Våldet i vårt samhälle ökar. Barn som dödar barn,
tonåringar som dödar tonåringar är något nytt och
skrämmande. Antalet mord och dråp ökar liksom
misshandel, våldtäkt och bank- och postrån. Misshandel av
kvinnor och barn i deras egna hem är förfärande vanligt.
Våldet mot ensamstående småbarnsmammor är mycket stort
jämfört med alla människor i andra samlevnadsformer.
Ungdomvåldet breder ut sig. Tolvåringar springer ute till
3--4 på nätterna.
Antalet vapen som cirkulerar i vårt samhälle är på en
skrämmande hög nivå.
Vittnen skräms till tystnad. I kampen mot MC-gängen och
deras brutalitet måste polisen ha allt mer miljoner för att
skydda de hotade.
Allt fler människor ser våldet som det normala sättet att
klara konflikter.
Samhället måste göra något aktivt mot våldet.
Vuxenvärldens avsaknad av engagemang är ett mycket stort
problem. Vi vuxna måste inse vår skyldighet att lotsa barn
och ungdomar rätt i livet. Det finns inga enkla lösningar. Det
är uppenbart att det krävs både kortsiktiga och långsiktiga
lösningar.
Alkoholbruk och drogmissbruk skall bekämpas.
Vapenmängden i samhället måste reduceras och
vapeninnehav regleras mycket strängt. Det handlar om
normer och att sätta gränser.
Mitt i vår välfärd finns det barn som växer upp i social
misär. Många barn vistas i missbrukarmiljöer, där båda
föräldrarna är så utslagna på helgerna att de varken orkar
engagera sig i barnen eller bryr sig om var TV:ns
avstängningsknapp finns. De mest utsatta barnen har också
visat sig vara de mest sårbara när det gäller skador på grund
av videovåld.
Det explosionsartade utbudet av videofilmer har medfört
att barn ser mycket mer på TV och video. Det sker i stor
utsträckning utan att vuxna deltar i vare sig tittandet eller i
förklarande resonemang i efterhand. Från inte minst sociala
myndigheters, Hem och skola-föreningars och polisens sida
har man kunnat iaktta en klar försämring av barns och
ungdomars känsla för att värna om varandra.
Undersökningar från flera kommuner i landet visar att en
ökad labilitet och oro kan spåras som en direkt följd av vissa
videoutbud. Många unga människor får en felaktig
verklighetssyn som leder till oanade och tragiska
konsekvenser. Det må vara knytnävsslag eller sparkar som
i filmen inte ger effekter, men som i det verkliga livet får
fruktansvärda konsekvenser. För många som inte kan hålla
isär dessa skilda situationer har konsekvenserna blivit
förödande med misshandel och till och med dödsfall som
resultat.
Föräldrarna har huvudansvaret för barnen, så är
naturligtvis också fallet när det gäller att skydda barnen från
skada p.g.a. videovåld. Vi menar inte att samhället skall ta
över föräldraansvaret, men med politiska beslut bör vi ändå
underlätta för föräldrarna att ta detta sitt ansvar. Det kan vi
göra bl.a. genom att begränsa spridningen av de allra grövsta
avarterna av videofilmer medelst en generell
förhandsgranskning.
Det är angeläget att komma bort ifrån ett utbud av
pornografiska scener eller sadistiska aktiviteter som
uppenbart skapar stor ångest hos barn, som både psykiskt
och fysiskt lever ganska oskyddade och ofta i socialt utsatta
miljöer.
FN-konventionen om barns rättigheter förpliktar också
Sverige att skydda barn mot ''information och material som
är till skada för barnets välfärd''. En sådan
programförklaring förpliktar också våra lagstiftare att inte
sörja enbart för barnens materiella välfärd, den psykiska
hälsan kräver också sina skyddsnät.
Det är frustrerade och störda människor som begår
våldsbrott. Den kärleksbrist och känsla av värdelöshet som
alltför många lider av är vårt samhälles stora problem. Vi
måste komma tillrätta med detta, innan det är försent och
samhället totalt havererar.
I ett upprop i Svenska Dagbladet den 31 mars 1993
uppmanade sex män från Rädda Barnen män att bilda ett
informellt manligt nätverk, som skall uppspåra och avslöja
allt våld mot kvinnor och barn -- ''Manlig front mot mäns
övergrepp''. De skrev: ''Vi är vanliga farsor som blivit
fruktansvärt trötta på infantil machodyrkan, manlig
destruktivitet och urskuldande hånleenden.''
Regeringen bör snarast tillsätta en bred haverikommission
mot våld för att allsidigt utreda vad som håller på att gå snett
i vårt samhälle. Att arbetet i hög grad måste handla om
mannen och mansrollen i vårt samhälle är självklart -- det är
männen som står för huvuddelen av våldet.
Kommissionen måste vara mobiliserande till sin natur och
samarbeta med folkrörelsefolk.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandsgranskning av
våldsvideo i avsikt att hejda/ hindra det förråande
videoutbudet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en bred haverikommission mot
våld.1
Stockholm den 23 januari 1995
Isa Halvarsson (fp)
Barbro Westerholm (fp)