Sverige har länge betraktats som ett föregångsland
beträffande mänskliga rättigheter och stöd för förtryckta
folkgrupper. Men när det gäller behandlingen av samerna har
Sverige dock hamnat ordentligt på efterkälken jämfört med
i de andra nordiska länderna. Det finns väl knappast någon
seriös forskare som idag förnekar att samerna är
urbefolkning i Skandinavien. Ändå har Sverige inte officiellt
erkänt dem som sådan, trots att den sameutredning, som i
över ett decennium arbetade för att få fram förslag på hur
man kan stärka samernas rättigheter, klart rekommenderade
att samerna i grundlagen skulle erkännas som urbefolkning
i Sverige. Miljöpartiet har sedan länge krävt ett stärkt skydd
för minoriteter och utsatta grupper och för samernas del
skulle ett sådant erkännande innebära en viktig förstärkning
av deras ställning i samhället.
En annan viktig rekommendation från sameutredningen
var att samerna skulle få en språklag. Inte heller denna
rekommendation hörsammades av den förra regeringen.
Som skäl angavs att en sådan skulle kosta alldeles för mycket
pengar som skulle kunna spenderas på bättre sätt. Men
erfarenheterna från Norge, som i flera år haft en sådan
språklag, har varit övervägande positiva för den samiska
befolkningen. Det är inget orimligt krav att ett folk som bott
inom Sveriges gränser långt innan dessa fanns, skall ha rätten
att även i officiella sammanhang uttrycka sig på ett språk
som talades långt innan svenska språket kom.
Under alla de år som utredningen arbetade stod den
samepolitiska utvecklingen praktiskt taget stilla i Sverige.
När samer krävde förbättringar fick de höra att man måste ha
tålamod och invänta utredningens slutbetänkande. När detta
slutligen kom år 1990 var det inte konstigt att
förväntningarna hunnit bli stora, inte minst med tanke på alla
fagra ord från de borgerliga partierna medan de var i
opposition. Besvikelsen blev därför mycket stor när i stort
sett det enda konkreta resultatet av samerättsutredningen
blev ett sameting och den glädje som många samer trots allt
kände över det förvandlades snabbt till ilska då regeringen
under själva urbefolkningsåret 1993 under tvivelaktiga
former tog ifrån samerna deras exklusiva jakt- och fiskerätt
ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Alla försök
från samerna att få beslutet om småviltsjakten upphävt eller
åtminstone granskat av regeringsrätten har varit förgäves. Nu
har samerna tagit frågan till Europadomstolen. Miljöpartiet,
liksom hela miljörörelsen, stöder samerna i denna fråga, inte
minst med tanke på att ingen hänsyn till miljövården tagits
vid utarbetandet av beslutet om fri småviltsjakt.
Sametinget
Sametinget har trots sina begränsade befogenheter blivit
ett positivt tillskott i den samiska kampen, såtillvida att det
givit dem ett folkvalt organ där viktiga frågor kan tas upp.
Det får väl också ses som positivt i dessa nedskärningstider
att sametingets anslag inte minskats i årets
budgetproposition. Men i sin granskningsrapport av
Sametingets årsredovisning för räkenskapsåret 1993--94 har
Riksrevisionsverket klagat över att partistöd utbetalats till de
partier som är representerade i tinget, trots att regeringen inte
angivit några speciella villkor för hur anslaget skall
användas. RRV:s skäl att sametinget är en statlig myndighet
kan inte anses som övertygande. Partistöd utbetalas i Sverige
till partier som finns representerade i folkvalda organ så att
dessa ska kunna fullgöra sina demokratiska förpliktelser.
Denna princip måste också gälla sametinget.
Efter ett turbulent första år arbetar nu Sametinget på att
finna sin rätta arbetsform. Miljöpartiet anser att sametingets
befogenheter bör utökas. Om syftet med sametinget ska vara
att samerna bättre ska kunna forma sin egen utveckling
måste det kunna ta upp de frågor som är mest väsentliga för
den samiska befolkningen. Exempelvis bör sametinget
tillerkännas vetorätt när det gäller exploateringar på
renbeteslanden.
ILO-konventionen
Kravet på att Sverige skall ratificera ILO-konventionen nr
169 om urbefolkningarnas rätt kvarstår. Den förra
regeringens huvudsakliga skäl till varför detta inte skulle
vara möjligt var att konventionen innehåller en klausul om
att urbefolkningarna skall tillerkännas äganderätt till sina
landområden. Detta skulle inte vara förenligt med svensk
lag, där samerna istället har bruksrätt på renbeteslanden.
Men Norge, som har likartade förhållanden, har skrivit under
konventionen, och erfarenheterna därifrån visar att det är
möjligt att med litet vilja lösa detta problem. För de norska
samerna har ILO-konventionen blivit ett viktigt instrument
att arbeta med i det norska sametinget, och det är inte alls
som svenska politiker har påstått att Norge skrivit på något
som man i praktiken aldrig kan hålla.
Kultur
I budgetpropositionen föreslås anslaget till samisk kultur
oförändrat. Det innebär att de planer som sametinget arbetat
fram på att bygga en samisk nationalteater inte kan
förverkligas i år. Behovet av en sådan samisk teater är starkt
och miljöpartiet stöder kravet på ett ökat kulturanslag så att
teaterplanerna får plats inom budgetramen.
FN och det internationella samarbetet
Som en uppföljning av urbefolkningsåret som gled så
spårlöst förbi, har FN utlyst ett internationellt årtionde för
ursprungsfolk som skall pågå från 1994--2003. FN:s
generalförsamling beslutade om årtiondet i december 1993
och temat är partnerskap. Tanken är att främja
urbefolkningarnas aktiva deltagande i samhället.
Inom FN:s kommission för mänskliga rättigheter pågår
sedan något år tillbaka arbete med en deklaration om
urbefolkningarnas rättigheter. Från att ha framarbetats på
lägre nivå i underkommission har deklarationen nu nått så
långt som till själva kommissionen. I den kommande MR-
sessionen som inleds i månadsskiftet jan-feb i Genève,
kommer formerna för det fortsatta arbetet med deklarationen
att diskuteras. Ett problem för urbefolkningarna är att deras
representanter får svårare att delta i och påverka
deklarationens utformning, ju högre upp i FNs hierarkier
arbetet hamnar. Sverige kan här göra en insats genom att vara
med och stödja urbefolkningarnas krav på att deras
representanter ska fortsätta att vara med i processen. Länder
som Norge och Danmark har ställt sig på urbefolkningarnas
sida, medan Sverige hittills legat lågt. Det är nu hög tid att
Sverige tar sitt ansvar och ger urbefolkningarna det stöd de
så väl behöver. Det är också viktigt att arbetet går snabbt och
smidigt så att deklarationen hinner erkännas av
generalförsamlingen innan urbefolkningsårtiondet är över.
I svenska sametinget diskuterar man att följa upp
deklarationsarbetet på nordisk nivå i samarbete med de
norska sametinget och finska sameparlamentet. Dessa har
för övrigt gemensamt ansökt om medlemskap i Nordiska
Rådet. Sverige bör stödja samernas ansökan eftersom detta
definitivt skulle hjälpa till att utveckla ett partnerskap och
främja urbefolkningarnas aktiva deltagande i samhället.
Likaså bör Sverige bevaka de samiska intressena i det
samarbete mellan de s k arktiska länderna som inleddes med
ett ministermöte år 1991. Ett sekretariat har upprättats i
Köpenhamn med uppgift att säkerställa
ursprungsbefolkningarnas möjligheter att påverka
miljöarbetet i Arktis.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör erkänna samerna
som urbefolkning i Sverige,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa en samisk språklag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att tillerkänna Sametinget
vetorätt angående exploateringar på renbeteslanden,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sametinget även i
fortsättningen skall ha rätt att betala ut partistöd,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör ratificera ILO-
konvention nr 169,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturstöd till en samisk
nationalteater,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att urbefolkningarnas
representanter skall ha möjlighet att delta, även på högre
nivå, i arbetet med den deklaration om urbefolkningar som
håller på att utarbetas i FN:s MR-kommission,3
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall stödja ovan
nämnda deklaration,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att stödja samernas ansökan om
medlemskap i Nordiska Rådet.3
Stockholm den 24 januari 1995
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Peter Eriksson (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 6 hänvisat till KrU.
3 Yrkandena 7--9 hänvisade till UU.