organisationen måste vidta åtgärder för att utnyttja den kompetens och kontinuitet i bearbetningen som ligger i de nu befintliga utlandskontoren i Next Stop Sweden. Eftersom den verksamheten från början inte avsetts ge överskott, finns det inga pengar som kan användas för en eventuell avveckling.
Av den knapphändiga propositionstexten är det omöjligt att bedöma om den föreslagna fördelningen av de tillgängliga 99 miljonerna -- 18 miljoner till myndigheten, 5 till aktieteckning och 76 miljoner som ägartillskott -- är rimlig. Man kan dock konstatera att de fasta kostnaderna för Next Stop Swedens senaste verksamhetsår (12 månader) var 44 miljoner i fasta kostnader och 7 miljoner i direkta driftskostnader. Det motsvarar 76 miljoner på 18 månader. Med den Exportrådsmodell vi tidigare beskrivit skulle det innebära att ökade resurser kan komma att satsas i den internationella marknadsföringen av turism. I detta sammanhang kan det vara värt att konstatera att samma sjunkande kronkurs som gör det billigare för utländska turister i Sverige, fördyrar den svenska turistinformationen utomlands.
Anslagsfördelningen mellan myndigheten och bolaget måste kunna omprövas efter ett år för att sedan kunna anpassas efter de avgränsningar som får underlag för när verksamheten är igång.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt verksamhet hos Styrelsen för Sverigebilden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en ''exportrådsmodell'' i fråga om samarbetet mellan staten och näringen på turismområdet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad samordning mellan statliga organ när det gäller verksamhet som syftar till att främja turismen.
Stockholm 7 april 1995 Elisabeth Fleetwood (m) Stig Bertilsson (m) Lennart Fridén (m) Jan Backman (m) Gunnar Hökmark (m) Birgitta Wichne (m) Birgitta Wistrand (m) Patrik Norinder (m) Lars Hjertén (m) My Persson (m) Inger René (m)