En allt större andel av den kommunala verksamheten har
successivt övergått från den öppna, demokratiska
förvaltningsformen till den mer slutna och mindre
demokratiska bolagsformen. Många liberala
kommunpolitiker varnar för den tilltagande bolagiseringen
och pläderar för att återföra verksamheter och ägande
tillbaka till den egentliga kommunala sfären. De kommunala
bolagen, som har en sammantagen balansomslutning på 275
miljarder, omsatte under 1992 93,1 miljarder och sysselsatte
nära 54 000 anställda. Självklart innebär en så stor
överföring av ägande och verksamhet från den direkta
styrningen via nämnder, kommunstyrelse och fullmäktige
också en mycket stor inverkan på den demokratiska
utvecklingen och förvaltningen.
Riksdagen har fattat många beslut i avsikt att minska det
demokratiska underskott som bolagen utgör. Men kvar står
ändå det faktum att aktiebolagslagens regelverk, som är
anpassat för affärsdrivande verksamhet med privat
riskkapital och krav på avkastning på insatt kapital, inte är
förenligt med kommunala demokratin och kommunallagens
regelverk som är anpassat just för detta. Utvecklingen av den
stora mängden kommunala bolag är inte en frukt av
politikers ambitioner att beskära demokratin. Utvecklingen
är mer en frukt av en vällovlig, men måhända något
aningslös, strävan att öka effektivitet och resursanvändning.
I många fall ivrigt påhejad av förvaltningschefer som sett
direktörsstolen som ett mål och en möjlighet, samtidigt stödd
av underställd personal som också anat möjligheter till en
bättre löneutveckling. Men allt detta -- såväl frihet som
individuell löneutveckling och målstyrning -- går lika bra att
utveckla inom förvaltningsformens ram.
Med blicken i backspegeln och med olika erfarenheter
börjar pendeln svänga tillbaka. Många kommunpolitiker
överväger allvarligt möjligheten att föra tillbaka egendom
och verksamheter till kommunal förvaltningsform för att få
tydligare helhetssyn på den kommunala verksamheten men
också för att få ett tydligare politiskt ansvarstagande. För en
liberal är valet lätt. I de fall det visar sig att verksamhet med
svårighet kan drivas i förvaltningsform, där är det oftast
lämpligt att överväga om inte annan än skattebetalarna ska
driva den verksamheten. För det är också så att det i de olika
bolagen gärna blommar näringsverksamheter som definitivt
inte, enligt vår mening, ska bedrivas i kommunalt hägn och
med skattebetalarnas pengar som riskkapital.
För de kommunalpolitiker som vill ta steget att minska sin
kommuns bolagssfär finns emellertid ekonomiska straff och
hinder i form av stämpelavgifter och uttagsbeskattningar.
Därför är det viktigt att riksdag och regering ser över
incitamenten för byten av organisationsformer i kommunal
verksamhet så att det blir ekonomiskt lönsamt för kommunen
att stärka demokratin med minskad bolagsverksamhet i
stället för som nu ökade avgifter när de vill slopa verksamhet
i bolag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana
lagändringar att kommunerna stimuleras att minska
omfattningen av sin bolagsverksamhet.
Stockholm den 19 januari 1995
Conny Sandholm (fp)
Eva Eriksson (fp)
Eva Flyborg (fp)
Kerstin Heinemann (fp)
Ola Ström (fp)