Motion till riksdagen
1994/95:K409
av Ulla-Britt Hagström (kds)

Insatser mot våldet i ungdomskulturen


Begreppet ungdomskultur började användas mera
frekventerat i det svenska språket under 1950- och 60-talen.
I början uppfattades ungdomskulturen som ett allmänt
uttryck för nya ungdomsproblem, generationskonflikter eller
amerikanisering av ungdomars livsformer. Under 1960- och
70-talen myntas ungdomskulturbegreppet i
samhällsvetenskapen. Då handlar det mera om ett mer eller
mindre enhetligt värde- och normsystem som särskiljer
ungdomar från vuxna. Begreppet används också som en
symbol för ungdomars livsformer och livsstilar.
Ungdomars välfärd och värderingar, rapport till Barn- och
ungdomsdelegationen och Generationsutredningen, SOU
1994:73, belyser ungdomskulturer i ett särskilt kapitel. Man
tar bl.a. upp specifika delkulturer inom ungdomskategorin.
Det tidiga 1900-talets kioskdeckare och stumfilm berörs, och
så fortsätter man fram till 1980- och 1990-talens videofilmer
och BBS:er (datorbaserade kommunikationsnät, s.k. Bulletin
Board Systems), som oroat många föräldrar.
Också idag fungerar olika populärmusikaliska genrer, som
till exempel heavy metal, speed metal, death metal, hiphop,
synth, svartrock, techno, indiepop m.fl. som viktiga element
i olika delkulturella stilar inom ungdomskategorin.
Samma rapport visar genom trendanalyser att de äldre
generationernas aktivitetsnivå vad gäller fritid har utvecklats
bättre än ungdomarnas. Äldres kulturaktiviteter påvisas
ökande eller oförändrade, medan yngres minskar i de flesta
avseenden. De områden som belysts är biblioteksbesök,
bokläsning, deltagande i studiecirklar, museibesök, dans och
körsång. Påverkande faktorer kan vara bättre
inkomstutveckling, mera fritid och bättre hälsa för äldre. För
ungdomar kan det handla om sjunkande inkomster, större
utbildningskrav och dubbelarbete.
Det samlade mediavåldet motverkar en positiv utveckling
för våra barn och ungdomar. Läroplanerna belyser t.ex.
mobbningsproblematiken, och säger i klarspråk, att ingen
skall i skolan utsättas för mobbning. Skolan skall aktivt
bekämpa trakasserier. Med kunskap, öppen diskussion och
aktiva insatser vill man bemöta främlingsfientlighet och
tolerans. Om skolan skall klara detta krav, är det viktigt att
den inte motverkas av samhället i övrigt. Från propositionen
till läroplanen citeras:
En skolas förmåga att på ett bra sätt hantera
mobbningsproblem är kanske det bästa uttrycket för dess
moraliska styrka. Aktuell forskning tyder på att cirka tio
procent av alla elever i grundskolan är utsatta för mobbning.
Det skulle således totalt röra sig om cirka 100 000 barn varje
år. Några uppmärksammade fall har lett till åtal om
misshandel och därmed satt problemet i fokus.
Skolan har självklart ett stort ansvar att ingripa mot alla
slags trakasserier eller kränkande behandling av såväl elever
som personal i skolan. Passivitet eller tolerans kan i dessa
sammanhang aldrig accepteras. Skolans vuxna måste sätta
klara gränser för vad som är tillåtet och icke tillåtet och vad
som är rätt och vad som är fel. Förekomsten av mobbning
kan minska avsevärt genom olika insatser i skolan och
hemmen.
Skolans ansvar tydliggörs och krävs, samtidigt som
samhället i stort är helöppet för alla slags våldsinslag i
media, inslag som för vissa ungdomar är upphovet till
mobbningstendenser och främlingsfientlighet. Detta är ett
dubbelspel. Samhället kräver insatser samtidigt som det
undergräver skolans verksamhet för att fullfölja insatserna.
Den som överhuvudtaget tror på reklamens betydelse borde
också tro på påverkan av våldsscener och grovt
pornografiska scener på film och att dessa kan utlösa vålds-
och mobbningstendenser. Flera undersökningar visar detta.
Professor Ebbe Lindell skriver i DN debatt den 17
december 1994, att det är cyniskt att påstå att
underhållningsvåldet skulle skänka behållning åt de svaga i
samhället. Tvärtom menar han att ny forskning har belagt att
barn som bor i höghusområden med många invandrare
reagerar kraftigast mot våldet. Han redovisar den mest
övertygande studien av Susan Hearold i USA som 1987
publicerade sina resultat under rubriken A Synthesis of 1 043
Effects of Television on Social Behavior. I de mer än 1 000
studierna ingår mer än 100 000 personer. Resultatet påvisar
att antisociala program leder till ett ökat antisocialt beteende
och minskat prosocialt, prosociala program leder till ökat
prosocialt beteende och minskat antisocialt. Ebbe Lindell
menar att det är sådana tittare som kan identifiera sig med
förövaren som mest stimuleras till eget våld.
Vid institutionen för pedagogik i Malmö har forskaren
Tore Möller visat följande:
Om rädda, ängsliga och blyga barn ställs mot orädda,
trygga och tuffa, är det de förstnämnda som reagerar starkast
mot våldet.
Gällande rätt
Det tryckta ordet har inte längre någon särställning i
yttrandefrihetstänkande. Sedan 1992 är även
yttrandefriheten genom andra medier, däribland film, TV
och video, grundlagsfäst i yttrandefrihetsgrundlagen. Det
finns dock gränser för hur yttrandefriheten får användas. Ett
yttrandefrihetsbrott är olaga våldsskildring. Brottet avser
skildringar av sexuellt våld eller tvång och extrema
våldsskildringar utan sexuell innebörd med syftet att de skall
spridas vidare till allmänheten. För extremvåldet har
brottskatalogen kompletterats med en bestämmelse om
rörliga bilder:
... skall som yttrandefrihetsbrott anses även sådan olaga
våldsskildring varigenom någon genom rörliga bilder
närgånget eller utdraget skildrar grovt våld mot människor
eller djur med uppsåt att framställningen sprids, om inte
gärningen med hänsyn till omständigheterna är försvarlig.
Undertecknad har svårt att finna, att någon sådan handling
skulle kunna vara försvarlig, men det har framförts att
försvarligheten skulle kunna gälla t.ex. diskussionsunderlag
i en debatt om våldspornografi.
I lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer
och videogram sägs att filmer och videogram skall
förhandsgranskas av Statens Biografbyrå. Denna
bestämmelse gäller ingripande i efterhand sedan en
våldsskildring väl spritts. Förhandsgranskningen kopplas
inte till mediet som sådant, utan till i vilket sammanhang
innehållet i filmen eller videon skall visas, nämligen vid
offentlig visning. I granskningslagen sägs:
Vid bedömningen skall särskilt beaktas om
framställningen innehåller närgångna eller utdragna
skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar
sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska
sammanhang.
Undertecknad anser att ett bättre sätt för att stoppa grova
våldsskildringar är att knyta censuren till mediet och på så
vis kunna censurera filmer och videor även för privat bruk.
Tyvärr har konstitutionsutskottet i sitt betänkande
(1990/91:KU 21) sagt:
...det skulle innebära ett betydande avsteg från de principer
som gäller på det yttrandefrihetsrättsliga området att införa
obligatorisk förhandsgranskning av filmer och videogram
som är avsedda för privat bruk.
I proposition 1989/90:70 om våldsskildringar i rörliga
bilder ansåg departementschefen att en vidgad censur som
omfattar alster även för privat bruk skulle ha en liten effekt
på det totala utbudet av våldsskildringar. Den svarta
marknaden kunde förväntas växa och effekten 
av en censur kunde bli en mer passiv hållning från
samhällets sida till skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.
Undertecknad anser att samhället redan idag intar en alltför
passiv hållning.
Kabelsändningar till allmänheten
Reglerna om yttrandefrihetsbrott och censurförbud är
tillämpliga även på radioprogram, TV inbegripen, som sänds
via tråd, dvs. kabel. En skillnad mellan trådsända och
etersända program är att förutom beivrande av
yttrandefrihetsbrott kan trådsändningar även förbjudas om
det i sändningarna återkommande visats rörliga bilder med
skildringar av sexuellt våld, tvång eller extremvåld. En
förutsättning för sändningsförbud är att sändningen är en s.k.
egensändning och inte en vidaresändning av någon annans
sändning, vilket är fallet med sändningar från utlandet direkt
till TV-konsumenter i Sverige.
Filmer och videogram som sänds via kabel-TV har liksom
de som visas i eter-TV undantagits från biografbyråns
granskningsplikt.
Gällande bestämmelser om olaga våldsskildring är
otillräckliga
I en utredning från Justitiedepartementet (dnr 2903-91-90)
gjorde JK antydningar i riktningen att gällande bestämmelser
är otillräckliga för att stävja grova våldsskildringar, men han
tog inte definitivt ställning för lagändringar. Detta
motiverade han med att underlaget för ett sådant
ställningstagande än så länge är för bristfälligt.
JK pekade bl a på en svaghet i straffbestämmelsernas
utformning. I ärenden där sexuella skildringar återger klart
kränkande och nedvärderande beteenden, särskilt för
kvinnor, kan det ändå vara tveksamt om lagens krav på våld
eller tvång är uppfyllt. Som exempel nämnde JK detaljrika
och utdragna filmsekvenser där kvalificerade former av
djursex och lavemangsseanser skildras. Dessa scener, sade
JK:
... är sådana att de får anses visa kränkning och
nedvärdering och en ibland latent våldssituation snarare än
våld eller konkretiserat tvång. Sådana skildringar kan enligt
min mening vara straffvärda.
En annan brist JK uppmärksammade var möjligheten att få
tillgång till de filmer och videogram som behövs för att
kunna genomföra ett allmänt åtal om olaga våldsskildring i
dem. Det gäller särskilt kabel-TV-sändningar från utlandet,
eftersom dessa till skillnad från program i eter-TV och
kabelsändningar i Sverige inte behöver spelas in av den som
sänder program. Det finns inte heller några regler om
ingripanden mot dessa vidaresändningar från utlandet.
Den 27 april 1993 ställdes en fråga i riksdagen till
justitieminister Gun Hellsvik om regeringen vidtagit eller
planerat några åtgärder med anledning av JK:s utredning.
Justitieministern sa i sitt svar att starka skäl talade för att
avvakta och invänta ytterligare erfarenheter innan ny
lagstiftning övervägdes. Denna inställning vidhölls av
statsrådet Reidunn Laurén i ett interpellationssvar den 7 maj
1993 om barnpornografi och sexuella våldsskildringar.
Rollspel
Skolans vidgade problem med mobbning späds också på
av olika typer av sällskapsspel, s.k. rollspel. Spelets
deltagare tilldelas först slumpmässigt personlighetsdrag som
de skall skapa sin spelroll utifrån. Från dessa roller skall
spelets deltagare lösa en intrig. Kritik har riktats mot rollspel
sedan det i USA förekommit att deltagare tagit livet av sig
sedan deras rollfigur dött. Det finns för närvarande ingen
lagstiftning tillämplig på sällskapsspel av denna typ. Det är
nu enskilda fall som tilldrar sig intresset: den ritualmördade
tvååringen i England, den mördade flickan i Trondheim,
pojkmordet i Bjuv osv. Rollspelen diskuteras i sammanhang
där ungdomsvåld diskuteras.
Rollspel spelas i alla åldrar, vanligtvis av pojkar mellan tio
och sexton år. Ett populärt spel är Kult som hör till genren
''modern skräck''. Det är avsett för spelare över 15 år. Spelen
brukar inte förses med någon rekommendation om lämplig
spelålder. Kult är ett undantag.
Undertecknad anser att användningen av rollspel borde
lagfästas genom obligatorisk konsumentupplysning,
åldersrekommendationer och restriktioner i marknadsföring.
Barnombudsman
Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som
angår barns och ungdomars rättigheter och intressen.
Ombudsmannen skall särskilt uppmärksamma att lagar och
andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens
med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas
konvention om barnets rättigheter.
Barnombudsmannen finns sedan 1 juli 1993.
Ombudsmannen har rätt att ta initiativ till olika åtgärder i
barns och ungdomars intressen och göra uttalanden inom sitt
sakområde. Med en stärkt lagstiftning skulle det vara lättare
för Barnombudsmannen att ta initiativ som berör barns och
ungdomars möjligheter till frihet från våld, skräck och grov
pornografi. Konventionen om barnets rättigheter tar såväl
upp plikten att förhindra att barn utnyttjas för prostitution
eller i pornografiskt material som att barnet skyddas mot
sådan information som är till skada för dess välfärd. I
konventionen anges med barn varje människa under 18 år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare lagstiftningsstöd mot
våldet i medierna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ytterligare forskning om våldets
negativa påverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konsumentupplysning,
åldersrekommendationer och restriktioner i marknadsföring
för rollspel.1

Stockholm den 23 januari 1995

Ulla-Britt Hagström (kds)
1 Yrkande 3 hänvisat till LU