Genom offentlighetsprincipen har allmänheten och
massmedier haft en vidsträckt insyn i myndigheternas och
de offentliga förvaltningarnas verksamhet. Det är mycket bra
och har varit en av hörnpelarna i värnande av vår demokrati
och dess legitimitet. Men i takt med att den traditionella
offentlighetsstrukturen förändrats har
offentlighetsprincipens tillämplighet kommit att diskuteras
allt mer.
När den nya kommunallagen kom infördes regler om
offentlighetsprincipens tillämpning i kommunala företag,
dvs. aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och
stiftelser. Reglerna innebar i huvudsak att
kommunfullmäktige skall se till att allmänheten har rätt att
ta del av handlingar hos kommunala företag enligt de
grunder som gäller för allmänna handlingars offentlighet i
tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen.
De ändringar av kommunallagen som föreslogs i prop.
1993/94:48 innebar att företag där kommuner, landsting och
kommunförbund har ett bestämmande inflytande jämställs
med myndigheter när det gäller handlingsoffentligheten.
Detta innebär bl.a. att enskilda får rätt att hos
förvaltningsdomstol överklaga beslut av sådana kommunala
företag att inte lämna ut företagets handlingar. I
propositionen står bl.a. följande:
Enligt regeringens mening bör de rättsliga möjligheterna
till insyn och kontroll inte vara beroende av i vilken form
som kommuner och landsting väljer att bedriva sin
verksamhet. Samma öppenhet bör alltså i princip gälla för
kommunala företag som för kommunala myndigheter,
oavsett vilken verksamhet de bedriver. Det innebär i sin tur
att samma regler om handlingsoffentlighet också bör gälla
för kommunala företag som bedriver motsvarande
verksamhet.
På det statliga området gäller för närvarande bara en
begränsad handlingsoffentlighet utanför myndighetskretsen.
Det är där fråga om vissa aktiebolag, exempelvis AB Svensk
Bilprovning, stiftelser m.fl. som på statens uppdrag har hand
om förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning eller liknande.
Frågan är varför inte statens företag, vilka tenderar att bli
fler och fler, fullt ut skall omfattas av samma
offentlighetsregler som kommunernas och landstingens
företag. Jag utgår från att den ovan citerade inställningen
gäller även de statliga företagen och att motsvarande
bestämmelser kommer att utfärdas för dessa.
Under senare år har möjligheter öppnats för enskilda
personer eller sammanslutningar att bedriva verksamhet som
tidigare varit förbehållen kommuner och landsting. Som
exempel kan nämnas fristående skolor samt företag inom
vård och omsorg. Gemensamt för många av dessa företag är
att de för sin verksamhet är beroende av tilldelning av
skattemedel.
Ur medborgerlig synpunkt måste det vara av intresse att
kunna kontrollera hur skattepengarna används även i sådana
företag. Jag anser att regler måste tillskapas som garanterar
allmänheten möjligheter till insyn och kontroll i alla företag,
vars verksamhet, utan att vara statlig eller kommunal, ändå
huvudsakligen finansieras med skattemedel.
På samma sätt bör man kunna se de regler om tjänstefel
och skadestånd vid myndighetsutövning som omfattar
offentlig verksamhet. Inte heller här bör medborgarnas
säkerhet vara beroende av i vilken form undervisning, vård
och omsorg bedrivs.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvidgning av offentlighetsprincipen.
Stockholm den 25 januari 1995
Tomas Eneroth (s)
Lars Hedfors (s)
Martin Nilsson (s)
Monica Green (s)
Carina Moberg (s)