Som politiker kan man arbeta heltid i tjugosju år utan att
få rätt till full pension, medan normalfallet är tolv år. Motivet
för politikerpensionerna är att de som lämnat yrkeslivet, och
sedan efter lång tid som heltidspolitiker inte återväljes och
inte längre kan återgå till yrkesverksamheten, skall ha en
social trygghet.
Tolv politikerår har ansetts vara rimlig tjänstgöringstid för
sådan pension. Detta gäller riksdagsmän, landstingsråd och
kommunalråd. Men den som har nio år som kommunalråd,
nio år som landstingsråd och nio år som riksdagsman, d.v.s.
tjugosju års verksamhet bakom sig, får ingen full pension.
För full pension krävs tolv år i endera funktionen.
Detta är orimligt. Det framtvingar en oönskad
pensionsplanering. Goda politiker är en uttalad bristvara. De
måste kunna utnyttjas för och arbeta i de uppgifter där de är
till optimal nytta. Partiorganisationerna skall inte behöva ta
hänsyn till pensionsintjänande när uppdragen fördelas.
Riksdagsledamöter och råd förtjänar en likvärdig
behandling. Detta kräver att pensionsförhållandena
samordnas, så att tolv års arbete som heltidspolitiker
berättigar till pension oavsett om detta skett som
riksdagsledamot eller landstingsråd eller kommunalråd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att ur pensionssynpunkt bör
tjänstgöring som riksdagsman, landstingsråd och
kommunalråd vara likvärdiga.