I ett demokratiskt samhälle borde alla vara överens om vikten eller rättare sagt nödvändigheten av medborgarnas engagemang och intresse för politik. Saknas eller finns det för lite av sådant engagemang, saknas också förutsättningen för en fungerande demokrati. Det får från medborgarnas synpunkt om politiker och politik aldrig bli -- vi och dom!
Därför är det viktigt att alla nödvändiga åtgärder vidtas så att förståelse för politiken och politikers situation behålls. Till exempel beslutet, som det bland många mycket negativt uppfattat avseende riksdagsledamöters traktamentsregler. Nämligen oavsett var riksdagsledamöter, till skillnad från andra (!), har sin hemort så utgår traktamente. Huruvida detta är korrekt eller ej måste det kunna göras begripligt om förståelse skall erhållas bland medborgarna!
Riksdagen har i det goda syftet att bredda medborgarnas engagemang och intresse för politik beslutat om ett utökat inslag av personval vid de allmänna valen. Förespråkarna av personval talar gärna i allmänna och svepande ordalag om fördelarna med detsamma.
Förändringar skall ingen vara främmande inför. Däremot är det en god regel att sådana skall bygga på goda erfarenheter. Ett mått på medborgarnas politiska känsla och engagemang borde rimligtvis vara valdeltagandet. Och här är det svårt att inse personvalsförespråkarnas resonemang. Sverige har ett högt valdeltagande. Många länder, där ett större personvalsinslag förekommer, har ett mycket lägre valdeltagande! Det är alltså av allmänt intresse att få motiverat om personval ökar medborgarnas engagemang?
Men då personval är infört finns det ändå skäl att revidera reglerna för detsamma. Till exempel om ett parti internt har beslutat om rangordningen på en valsedel. Den överväldigande majoriteten av partiets väljare anser att rangordningen är riktig och gör ingen markering på valsedeln. Men ett fåtal procent väljare (5--10?) markerar för viss kandidat och densamma flyttas då upp till första plats. Detta innebär i praktiken att om 90 till 95 % av partiets väljare är nöjda med partiets rangordning så erhåller detta ändå mindre värde vid avgörandet avseende vem som skall representera partiet i vid allmänna val utsedda församlingar. Detta bör förhindras och kan ske genom en regel som tvingar väljarna, för att valsedeln skall bli giltig, att på valsedeln markera en kandidat. Detta kan förhindra valkupper, ty personval får inte innebära att en liten minoritet vinner över en stor majoritet!
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tydliggöra motiven för att riksdagsledamöter skall erhålla traktamentsersättningar som skiljer sig från övriga medborgare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om markering på valsedlar.
Stockholm den 24 januari 1995 Sten Andersson (m)