Under senare år har flera fall av brott mot yttrandefriheten
för de anställda och brist på insyn uppmärksammats i
offentlig verksamhet. Kritiken har mest kommit från
anställda, fackliga organisationer och JO. Men också
journalister har reagerat mot det kärvare insynsklimatet i stat
och kommun. Enligt en uppgift i Kommun-Aktuellt, nr
15 1994, rörde det sig om över 300 JO-anmälningar i
kommunerna för perioden 1989--1993. Vi har också som
politiker mött flera enskilda fall där uppenbara brott mot
yttrandefriheten begåtts. Anställda har i en del kommuner
inte öppet vågat tala med oppositionens företrädare i
kommunen. Den här utvecklingen är helt oacceptabel och
måste åter bringas i balans med yttrandefriheten och
demokratin.
Lärarnas Tidning har i flera belysande reportage visat att
yttrandefriheten för de offentligt anställda beskurits.
Tidningen har också intervjuat kommunalpolitiker som
tycker det är fel och olämpligt att personalen kritiserar
kommunala beslut. Några kommunalråd har ställt upp egna
spelregler och t.ex. hävdat att kommunal personal endast på
fritid får kritisera kommunala beslut. Det visar att kunskapen
och respekten för yttrandefriheten inte upprätthålls på ett
tillfredsställande sätt.
Fyra fackförbund publicerade 1994 informationsskriften
''Låt inte jobbet tysta munnen''. Facken ser problemet och
vill skydda både sina medlemmar och yttrandefriheten på
jobbet. Facken har agerat -- men inte stat och kommun.
I det svenska samhället är vi vana vid öppenhet -- även för
de anställda på arbetsplatserna. Det är också en del av vår
demokrati. I de nedskärningstider och systemförändringar
som gällt för den offentliga sektorn är det inte konstigt att
personalen protesterat. Sådana protester har en del
kommunala arbetsgivare mött med hot eller repressalier.
Hoten mot personalen har varierat -- allt från antydningar om
utebliven befordran och till avsked.
En del kommunal- och landstingsråd har liknat kommunen
eller landstinget vid ett företag. ''Chefer måste vara lojala
mot sin arbetsgivare. Läkare i chefsställning som går ut i
massmedierna med osakliga inlägg mot sin arbetsgivare bör
få andra befattningar.'' Detta uttalade ett landstingsråd i
Landstingsvärlden 15/92. Flera liknande uttalanden har
gjorts vilket naturligtvis bidragit till bristande respekt för
yttrandefriheten. Kommuner och landsting är inga företag.
De är demokratiska självstyrelseorgan som styrs av
folkvalda och där offentlighetsprincipen gäller. Öppenhet
och inte slutenhet är en viktig hörnsten i de demokratiska
institutionerna.
Det finns också anledning att uppmärksamma de formellt
tvivelaktiga upphandlingar som gjorts i både stat och
kommun. Den tidigare kommunikationsministerns
hanterande av Arlandabanan har uppmärksammats. Likaså
beslutet av Härnösands kommun -- att hela den tekniska
förvaltningen lades ut på privat entreprenad utan offentlig
och medborgerlig insyn i processen med anbudsgivning.
Man talade t.o.m. om att fatta beslutet bakom stängda dörrar
i kommunens fullmäktige.
Mot den här bakgrunden finns det behov av en kraftfull
markering av yttrandefriheten och offentlighetsprincipen i
stat och kommun. Offentlighetsprincipen är inte enbart ett
journalistiskt intresse. Det är ytterst en demokratifråga.
Yttrandefriheten är ett viktigt instrument i vårt samhälle och
framtidsbyggande.
Det bör tillsättas en representativ kommission -- med
företrädare för allmänintressen och parlamentariker.
Uppgiften bör vara att kartlägga problemens omfattning och
framlägga åtgärdsförslag. Det gäller yttrandefriheten,
offentlighetsprincipen, meddelarfriheten,
registreringsskyldigheten, myndighetsbegreppet m.m. Vad
händer med dessa principer i dag? Hur allvarliga är
övertrampen i stat och kommun -- i den befintliga
organisationen? Vad händer med offentlig insyn och
rättssäkerhet vid bolagisering, entreprenad och
privatisering?
Genom en sådan utredning markerar regering och riksdag
betydelsen av yttrandefriheten och offentlighetsprincipen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en kommission för att
utreda och stärka yttrandefriheten och offentlighetsprincipen
i stat, kommuner och landsting.
Stockholm den 24 januari 1995
Bo Holmberg (s)
Sven Lundberg (s)
Britta Sundin (s)
Hans Stenberg (s)
Agneta Lundberg (s)
Susanne Eberstein (s)