Riksdagen beslutade 1987 att införa ett straffrättsligt skydd
mot olaga diskriminering av homosexuella (BrB 16:9) samt
ett förstärkt straffrättsligt skydd mot förtal och förolämpning
på grund av någons homosexualitet (BrB 5 kap
5
§). Däremot avvisade regeringen förslag om
grundlagsskydd mot diskriminerande lagstiftning (RF 2 kap
15
§ och 20
§ 1 st
6 p)
och skydd mot hets mot folkgrupp (BrB 16 kap
8
§ samt TF 7 kap
4
§ 11 p).
Då
det förflutit åtta år sedan lagstiftningen ändrades kan
det finnas anledning att närmare studera hur lagarna
fungerat. Man kan då konstatera att det
diskrimineringsskydd som finns inte är tillräckligt.
Som exempel kan nämnas att Nya Wermlandstidningen
vägrat ta in en annons om RFSL:s jourtelefonmottagning
med motiveringen att det strider mot tidningens policy att ta
in material som ''främjar homosexuella förbindelser''.
I Luleå vägrade Folkets Hus styrelse att hyra ut sina lokaler
till RFSL därför att man trodde att andra hyresgäster skulle
skrämmas bort av rädsla för att få aids om homosexuella
skulle få hyra lokaler. I Torshälla vägrade en kyrkoherde att
döpa ett barn eftersom de två faddrarna var homosexuella
män.
De nämnda exemplen visar att nuvarande
diskrimineringsskydd för homosexuella inte är tillräckligt.
En översyn av bestämmelserna i regeringsformen,
tryckfrihetsförordningen och brottsbalken bör därför ske i
syfte att förbjuda all diskriminering av homosexuella.
Diskriminering av homosexuella i arbetslivet
Utredningen Homosexuella och samhället (SOU 1984:63)
konstaterade att homosexuella diskrimineras i arbetslivet.
Den diskrimineringen fortsätter i dag. Arbetslivet är ett
område där homosexuella helt saknar skydd mot
diskriminering.
En diakonipraktikant i Karl Johans församling i Göteborg
blev exempelvis uppsagd på grund av sin homosexualitet, en
lärare fick inte sin vikariatstjänst förlängd vid en
Göteborgsskola då han berättade om sin sexuella läggning,
trots att han tidigare muntligen blivit lovad en förlängning.
En lärare på en annan Göteborgsskola tvingades överföras
till undervisning med andra elever, då elevernas föräldrar
inte accepterade att han levde med en annan man. En
medarbetare på ett behandlingshem för missbrukare i
Västerbotten blev uppmanad att sluta på grund av att hon var
lesbisk.
Dessa exempel visar behovet av en lagstiftning mot
diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Utredningen
Homosexuella och samhället föreslog i samband med
Diskrimineringsutredningens förslag till Lag mot etnisk
diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18) att den även
skulle ge skydd för homosexuella.
Frågan om skydd mot diskriminering av homosexuella i
arbetslivet har behandlats i riksdagen tidigare, senast under
förra riksmötet. I arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU9 skriver man:
Enligt utskottets uppfattning synes det föreligga ett behov
av lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i
arbetslivet. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang
peka på det beredningsarbete som nu pågår i
regeringskansliet med anledning av partnerskapskommitténs
förslag. Detta beredningsarbete bör avvaktas innan man
överväger frågan om en sådan lagstiftning.
När nu frågan om registrerat partnerskap avgjorts, bör
lagstiftning mot diskriminering av homosexuella i arbetslivet
införas.
Tillsyn över diskriminering av homosexuella
Den diskriminering homosexuella utsätts för påminner i
stor utsträckning om diskriminering på grund av kön, ras,
hudfärg eller etniskt ursprung. Därför är det rimligt att
diskriminering av homosexuella beivras på liknande sätt.
För att förhindra diskriminering av homosexuella och för
att underlätta för homosexuella att anmäla
diskrimineringsbrott bör Diskrimineringsombudsmannen
(DO) även få i uppdrag att bevaka diskriminering av
homosexuella.
Folkhälsoinstitutet har i en skrivelse till
Socialdepartementet i november 1993 hemställt att frågor
om diskriminering av homosexuella läggs under
Diskrimineringsombudsmannens tillsyn. DO har förklarat
sig positiv till en sådan utvidgning av sitt ansvarsområde.
Våld mot homosexuella
Mycket tyder på att våldet mot homosexuella har ökat
under de senaste åren. Som exempel kan nämnas mordet på
en homosexuell man som knivhöggs till döds när han
lämnade RFSL:s lokaler i Göteborg. En nynazistisk grupp
låg bakom mordet. Trakasserierna och mordhoten har
fortsatt sedan dess vilket skrämt bort många av besökarna. I
Göteborg har dessutom en lesbisk kvinna och en äldre
homosexuell man mördats. I det senare fallet låg några
skinheads bakom dådet.
Under senaste åren har minst fem homosexuella män
mördats i Stockholm. Fyra av morden är uppklarade och i
dessa fall kan man konstatera att mordorsaken har med
gärningsmannens inställning till homosexuella att göra.
Varje år anmäls till polisen i Stockholm övergrepp mot
enskilda homosexuella, men polisen utgår ifrån att det finns
ett stort mörkertal av homosexuella som utsatts för våld, då
många inte vågar göra polisanmälan.
En bomb har bringats att explodera i RFSL-huset i
Stockholm.
Det är viktigt att samhället reagerar starkt mot dessa
övergrepp. Tystnaden tas oftast till intäkt för ett fortsatt våld
mot en grupp som fortfarande tvekar eller är rädda att göra
en anmälan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förstärkt skydd mot
diskriminering av homosexuella i regeringsformen och
tryckfrihetsförordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lagstiftning mot diskriminering
av homosexuella i arbetslivet,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att
Diskrimineringsombudsmannen även får i uppdrag att
bevaka diskriminering av homosexuella,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att motverka våld
och övergrepp mot homosexuella.2
Stockholm den 25 januari l995
Karin Pilsäter (fp)
Eva Flyborg (fp)
Håkan Holmberg (fp)
Ola Ström (fp)
Barbro Westerholm (fp)
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till AU.
2 Yrkande 4 hänvisat till JuU.