Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle. Över 1,5
miljoner människor har i dag rötter i andra länder och
kulturer. En stor del av dessa är unga människor i åldern 15--
24 år. En del kallar dessa ungdomar för ''andra generationens
invandrare.''
Gemensamt för dessa ungdomar är att deras föräldrar är
födda utanför Sverige eller i s.k. blandäktenskap, där en
förälder är född utomlands. En del av dessa ungdomar är
födda i Sverige andra har kommit hit under barndomen.
Deras familjeförhållanden är mycket olika. Vissa lever
tillsammans med sina två föräldrar, andra är skilsmässobarn,
för en del av dessa har papporna tidigt försvunnit från deras
liv av olika skäl.
Gemensamt för dessa ungdomar utöver att de har minst en
förälder som är född utanför Sverige, är att de tillhör ett land,
Sverige. Men de upplever att landet Sverige fram till i dag
inte varit förmöget att värna och älska dem som sina egna
barn. Det är därför de flesta av dessa ungdomar söker ett land
där de inte känner sig utanför, ett land som tyvärr inte finns.
Dessa ungdomars enorma ansträngningar med sig själva och
med samhället är en kamp som hela det svenska samhället
måste gå igenom för att hitta sig själv i det nya Sverige, det
mångkulturella Sverige. Ett Sverige som ger alla sina
invånare en ''vi-anda'', en nationell identitet, ett land att
älska.
De flesta av dessa ungdomar har andra gemensamma drag.
Ett av dem är att väldigt få av dem helt och hållet kan
identifiera sig med Sverige och med stolthet säga ''jag är
svensk''. När man samtalar med dessa ungdomar oavsett var
de bor i landet, understryker de olikheten, markerar att de
inte är svenskar, att de avviker, är annorlunda. Många av
dessa känner sig inte heller som invandrare. Ordet
''invandrare'' tar många av dessa ungdomar avstånd ifrån.
Däremot använder en del av dessa ordet ''utlänning''.
Utlänning för dem kan vara utomstående, avvikande,
ickesvensk, annorlunda och utanför.
För många av dessa ungdomar som är födda i Sverige, som
har gått igenom dagis, fritids, skolan m.m. och har lärt sig
att ''alla människor i Sverige är lika värda'', är uppvaknandet
till den egna ''avvikande annorlundaheten'' en mycket
plågsam upplevelse. Den stora drömmen om att vara en
bland de andra, att smälta in i den svenska miljön, att
överhuvud taget bli accepterad som man är spricker och i en
del fall omvandlas besvikelsen och maktlösheten till ilska
och avståndstagande. ''Bryr sig samhället inte om mig,
varför skall jag då bry mig om samhället''. Att möta denna
trista verklighet i vissa fall, handlar om en skakande inre
omvälvning som kan vara början till sökande efter en annan
identitet, en identitet som vill ta avstånd för det som är
svenskt. Men det svenska är ofta det som har format dem.
Det är precis därför denna inre konflikt oftast är destruktiv,
då denna unga människa måste lära sig att leva med stämpeln
som avvikande och annorlunda. Dessa ungdomars kamp
efter respekt påminner mycket om den svarta eller
latinamerikanska ungdomens kamp i USA. Det är samma
utsiktslösa sorg, samma desperata längtan efter ett värdigt
liv.
Det är viktigt i sammanhanget att peka på att alla studier
som har gjorts bland dessa ungdomar belyser att de kämpar
emot processer av stigmatisering och nedvärdering som de
upplever sig vara utsatta för i det svenska samhället. Det
finns kränkningar som är välmenande, men det finns också
nedsättande förmynderi och direkta kränkningar.
Kampen för respekt är ett genomgående tema i dessa
ungdomars liv. Att kränkas, att bli tagna för hjälplösa,
bidragsbehövande m.m. kan överhuvud taget ej accepteras.
Regeringens skrivelse tar upp frågan om uppväxtvillkor
för dem man kallar invandrarungdomar. Även frågor som
arbetslöshet och svenska språket tas upp. Jag saknar frågor
som berör dessa ungdomars delaktighet, utanförskap,
främlingskap, och diskriminering i det svenska samhället.
Mycket av Sveriges framtid kommer att avgöras av hur det
går för dessa ungdomar. Det handlar i dag om tusentals
individer som på olika sätt kommer att göra sig hörda. Frågan
är bara hur -- på vilka sätt. Dessa frågor avgörs av dagens
samhälle. Om utanförskap, marginalisering, segregering,
diskriminering och fattigdom bland dessa ungdomar inte
bromsas, om deras föräldrar och släktingar inte hittar en väg
mot ett värdigt liv i Sverige, om underklasspositionen
permanentas och en underklasskultur utvecklas, då kommer
Sverige att uppleva våldsamma konfrontationer mellan de
som har och de som inte har. Det utanförskap och den
desperation som växer i dag bland många av de s.k.
invandrarungdomarna kan ha irreparabla konsekvenser.
Integrationsproblemet är på sikt vårt lands allvarligaste
problem och är mycket svårare att åtgärda än t.ex.
budgetunderskottet.
Det behövs ett samlat grepp, nya idèer och kraftfulla
initiativ för att vända utanförskapets och hopplöshetens
negativa spiral bland ovan nämnda ungdomar. Därför bör
regeringen överväga att inrätta en
integrationsungdomskommitté som får i uppgift att göra en
översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det
mångkulturella samhällets uppbyggnadsperspektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om problem med ungdomar med
invandrarbakgrund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det bör inrättas en integrationsungdomskommitté med
uppgift att göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken
ur det mångkulturella samhällets uppbyggande perspektiv.