Motion till riksdagen
1994/95:K711
av Sten Andersson (m)

Personvalsreglerna m.m.


I ett demokratiskt samhälle borde alla vara överens om
vikten eller rättare sagt nödvändigheten av medborgarnas
engagemang och intresse för politik. Saknas eller finns det
för lite av sådant engagemang, saknas också förutsättningen
för en fungerande demokrati. Det får från medborgarnas
synpunkt om politiker och politik aldrig bli -- vi och dom!
Därför är det viktigt att alla nödvändiga åtgärder vidtas så
att förståelse för politiken och politikers situation behålls.
Till exempel beslutet, som det bland många mycket negativt
uppfattat avseende riksdagsledamöters traktamentsregler.
Nämligen oavsett var riksdagsledamöter, till skillnad från
andra (!), har sin hemort så utgår traktamente. Huruvida detta
är korrekt eller ej måste det kunna göras begripligt om
förståelse skall erhållas bland medborgarna!
Riksdagen har i det goda syftet att bredda medborgarnas
engagemang och intresse för politik beslutat om ett utökat
inslag av personval vid de allmänna valen. Förespråkarna av
personval talar gärna i allmänna och svepande ordalag om
fördelarna med detsamma.
Förändringar skall ingen vara främmande inför. Däremot
är det en god regel att sådana skall bygga på goda
erfarenheter. Ett mått på medborgarnas politiska känsla och
engagemang borde rimligtvis vara valdeltagandet. Och här
är det svårt att inse personvalsförespråkarnas resonemang.
Sverige har ett högt valdeltagande. Många länder, där ett
större personvalsinslag förekommer, har ett mycket lägre
valdeltagande! Det är alltså av allmänt intresse att få
motiverat om personval ökar medborgarnas engagemang?
Men då personval är infört finns det ändå skäl att revidera
reglerna för detsamma. Till exempel om ett parti internt har
beslutat om rangordningen på en valsedel. Den
överväldigande majoriteten av partiets väljare anser att
rangordningen är riktig och gör ingen markering på
valsedeln. Men ett fåtal procent väljare (5--10?) markerar för
viss kandidat och densamma flyttas då upp till första plats.
Detta innebär i praktiken att om 90 till 95 % 
av partiets väljare är nöjda med partiets rangordning så
erhåller detta ändå mindre värde vid avgörandet avseende
vem som skall representera partiet i vid allmänna val utsedda
församlingar. Detta bör förhindras och kan ske genom en
regel som tvingar väljarna, för att valsedeln skall bli giltig,
att på valsedeln markera en kandidat. Detta kan förhindra
valkupper, ty personval får inte innebära att en liten minoritet
vinner över en stor majoritet!

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tydliggöra motiven för att
riksdagsledamöter skall erhålla traktamentsersättningar som
skiljer sig från övriga medborgare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om markering på valsedlar.

Stockholm den 24 januari 1995

Sten Andersson (m)