Begreppet ungdomskultur började användas mera frekventerat i det svenska språket under 1950- och 60-talen. I början uppfattades ungdomskulturen som ett allmänt uttryck för nya ungdomsproblem, generationskonflikter eller amerikanisering av ungdomars livsformer. Under 1960- och 70-talen myntas ungdomskulturbegreppet i samhällsvetenskapen. Då handlar det mera om ett mer eller mindre enhetligt värde- och normsystem som särskiljer ungdomar från vuxna. Begreppet används också som en symbol för ungdomars livsformer och livsstilar.
Ungdomars välfärd och värderingar, rapport till Barn- och ungdomsdelegationen och Generationsutredningen, SOU 1994:73, belyser ungdomskulturer i ett särskilt kapitel. Man tar bl.a. upp specifika delkulturer inom ungdomskategorin. Det tidiga 1900-talets kioskdeckare och stumfilm berörs, och så fortsätter man fram till 1980- och 1990-talens videofilmer och BBS:er (datorbaserade kommunikationsnät, s.k. Bulletin Board Systems), som oroat många föräldrar.
Också idag fungerar olika populärmusikaliska genrer, som till exempel heavy metal, speed metal, death metal, hiphop, synth, svartrock, techno, indiepop m.fl. som viktiga element i olika delkulturella stilar inom ungdomskategorin.
Samma rapport visar genom trendanalyser att de äldre generationernas aktivitetsnivå vad gäller fritid har utvecklats bättre än ungdomarnas. Äldres kulturaktiviteter påvisas ökande eller oförändrade, medan yngres minskar i de flesta avseenden. De områden som belysts är biblioteksbesök, bokläsning, deltagande i studiecirklar, museibesök, dans och körsång. Påverkande faktorer kan vara bättre inkomstutveckling, mera fritid och bättre hälsa för äldre. För ungdomar kan det handla om sjunkande inkomster, större utbildningskrav och dubbelarbete.
Det samlade mediavåldet motverkar en positiv utveckling för våra barn och ungdomar. Läroplanerna belyser t.ex. mobbningsproblematiken, och säger i klarspråk, att ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Skolan skall aktivt bekämpa trakasserier. Med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser vill man bemöta främlingsfientlighet och tolerans. Om skolan skall klara detta krav, är det viktigt att den inte motverkas av samhället i övrigt. Från propositionen till läroplanen citeras:
En skolas förmåga att på ett bra sätt hantera mobbningsproblem är kanske det bästa uttrycket för dess moraliska styrka. Aktuell forskning tyder på att cirka tio procent av alla elever i grundskolan är utsatta för mobbning. Det skulle således totalt röra sig om cirka 100 000 barn varje år. Några uppmärksammade fall har lett till åtal om misshandel och därmed satt problemet i fokus.
Skolan har självklart ett stort ansvar att ingripa mot alla slags trakasserier eller kränkande behandling av såväl elever som personal i skolan. Passivitet eller tolerans kan i dessa sammanhang aldrig accepteras. Skolans vuxna måste sätta klara gränser för vad som är tillåtet och icke tillåtet och vad som är rätt och vad som är fel. Förekomsten av mobbning kan minska avsevärt genom olika insatser i skolan och hemmen.
Skolans ansvar tydliggörs och krävs, samtidigt som samhället i stort är helöppet för alla slags våldsinslag i media, inslag som för vissa ungdomar är upphovet till mobbningstendenser och främlingsfientlighet. Detta är ett dubbelspel. Samhället kräver insatser samtidigt som det undergräver skolans verksamhet för att fullfölja insatserna. Den som överhuvudtaget tror på reklamens betydelse borde också tro på påverkan av våldsscener och grovt pornografiska scener på film och att dessa kan utlösa vålds- och mobbningstendenser. Flera undersökningar visar detta.
Professor Ebbe Lindell skriver i DN debatt den 17 december 1994, att det är cyniskt att påstå att underhållningsvåldet skulle skänka behållning åt de svaga i samhället. Tvärtom menar han att ny forskning har belagt att barn som bor i höghusområden med många invandrare reagerar kraftigast mot våldet. Han redovisar den mest övertygande studien av Susan Hearold i USA som 1987 publicerade sina resultat under rubriken A Synthesis of 1 043 Effects of Television on Social Behavior. I de mer än 1 000 studierna ingår mer än 100 000 personer. Resultatet påvisar att antisociala program leder till ett ökat antisocialt beteende och minskat prosocialt, prosociala program leder till ökat prosocialt beteende och minskat antisocialt. Ebbe Lindell menar att det är sådana tittare som kan identifiera sig med förövaren som mest stimuleras till eget våld.
Vid institutionen för pedagogik i Malmö har forskaren Tore Möller visat följande:
Om rädda, ängsliga och blyga barn ställs mot orädda, trygga och tuffa, är det de förstnämnda som reagerar starkast mot våldet.
Gällande rätt
Det tryckta ordet har inte längre någon särställning i yttrandefrihetstänkande. Sedan 1992 är även yttrandefriheten genom andra medier, däribland film, TV och video, grundlagsfäst i yttrandefrihetsgrundlagen. Det finns dock gränser för hur yttrandefriheten får användas. Ett yttrandefrihetsbrott är olaga våldsskildring. Brottet avser skildringar av sexuellt våld eller tvång och extrema våldsskildringar utan sexuell innebörd med syftet att de skall spridas vidare till allmänheten. För extremvåldet har brottskatalogen kompletterats med en bestämmelse om rörliga bilder:
... skall som yttrandefrihetsbrott anses även sådan olaga våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur med uppsåt att framställningen sprids, om inte gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Undertecknad har svårt att finna, att någon sådan handling skulle kunna vara försvarlig, men det har framförts att försvarligheten skulle kunna gälla t.ex. diskussionsunderlag i en debatt om våldspornografi.
I lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och videogram sägs att filmer och videogram skall förhandsgranskas av Statens Biografbyrå. Denna bestämmelse gäller ingripande i efterhand sedan en våldsskildring väl spritts. Förhandsgranskningen kopplas inte till mediet som sådant, utan till i vilket sammanhang innehållet i filmen eller videon skall visas, nämligen vid offentlig visning. I granskningslagen sägs:
Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang.
Undertecknad anser att ett bättre sätt för att stoppa grova våldsskildringar är att knyta censuren till mediet och på så vis kunna censurera filmer och videor även för privat bruk. Tyvärr har konstitutionsutskottet i sitt betänkande (1990/91:KU 21) sagt:
...det skulle innebära ett betydande avsteg från de principer som gäller på det yttrandefrihetsrättsliga området att införa obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram som är avsedda för privat bruk.
I proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga bilder ansåg departementschefen att en vidgad censur som omfattar alster även för privat bruk skulle ha en liten effekt på det totala utbudet av våldsskildringar. Den svarta marknaden kunde förväntas växa och effekten av en censur kunde bli en mer passiv hållning från samhällets sida till skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.
Undertecknad anser att samhället redan idag intar en alltför passiv hållning.
Kabelsändningar till allmänheten
Reglerna om yttrandefrihetsbrott och censurförbud är tillämpliga även på radioprogram, TV inbegripen, som sänds via tråd, dvs. kabel. En skillnad mellan trådsända och etersända program är att förutom beivrande av yttrandefrihetsbrott kan trådsändningar även förbjudas om det i sändningarna återkommande visats rörliga bilder med skildringar av sexuellt våld, tvång eller extremvåld. En förutsättning för sändningsförbud är att sändningen är en s.k. egensändning och inte en vidaresändning av någon annans sändning, vilket är fallet med sändningar från utlandet direkt till TV-konsumenter i Sverige.
Filmer och videogram som sänds via kabel-TV har liksom de som visas i eter-TV undantagits från biografbyråns granskningsplikt.
Gällande bestämmelser om olaga våldsskildring är otillräckliga
I en utredning från Justitiedepartementet (dnr 2903-91-90) gjorde JK antydningar i riktningen att gällande bestämmelser är otillräckliga för att stävja grova våldsskildringar, men han tog inte definitivt ställning för lagändringar. Detta motiverade han med att underlaget för ett sådant ställningstagande än så länge är för bristfälligt.
JK pekade bl a på en svaghet i straffbestämmelsernas utformning. I ärenden där sexuella skildringar återger klart kränkande och nedvärderande beteenden, särskilt för kvinnor, kan det ändå vara tveksamt om lagens krav på våld eller tvång är uppfyllt. Som exempel nämnde JK detaljrika och utdragna filmsekvenser där kvalificerade former av djursex och lavemangsseanser skildras. Dessa scener, sade JK:
... är sådana att de får anses visa kränkning och nedvärdering och en ibland latent våldssituation snarare än våld eller konkretiserat tvång. Sådana skildringar kan enligt min mening vara straffvärda.
En annan brist JK uppmärksammade var möjligheten att få tillgång till de filmer och videogram som behövs för att kunna genomföra ett allmänt åtal om olaga våldsskildring i dem. Det gäller särskilt kabel-TV-sändningar från utlandet, eftersom dessa till skillnad från program i eter-TV och kabelsändningar i Sverige inte behöver spelas in av den som sänder program. Det finns inte heller några regler om ingripanden mot dessa vidaresändningar från utlandet.
Den 27 april 1993 ställdes en fråga i riksdagen till justitieminister Gun Hellsvik om regeringen vidtagit eller planerat några åtgärder med anledning av JK:s utredning. Justitieministern sa i sitt svar att starka skäl talade för att avvakta och invänta ytterligare erfarenheter innan ny lagstiftning övervägdes. Denna inställning vidhölls av statsrådet Reidunn Laurén i ett interpellationssvar den 7 maj 1993 om barnpornografi och sexuella våldsskildringar.
Rollspel
Skolans vidgade problem med mobbning späds också på av olika typer av sällskapsspel, s.k. rollspel. Spelets deltagare tilldelas först slumpmässigt personlighetsdrag som de skall skapa sin spelroll utifrån. Från dessa roller skall spelets deltagare lösa en intrig. Kritik har riktats mot rollspel sedan det i USA förekommit att deltagare tagit livet av sig sedan deras rollfigur dött. Det finns för närvarande ingen lagstiftning tillämplig på sällskapsspel av denna typ. Det är nu enskilda fall som tilldrar sig intresset: den ritualmördade tvååringen i England, den mördade flickan i Trondheim, pojkmordet i Bjuv osv. Rollspelen diskuteras i sammanhang där ungdomsvåld diskuteras.
Rollspel spelas i alla åldrar, vanligtvis av pojkar mellan tio och sexton år. Ett populärt spel är Kult som hör till genren ''modern skräck''. Det är avsett för spelare över 15 år. Spelen brukar inte förses med någon rekommendation om lämplig spelålder. Kult är ett undantag.
Undertecknad anser att användningen av rollspel borde lagfästas genom obligatorisk konsumentupplysning, åldersrekommendationer och restriktioner i marknadsföring.
Barnombudsman
Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter.
Barnombudsmannen finns sedan 1 juli 1993. Ombudsmannen har rätt att ta initiativ till olika åtgärder i barns och ungdomars intressen och göra uttalanden inom sitt sakområde. Med en stärkt lagstiftning skulle det vara lättare för Barnombudsmannen att ta initiativ som berör barns och ungdomars möjligheter till frihet från våld, skräck och grov pornografi. Konventionen om barnets rättigheter tar såväl upp plikten att förhindra att barn utnyttjas för prostitution eller i pornografiskt material som att barnet skyddas mot sådan information som är till skada för dess välfärd. I konventionen anges med barn varje människa under 18 år.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare lagstiftningsstöd mot våldet i medierna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare forskning om våldets negativa påverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumentupplysning, åldersrekommendationer och restriktioner i marknadsföring för rollspel.1
Stockholm den 23 januari 1995 Ulla-Britt Hagström (kds)
1 Yrkande 3 hänvisat till LU