Den 1 januari 1992 trädde den nya
Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, i kraft. Dess tillkomst
innebär på sitt sätt en förstärkning av skyddet för yttrande-
och informationsfriheten i elektroniska bild- och ljudmedier,
medan den betydligt äldre Tryckfrihetsförordningen, TF,
reglerar motsvarande rättigheter i tryckta medier.
YGL:s 1 kap. 12
§ 2:a stycket öppnar en möjlighet för lagstiftaren att genom
vanlig lag utfärda generella förbud mot reklam i bild-
och/eller ljudmedium. En sådan möjlighet utgör en orimlig
inskränkning av informations- och yttrandefriheten, som
huvudsaklig eller kompletterande inkomstkälla för t.ex.
radio- eller TV-stationer får anses vara en lika naturlig som
stundom nödvändig finansieringsform på samma sätt som
annonser och reklam är en förutsättning för den fria pressens
existens. Tryckfrihetsförordningen saknar mycket riktigt
också en motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen i 1 kap.
12
§ 2:a stycket i YGL borde därför avskaffas. Därmed skulle
i denna del svensk lagstiftning bättre harmoniera med den
av Sverige ratificerade Europakonventionen till skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Såväl Europeiska Gemenskapens, alltså EG:s, TV-direktiv
som Internationella Handelskammarens etiska normer
rörande reklam torde erbjuda ett fullgott skydd mot
otillbörliga och oetiska former av reklam och
marknadsföring.
Genom att Sverige nu blivit medlem av EG/EU torde en
friare syn på reklam via eter-, satellit- och kabeldistribuerade
elektroniska bild- och ljudmedier efter hand bli mer naturlig
och vara en logisk anpassning till dominerande förhållanden
inom EG/EU.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa bestämmelsen i 1 kap. 12