Barn utsätts i dag för en massiv våldsindoktrinering:
nyhetsprogram på TV, underhållningsvåld på TV och video
och nu senast interaktiva dataspel. I dessa är det inte längre
tecknade gubbar som ska skjutas ner eller köras över, för att
få poäng, utan det är riktiga människor, vars reaktioner på
våldet de utsätts för skildras mycket realistiskt. Ändå vet vi
att det våld som skildras som berättigat och realistiskt och
där förövaren belönas snarare än straffas påverkar allra mest
eftersom tittaren kan identifiera sig med förövaren.
Den senaste tidens våldsbrott utövade av ungdomar mot
andra ungdomar har delvis sin orsak i denna perverterande
våldskultur.
När det gäller miljöskador i naturen och sådant som skadar
människors fysiska hälsa kan vi hänvisa till
försiktighetsprinciper och substitutionsprinciper. Vi skyddar
också våra barns kroppar med vaccinationer, reflexbrickor,
cykelhjälmar och alla möjliga åtgärder. Men när det gäller
att skydda barnens psykiska hälsa är vi inte lika konstruktiva
utan snarare mycket handfallna. Det är som om vi inte
begriper att de tar skada djupt i sina barnasjälar.
Forskningen visar tydligt att tittare blir våldsamma av att
se våld. I den hittills mest övertygande studien, ''A Synthesis
of 1043 Effects of Television on Social Behavior'' av Susan
Hearold i USA ingår mer än 100 000
personer. Sammanfattas resultaten framstår ett klart
mönster: Antisociala program leder till ökat asocialt
beteende. Detta måste motarbetas!
De åtgärder som hittills vidtagits för att stävja
våldskulturen har visat sig helt otillräckliga. Visst ska vi
uppmuntra alternativ och föräldraprotester. Men ska
verkligen barn och föräldrar ha möjlighet att välja mellan
våldskultur och en alternativ kultur? Ligger det inte en
orimlig tanke i den valmöjligheten?
Föräldrar vill ha hjälp att skydda sina barn. De vill att
politikerna ska besluta om förbud på olika sätt. Det borde
självklart vara förbud för interaktiva våldsvideospel. Det kan
vara förbud att sända TV-program som är psykiskt skadliga
för barn före ett visst klockslag. Det kan vara
förhandsgranskning av videoprogram. Statens biografbyrå
kan censurera filmer med förråande scener. Producenterna
och distributörerna av våldsvideo kan ställas till svars och
straffas, när de överträder de restriktioner som ändå finns.
Justitiekanslerns direktiv kan ändras så att kontroll av
videofilmer även ska ske i detaljhandeln.
Fler utredningar och mer forskning behövs inte för att
vidta nödvändiga åtgärder av ovanstående slag. Barn har rätt
till en våldsfri miljö. Hela samhället från regering till
personalgruppen på dagis måste konsekvent arbeta för att nå
detta mål. Det går inte att ena stunden ha fina mål om
mobbing och trygghet i skola och på arbetsplatser för att i
nästa stund acceptera utstuderat våld på video och TV-spel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att skydda barn mot TV-
och videovåld.
Stockholm den 24 januari 1995
Lena Klevenås (s)
Berit Löfstedt (s)