Skåne är ett bra landskap att leva i. Det har en internationell
atmosfär och samtidigt en stark lokal kultur. Att landskapet
en gång tillhörde Danmark kan förklara mycket av det
skånska kynnet. Skåne är nu i behov av kraftfulla
utvecklingsinsatser.
En regional, politisk och folklig mobilisering i
organiserade former skulle skapa en skånsk slagkraft till
fördel för hela Sverige.
Skånes problem kan lösas men det kräver en helhetssyn
och en insikt i vad Skåne betyder för Sverige.
Från liberal utgångspunkt finns anledning att välkomna
idéer om nya regioner i framtidens Europa. De bygger på två
grundläggande liberala principer, internationalism och
närdemokrati. Genom ett utbyggt EG-samarbete minskar
nationsgränsernas betydelse. Människor, företag eller
områden kan samverka med utgångspunkt från
gemensamma intressen utan att nationella gränser hindrar.
Svenska län små
I ett EG-perspektiv är de svenska länen små. Till ytan kan
en del svenska län visserligen hävda sig gentemot europeiska
regioner. Befolkningen är dock i allmänhet väsentligt större
i de nuvarande EG-ländernas regioner.
Det finns starka demokratiska, ekonomiska och praktiska
argument för att en framtida svensk regionindelning skall
bygga på andra områden än dagens län. Kommunikationer,
näringsliv, utbildning, samarbetsbehov med mera har
onekligen förändrats en del sedan 1600-talet. Statliga
myndigheter, större företag med flera har ofta en egen
indelning som ofta inte följer länsgränserna.
I ett framtida mer ekonomiskt och kulturellt integrerat
Europa blir konkurrensen mellan olika områden skarp. Det
gäller då att mobilisera de egna resurserna för att uppnå bästa
möjliga utveckling. Tillgången på bra grundskolor, högre
utbildning, bra kommunikationer, god miljö, tillgång till
sjukvård, väl fungerande social service som barnomsorg och
kulturell vitalitet är exempel på faktorer som avgör var
människor vill bo och var företag etablerar sig.
När inflytandet genom nationalstat och parlament
förändras, är det naturligt att både den lokala och regionala
nivån blir starkare, vilket ligger väl i linje med EU:s s.k.
närhetsprincip, dvs. att besluten skall fattas på lägsta möjliga
effektiva nivå.
Det finns många frågor som inte skall avgöras i riksdagen,
medan andra frågor inte kan lösas av enskilda kommuner.
Behovet av en beslutsnivå på regional nivå blir allt tydligare,
bl.a. har problemen med de s.k. storstadsförhandlingarna
visat detta.
Det nationella perspektivet måste med nödvändighet svepa
över ett brett område. Det gör beslutsprocessen ofta
ineffektiv och byråkratisk. Den kommunala kompetensen å
andra sidan är i många fall alltför snäv. Det gäller t.ex.
omfattande investeringar i vägar och järnvägar,
regionalpolitik, högre utbildning, turism, kultur,
övergripande regional planering och specialistsjukvård. I
Skåne har polisorganisationen visat sig behöva ökande
regional samverkan.
Ett Skåne
Tankarna på ett samlat Skåne med starkare regionalt
inflytande har alltid varit starka. Skåne är ett splittrat
landskap med 3 landsting, 2 länsstyrelser, 33 kommuner, 5
kommunal- och planeringsförbund, 2 kommunförbund och
ett otal mellankommunala lösningar.
Denna regionala röra har genom åren givit grogrund för ett
destruktivt by-tänkande. Men nu verkar lyckligtvis en ny
anda ha spritts över hela regionen, och samverkansformerna
börjar få fastare konturer.
Bristerna inom infrastrukturen och omständigheterna runt
beslutet om Öresundsbron har drivit fram större regional
samsyn. Tankarna på en större självständighet gentemot
centralmakten i Stockholm har funnits länge i Skåne. Men
det som har förlöst debatten är diskussionen om EG/EU, det
gränslösa Europa och de allt starkare regionerna. Kraven på
samverkan inom Skåne och den södra landsdelen har också
varit påtagliga från näringslivet. Sydsvenska
handelskammaren har dessutom gått i bräschen för regional
samverkan över nationsgränserna, bl.a. i form av det
nyuppväckta Hansaförbundet.
De båda landstingen i Kristianstads län och Malmöhus län
begärde hos regeringen hösten 1991 tillsammans med
Malmö stad att Skåne skulle få bli en friregion. Man önskade
att en form av skånskt parlament med samordnande ansvar
för en rad verksamhetsområden skulle inrättas.
Verksamheter, som i dag ligger under länsstyrelserna,
landstingen, skilda regionala och mellankommunala organ.
Nuvarande länsstyrelser kan avvecklas, landstingen
upphöra och en mängd regionala och mellankommunala
organ sammanföras under det nya Skåneparlamentet.
En del har hänt 1994
Under 1994 drogs konkreta riktlinjer upp för ett
administrativt och politiskt mer enat Skåne genom bildandet
av ''Skåne-styrelsen''. I den ingår representanter från de 33
kommunerna och de båda landstingen. Likalydande
motioner har väckts hos de tre sjukvårdshuvudmännen i
syfte att skapa ett storlandsting till valet 1998.
Parallellt med dessa skånska initiativ kom
regionberedningen med sitt slutliga ställningstagande i
regionfrågan.
Under förra året hade vi hoppats att den borgerliga
regeringen skulle presentera ett förslag för Skåne i enlighet
med den framförda begäran. Men så blev tyvärr inte fallet.
Regionberedningens förslag lades redan under hösten
1993 rörande såväl Västsverige som Skåne och
överensstämmer i stort med de tankar som man redan
tidigare enats om i Skåne.
Några huvudpunkter:Lagförslag om regionförbund
Initiativ från regionernaFörsöksverksamhet, dock längst
två mandatperioderIndirekt valda regionfullmäktige men
på sikt ett direkt valt regionalt organGenerell lagstiftning,
dvs. även andra regioner kan ansöka om
försöksverksamhetGeografiskt avgränsat
Regionförbundets uppgifter, regionalt utvecklingsarbete,
glesbygdsutveckling, näringslivsutveckling, utbildning,
kultur, miljö och kommunikationer.
Regionberedningens förslag är en kompromiss mellan
olika viljeinriktningar. Förslaget innehåller därför ett flertal
oklarheter och brister. Från folkpartiet liberalernas sida i
Skåne har vi -- medvetna om kravet på enighet inom
regionen och mellan de politiska partierna -- accepterat
denna kompromiss.
Förutsättningen är dock helt klar från vår sida, att detta
regionala organ inte får permanentas. Den enda möjligheten
att på sikt klara ett mer sammanhållet Skåne måste ske
genom ett direktvalt regionalt organ -- ett Skåneparlament.
Länsstyrelserna måste effektiviseras och rollen renodlas som
statlig regional kontroll- och tillsynsmyndighet. Så är det
inte i det aktuella förslaget.
Uppgifterna för det regionala organ som vi föreslår måste
bli mer omfattande och beskattningsrätt (indirekt eller
direkt) erhållas. I annat fall riskerar Skåne att endast få
ytterligare ett tandlöst, regionalt organ!
Vår tveksamhet inför regionberedningens förslag gör
därför att vi ytterligare vill poängtera försökskaraktären samt
det självklara målet om ett direktvalt Skåneparlament. Detta
leder fram till att försöksverksamheten endast bör pågå i en
mandatperiod, dvs. fyra år.
Sverige centralstyrt
Koncentrationen av politisk, ekonomisk och massmedial
makt till Stockholm är ett väsentligt problem i dagens
Sverige. Direktvalda regionparlament vore ett sätt att minska
och decentralisera den offentliga makten. Härigenom skulle
större utrymme ges för större regioner och mer självständiga
kommuner. Andra centrala maktcentra inom närings- och
organisationslivet kan härigenom stimuleras att följa efter.
Låt Skåne gå före
Skåne är geografiskt, kulturellt, historiskt och
näringsmässigt en väl sammanhållen region, som därför
lämpar sig väl som ett försöksområde för ökat regionalt
självstyre.
Skåne bör ges möjlighet till mer samlat och självständigt
styre -- ett Skåne som i ett senare skede kan utvecklas till en
större sydsvensk region.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett administrativt och politiskt
samlat Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försöksverksamhet med förändrad
regional uppgiftsfördelning i Skåne.
Stockhom den 25 januari 1995
Margitta Edgren (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Siw Persson (fp)