Regeringen har i sin proposition tagit fasta på turismens
näringspolitiska betydelse. Detta är en grundläggande
förutsättning för att de statliga insatser som föreslås skall
kunna motiveras. Statliga resurser inom olika områden,
främst infrastrukturen i vid bemärkelse, har betydelse för
turismen liksom för andra näringar. Det är därför viktigt att
dessa insatser sker samordnat och mot bakgrund av kunskap
om turismens förutsättningar, villkor och effekter. Ett
samordningsansvar ligger redan inom ramen för berörda
myndigheters uppdrag.
I propositionen föreslås att en särskild myndighet skapas
med ansvar för den statliga samordningen och för att
erforderlig kunskap samlas på nationell nivå till grund för
beslut inom olika sektorer av betydelse för turismen. Jag
anser att en sådan samordningsfunktion kan försvaras, när
den nu föreslås inrättad inom ramen för minskade anslag.
Det är rationellt att samarbetet mellan UD, Svenska
institutet, Sveriges Exportråd m fl även kommer att omfatta
information om Sverige som investerings- och turistland.
Nämnden för Sverigeinformation i utlandet, NSU, bör ges
sådana anvisningar att en rationell samordning kan ske
avseende lokaler, personal, teknik, etc. Propositionen har i
detta sammanhang inte beaktat de rationaliserings- och
effektivitetsvinster som kan göras genom samordnad
användning av ny teknik. Detta måste särskilt
uppmärksammas i det fortsatta arbetet.
De statliga insatserna som avsätts för marknadsföring av
Sverige som turistland bör inriktas på marknader med stor
betalningsförmåga. Insatserna bör särskilt ske med sikte på
besökare som kan komma före och efter traditionell
turistsäsong.
Det är naturligt att det för en ung och snabbt växande
näring som turist- och resenäringen föreligger ett stort behov
av kunskap inom olika områden. Det krävs kunskaper för att
utveckla en långsiktigt konkurrenskraftig näring och
kunskaper om hur näringen kan utvecklas på ett balanserat
sätt som värnar om miljön och skapar långsiktigt positiva
arbetsmarknadseffekter.
Det är väsentligt att det finns ett tillräckligt gott underlag
för samhällets och näringslivets beslut i frågor som rör turist-
och resenäringen. Staten måste ansvara för den kunskap som
staten behöver för sina beslut. Den uppföljning av
utvecklingen inom turist- och resenäringen som påbörjades
efter skattereformen 1989/90 bör fortsätta.
De statliga resurserna för kunskapsutveckling och
forskning måste anpassas till olika näringars potentiella
behov. Det är inte en acceptabel lösning att turistnäringen
saknar fasta forskningsresurser medan andra väletablerade
näringar har betydande statliga resurser. Exempelvis har
jord- och skogsbruksnäringen ett eget universitet med 125--
150 professorer, och 350 doktorander. Strukturen på statens
satsningar på forskning behöver ses över. Fasta
forskningsresurser riktade mot turist- och resesektorn måste
skapas för att tillgodose statens och näringens behov.
En omfördelning kan också behöva ske av de statliga
resurser som nu avsätts för statistikproduktion, analys m m
så att turist- och resenäringens betydelse belyses lika
effektivt som andra näringars.
Inom ramen för EU-samarbetet bl a avseende mål 6-
området kommer avsevärda satsningar att göras på
kunskapsuppbyggnad på turistområdet. Dessa satsningar
kommer särskilt att beröra Institutionen för turistvetenskap
vid Mitthögskolan och andra organisationer i Östersund.
Detta bör beaktas vid genomförandet av de uppgifter staten
kan komma att påtaga sig avseende forskning och
kunskapsförsörjning för svensk turism.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om turistpolitik.