I nedanstående motion föreslår vi en utredning om
möjligheterna att erbjuda allmänheten fri tillgång till
riksdagstryck och Svensk Författningssamling via
riksdagens databaser.
Idag är ännu inte datorer, modem eller datakunskap alla
medborgares egendom, men mycket talar för att det blir med
datorerna som med telefonen: Först var det prästen,
ingenjören och skolläraren i byn som hade tillgång till
telefonen, men snart nog var den alla hushålls egendom.
Det är nu vi avgör hur informationstekniken kommer att
användas i framtiden -- om den nya tekniken blir en tillgång
för några få eller om den kommer till glädje för många.
Offentlighetsprincipen hör till det finaste i den svenska
demokratin och är en viktig garant för öppen debatt och mot
maktmissbruk. När nu svenska staten och dess riksdag
snabbt datoriseras och offentlig information samlas, och kan
erbjudas på datanät, är det viktigt att inga onödiga trösklar
skapas, som gör att allmänheten i praktiken inte får tillgång
till informationen.
Rixlex har nyligen blivit tillgängligt på datanät och
kommer inom kort att anslutas till Internet. Systemet
innehåller mängder med både viktig och spännande
information och måste för riksdagens och myndigheternas
eget arbete hållas aktuellt vare sig uppgifterna finns
tillgängliga för allmänheten via datanät eller inte.
Så finns t.ex. riksdagens register redan från och med 1975
i Rixlex, och det kompletta riksdagstrycket i datanätet från
och med 1988/89 års riksmöte. Rixlex omfattar också
Svensk författningssamling.
När nu systemet erbjuds till allmänheten har riksdagen valt
att ta ut en årlig avgift om 6 000 kronor. Denna ger tillgång
till hela systemet. Kostnaden motsvarar en
helårsprenumeration på riksdagstrycket. Då det idag i första
hand är företag och organisationer med hygglig
betalningsförmåga som upptäckt systemet har protesterna
varit få. Den höga kostnaden har också modifierats för
skolornas del, som inte behöver betala med än 1 000 kronor
per år.
Det finns anledning att känna oro för de principer, som lett
till att riksdagen fastnat för att sätta ett förhållandevis högt
pris för tjänsten till de medborgare som vill ha tillgång till
Rixlex eller Svensk Författningssamling. Att det inte är
nödvändigt att sätta pris på statlig information via datanät
visas t.ex. av att regeringen för sin del valt att göra t.ex.
finansplanen och budgetsammandraget kostnadsfritt
tillgängligt på datanät.
Mot att tillämpa samma principer för datainformation som
för skriftlig information talar också att den förra inte
använder resurser på samma sätt som information som ska
tryckas, paketeras och skickas ut.
Om inte medborgarrätt ska heta pengar i framtiden får inte
tillgången till Rixlex behäftas med ekonomiska trösklar, som
gör det närmast omöjligt för en vanlig medborgare att
abonnera på systemet. Vikten av att hävda
offentlighetsprincipen i praktiken ger i stället anledning för
riksdagen att överväga att erbjuda Rixlex kostnadsfritt till var
och en som vill gå in på datanätet.
Härigenom skulle vanliga medborgare få helt nya
möjligheter att enkelt få del av både aktuell lagstiftning, sina
''egna'' ledamöters agerande i riksdagen och kunskap om
aktuella frågor. Fri tillgång till Rixlex skulle också ge
politiskt och fackligt intresserade medborgare en bättre
grund för att lägga politiska förslag och delta i den allmänna
debatten. Full medborgarinsyn i SFS vore en viktig bieffekt
av att Rixlex erbjuds gratis till medborgarna.
Det finns ett växande intresse bland enskilda medborgare
att bredda tillgången på databuren information. Projekt
Runeberg är ett ideellt initiativ, där medlemmarna under två
år skapat och samlat fria elektroniska utgåvor av nordisk
litteratur och konst. Då lagtexter uttryckligen är undantagna
från upphovsrätt har man läst in några lagar som har nära
anknytning till projektet. Det gäller bland annat datalagen
och lagen om upphovsrätt.
Trots att utbud av lagtexter knappast har varit huvudsyftet
med projektet har dessa under lång tid varit de mest
uppskattade delarna av hela projektet. Det är knappast
rimligt att statens ansvar för att göra lagstiftningen känd ska
behöva tas över av ideella intressenter, som har oändliga
uppgifter inom områden som staten inte har samma
omedelbara ansvar för.
Beslutet att ta betalt för Rixlex har sannolikt sin grund
såväl i den ekonomismens anda, där allt måste ha sitt pris --
också demokratin -- som i det faktum att pappershanteringen
av riksdagshandlingar är dyrbar och resurskrävande. Vi är
inte heller ensamma om att ta betalt för statlig, elektronisk
information. Det görs bland annat i Norge och Estland, men
där som här förs nu en aktiv diskussion om det rimliga i att
medborgarna ska behöva betala för att få insyn i den
demokratiska processen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen uppdrar åt sitt förvaltningskontor att utreda
ekonomiska, praktiska och principiella konsekvenser av att
erbjuda Rixlex kostnadsfritt till allmänheten.
Stockholm den 20 januari 1995
Inger Lundberg (s)
Håkan Strömberg (s)
Maud Björnemalm (s)
Helena Frisk (s)
Hans Karlsson (s)