Den 1 januari 1992 trädde den nya Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, i kraft. Dess tillkomst innebär på sitt sätt en förstärkning av skyddet för yttrande- och informationsfriheten i elektroniska bild- och ljudmedier, medan den betydligt äldre Tryckfrihetsförordningen, TF, reglerar motsvarande rättigheter i tryckta medier.
YGL:s 1 kap. 12
§ 2:a stycket öppnar en möjlighet för lagstiftaren att genom vanlig lag utfärda generella förbud mot reklam i bild- och/eller ljudmedium. En sådan möjlighet utgör en orimlig inskränkning av informations- och yttrandefriheten, som huvudsaklig eller kompletterande inkomstkälla för t.ex. radio- eller TV-stationer får anses vara en lika naturlig som stundom nödvändig finansieringsform på samma sätt som annonser och reklam är en förutsättning för den fria pressens existens. Tryckfrihetsförordningen saknar mycket riktigt också en motsvarande bestämmelse. Bestämmelsen i 1 kap. 12
§ 2:a stycket i YGL borde därför avskaffas. Därmed skulle i denna del svensk lagstiftning bättre harmoniera med den av Sverige ratificerade Europakonventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Såväl Europeiska Gemenskapens, alltså EG:s, TV-direktiv som Internationella Handelskammarens etiska normer rörande reklam torde erbjuda ett fullgott skydd mot otillbörliga och oetiska former av reklam och marknadsföring.
Genom att Sverige nu blivit medlem av EG/EU torde en friare syn på reklam via eter-, satellit- och kabeldistribuerade elektroniska bild- och ljudmedier efter hand bli mer naturlig och vara en logisk anpassning till dominerande förhållanden inom EG/EU.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa bestämmelsen i 1 kap. 12
§ andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen.
Stockholm den 25 januari 1995 Henrik S Järrel (m)