Riksdagen har vid flera tillfällen behandlat frågan om
könsneutralt språk. Anvisningar finns. Ändå ser allting ut
precis som det brukar. De anvisningar för regeringskansliet
som finns kommer till väldigt lite bruk.
1990 antogs inom Europarådet en rekommendation (Nr
R(90)4) om eliminering av sexism i språket. Där
rekommenderas regeringarna att främja ett användande
av språket som speglar principen om jämställdhet.
Enligt Regeringsformen är såväl statsministern som övriga
statsråd alltid män, liksom brottsbalken förutsätter att den
som utsätts för misshandel är en ''han'' trots att vi vet att
misshandel och andra övergrepp mot kvinnor ständigt sker.
Listan kan göras oändlig med exempel från propositioner,
riksdagsdokument, författningar och andra officiella
handlingar där kvinnor är helt osynliga. Generaldirektören är
enligt instruktionen en ''han'' liksom ordföranden i en
kommitté.
Mannen som makthavare är norm i det officiella språket.
Förutom att det låter illa hjälper denna typ av skrivningar till
att konservera föreställningar om hur samhället skall se ut.
Språket bör inte spegla otidsenliga fördomar om kvinnors
och mäns roller. I stället bör statsmakterna vara föregångare
på detta område.
Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över
språket i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i
författningar och andra officiella dokument. Detta gäller
självfallet även de av riksdagen framtagna dokumenten.
Detta bör vara lika naturligt som att språket moderniseras på
andra sätt. Eftersom riksdagens förutsättande av att så sker
inte sätts i verket är det dags att besluta i ärendet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk skall
användas i propositioner angående ny eller ändrad
lagstiftning, i förordningar och andra officiella dokument,
2. att riksdagen beslutar att använda ett könsneutralt språk
i enlighet med vad som anförts i motionen.