Under den allmänna motionstiden 1989 motionerade Miljöpartiet de Gröna om sänkt rösträttsålder till 16 år. Konstitutionsutskottet var inte berett att föreslå riksdagen att bifalla motionen. Det enda motivet för avslag var att det inte är lämpligt att rösträttsåldern var lägre än myndighetsåldern.
Den representativa demokratin i Sverige baseras på allmän och lika rösträtt. Rösträtten i Sverige har utvecklats och idag har varken könstillhörighet eller tillgång på pengar någon betydelse för rätten att välja representanter till politiska församlingar och rätten att rösta vid folkomröstningar. Åldern har däremot betydelse. Idag får man inte rösta förrän vid 18 års ålder. Detta måste betraktas som mycket sent. Det finns ingen anledning att behöva vänta med att få rösträtt ända till 18 års ålder.
Människor i vårt land lever allt längre, vilket förskjuter den politiska makten alltmer till äldre människor. Det är viktigt att såväl människor med lång livserfarenhet som människor med kortare livserfarenhet kan påverka politiken. Många politiska beslut påverkar direkt unga människors situation, t.ex. beslut som rör skolan.
Om det politiska systemet skall kunna fungera på sikt är det viktigt att människor intresserar sig för politik och tycker att politik är viktigt. Om yngre människor ges rösträtt kan det politiska intresset bland ungdomar stimuleras eftersom det känns mer meningsfullt att engagera sig i politik om rätten att rösta inte ligger alltför långt fram i tiden.
Folkomröstningen om EU-medlemskapet är ett exempel där en stor grupp mogna människor ställdes utanför ett beslut som på många sätt påverkar deras framtid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rösträttsåldern bör sänkas till 16 år.
Stockholm den 24 januari 1995 Yvonne Ruwaida (mp)