Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle. Över 1,5 miljoner människor har i dag rötter i andra länder och kulturer. En stor del av dessa är unga människor i åldern 15-- 24 år. En del kallar dessa ungdomar för ''andra generationens invandrare.''
Gemensamt för dessa ungdomar är att deras föräldrar är födda utanför Sverige eller i s.k. blandäktenskap, där en förälder är född utomlands. En del av dessa ungdomar är födda i Sverige andra har kommit hit under barndomen. Deras familjeförhållanden är mycket olika. Vissa lever tillsammans med sina två föräldrar, andra är skilsmässobarn, för en del av dessa har papporna tidigt försvunnit från deras liv av olika skäl.
Gemensamt för dessa ungdomar utöver att de har minst en förälder som är född utanför Sverige, är att de tillhör ett land, Sverige. Men de upplever att landet Sverige fram till i dag inte varit förmöget att värna och älska dem som sina egna barn. Det är därför de flesta av dessa ungdomar söker ett land där de inte känner sig utanför, ett land som tyvärr inte finns. Dessa ungdomars enorma ansträngningar med sig själva och med samhället är en kamp som hela det svenska samhället måste gå igenom för att hitta sig själv i det nya Sverige, det mångkulturella Sverige. Ett Sverige som ger alla sina invånare en ''vi-anda'', en nationell identitet, ett land att älska.
De flesta av dessa ungdomar har andra gemensamma drag. Ett av dem är att väldigt få av dem helt och hållet kan identifiera sig med Sverige och med stolthet säga ''jag är svensk''. När man samtalar med dessa ungdomar oavsett var de bor i landet, understryker de olikheten, markerar att de inte är svenskar, att de avviker, är annorlunda. Många av dessa känner sig inte heller som invandrare. Ordet ''invandrare'' tar många av dessa ungdomar avstånd ifrån. Däremot använder en del av dessa ordet ''utlänning''. Utlänning för dem kan vara utomstående, avvikande, ickesvensk, annorlunda och utanför.
För många av dessa ungdomar som är födda i Sverige, som har gått igenom dagis, fritids, skolan m.m. och har lärt sig att ''alla människor i Sverige är lika värda'', är uppvaknandet till den egna ''avvikande annorlundaheten'' en mycket plågsam upplevelse. Den stora drömmen om att vara en bland de andra, att smälta in i den svenska miljön, att överhuvud taget bli accepterad som man är spricker och i en del fall omvandlas besvikelsen och maktlösheten till ilska och avståndstagande. ''Bryr sig samhället inte om mig, varför skall jag då bry mig om samhället''. Att möta denna trista verklighet i vissa fall, handlar om en skakande inre omvälvning som kan vara början till sökande efter en annan identitet, en identitet som vill ta avstånd för det som är svenskt. Men det svenska är ofta det som har format dem. Det är precis därför denna inre konflikt oftast är destruktiv, då denna unga människa måste lära sig att leva med stämpeln som avvikande och annorlunda. Dessa ungdomars kamp efter respekt påminner mycket om den svarta eller latinamerikanska ungdomens kamp i USA. Det är samma utsiktslösa sorg, samma desperata längtan efter ett värdigt liv.
Det är viktigt i sammanhanget att peka på att alla studier som har gjorts bland dessa ungdomar belyser att de kämpar emot processer av stigmatisering och nedvärdering som de upplever sig vara utsatta för i det svenska samhället. Det finns kränkningar som är välmenande, men det finns också nedsättande förmynderi och direkta kränkningar.
Kampen för respekt är ett genomgående tema i dessa ungdomars liv. Att kränkas, att bli tagna för hjälplösa, bidragsbehövande m.m. kan överhuvud taget ej accepteras.
Regeringens skrivelse tar upp frågan om uppväxtvillkor för dem man kallar invandrarungdomar. Även frågor som arbetslöshet och svenska språket tas upp. Jag saknar frågor som berör dessa ungdomars delaktighet, utanförskap, främlingskap, och diskriminering i det svenska samhället. Mycket av Sveriges framtid kommer att avgöras av hur det går för dessa ungdomar. Det handlar i dag om tusentals individer som på olika sätt kommer att göra sig hörda. Frågan är bara hur -- på vilka sätt. Dessa frågor avgörs av dagens samhälle. Om utanförskap, marginalisering, segregering, diskriminering och fattigdom bland dessa ungdomar inte bromsas, om deras föräldrar och släktingar inte hittar en väg mot ett värdigt liv i Sverige, om underklasspositionen permanentas och en underklasskultur utvecklas, då kommer Sverige att uppleva våldsamma konfrontationer mellan de som har och de som inte har. Det utanförskap och den desperation som växer i dag bland många av de s.k. invandrarungdomarna kan ha irreparabla konsekvenser. Integrationsproblemet är på sikt vårt lands allvarligaste problem och är mycket svårare att åtgärda än t.ex. budgetunderskottet.
Det behövs ett samlat grepp, nya idèer och kraftfulla initiativ för att vända utanförskapets och hopplöshetens negativa spiral bland ovan nämnda ungdomar. Därför bör regeringen överväga att inrätta en integrationsungdomskommitté som får i uppgift att göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det mångkulturella samhällets uppbyggnadsperspektiv.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problem med ungdomar med invandrarbakgrund,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det bör inrättas en integrationsungdomskommitté med uppgift att göra en översyn av den svenska ungdomspolitiken ur det mångkulturella samhällets uppbyggande perspektiv.
Stockholm den 1 februari 1995 Juan Fonseca (s)