Med hänvisning till lag 1985:426 om kemiska produkter (senast införda ändring 1992:1204) anser Miljöpartiet de gröna att Riksdagen skall föregå med gott exempel och byta ut de kemiska medel (tvättmedel, diskmedel, toarengöring, golvtvättmedel m.fl.) där en miljövänligare produkt finns. Utbytet sker enligt substitutionsprincipen inom Riksdagens förvaltningar.
Många av de tvätt-, disk- och rengöringsmedel som försäljs i dag innehåller ämnen som är farliga för människa och miljö. Det finns tillgängliga alternativ på marknaden som klarar funktionskraven och som ligger på samma prisnivå. Det är därför angeläget att affärernas miljöskadliga produkter byts ut mot mindre farliga.
För tillverkarna finns det ekonomiska intressen i att fortsatt kunna sälja sina farliga kemikalier. Och då det inte ställs krav på tillverkarna från den centrala myndigheten (kemikalieinspektionen) flyttas ansvaret längre ned. Som det är i dag ligger det på konsumenten att se till att produktutbyte sker genom att välja rätt i affären. Det ansvaret är mycket stort då det oftast krävs en hel del kunskap och intresse för att hitta rätt i butikshyllorna. En annan viktig orsak till produktutbyte är den stora förbrukningen. Svenskarna förbrukar ca 50.000 ton tvättmedel per år.
Miljöpartiet vill också successivt förorda ett utbyte av energisnåla glödlampor. När det gäller reparationer och ombyggnad och förnyelse av tapeter och målerier anser Miljöpartiet att man också där bör använda miljövänliga varor och målarfärger.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger förvaltningskontoret till känna vad i motionen framförts om energisnåla glödlampor,
2. att riksdagen som sin mening ger förvaltningskontoret till känna vad i motionen anförts om byggnadsmaterial och målarfärger.
Stockholm den 24 januari 1995 Ragnhild Pohanka (mp) Eva Goe s (mp) Per Lager (mp) Thomas Julin (mp)