Den offentliga makten utövas under lagarna enligt
regeringsformens portalparagraf. Detta är också grunden för
vår demokrati och rättsstat med dess viktiga
legalitetsprincip.
I detta sammanhang skall behandlas den offentliga
regelgivningen och regelverkets struktur. Vidare berörs
lagstiftarens förmåga att behärska sina instrument i det
moderna rättssamhället.
Nytt regellandskap
I vårt land har vi ett omfattande regelverk och en
regelproduktion som tenderar att öka. Det finns några tydliga
utvecklingstendenser. Ramlagstiftning blir allt vanligare och
myndighetsregleringen har blivit överdimensionerad. Vidare
ökar frekvensen av ändringar i gällande regelverk. Samtidigt
nödgas vi konstatera att vårt EU-medlemskaps konsekvenser
för regelverket ännu inte till fullo kan överskådas.
Men resultatet har redan blivit att vi befinner oss i ett nytt
regellandskap. Det har liknats vid en pyramid med
omfattande myndighetsregler i basen och lagar på toppen.
Numera bör kanske bilden modifieras till en timglasmodell
med EG-reglerna i den övre delen. Oavsett vilken bild man
föredrar så är givetvis en fortlöpande utveckling av
regelverket ofrånkomlig, men nu tycks man ha nått en punkt
då överreglering och instabilitet inträtt.
Härmed är också förknippade allvarliga problem. Vi har
fått en oroväckande maktförskjutning från främst statlig nivå
till myndigheterna. Vidare urholkas legalitetsprincipen om
allmänna råd allt oftare används som bindande föreskrifter
och lägre myndighetsföreskrifter binder högre
domstolsinstanser. Samhällsmaskineriet verkar ha kommit i
olag.
Angelägna åtgärder
Det är nu angeläget att förbättra såväl regelgivning som
regelstruktur.
Till en början måste regelstrukturen bli klarare särskilt när
nu Sverige ingår i EU-samarbetet. Balans måste uppnås
mellan de tre komponenterna: svenska lagar,
myndighetsregler och EU-regler. Samtidigt klarlägger man
digniteten för respektive regel. Allt detta skulle leda till en
bättre överskådlighet i regelverket.
Vidare behövs en bättre regelgivning. I korthet innebär
detta att i princip varje reglering bör föregås av en
konsekvensanalys samt följas av en utvärdering. Den
grundläggande inställningen måste vara att minimera
regelgivningen. Härigenom skapas också maximal förståelse
för regelgivningen.
Dessutom krävs en avreglering för att slippa alla onödiga
regler. Den finns inte längre någon övertro på värdet av
regleringar. Det är också fullt möjligt att nedbringa
regelmängden. För övrigt pågår sådan avreglering i England,
EU och OECD. I Sverige behövs både en kraftfull
engångsinsats och kontinuerliga genomgångar.
Bred översyn
Det föreligger alltså ett uppenbart behov av att reformera
formerna för regelgivningen och strukturen för regelverket.
Detta blir allt tydligare i EU-perspektivet. Initiativ till sådan
reformering har redan tagits på hög politisk nivå i Frankrike
och Norge.
I Sverige borde tillsättas en statlig utredning med uppdrag
att göra en bred översyn av den offentliga regelgivningen och
lämna förslag till regelstruktur.
Avslutningsvis kan konstateras att regeringsformens
portalparagraf undergrävs om regelgivning och regelstruktur
är undermålig. Ytterst drabbar detta rättssamhället och
därmed medborgarna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av det offentliga regelverket.
Stockholm den 23 januari 1995
Bengt Harding Olson (fp)