Kristdemokratiska samhällspartiet har under lång tid
förordat ett svenskt medlemskap i EU. Anledningen är både
ideologisk och realpolitisk. Ideologisk därför att EU
representerar samförstånd, broderskap, demokratiska
värderingar och en aktiv fredssträvan. Realpolitisk därför att
Sverige mer än någonsin behöver ett redskap för att hantera
stora samhällspolitiska problem i gemenskap. Det är därför
med stor tillfredsställelse som kristdemokraterna välkomnar
det positiva resultatet i folkomröstningen hösten 1994.
Vårt medlemskap i EU löser dock inte automatiskt
Sveriges problem. Däremot ger medlemskapet oss kraftigt
ökade möjligheter att skapa ett bättre samhälle för
kommande generationer. För att så skall ske krävs dock att
Sverige kan presentera en tydlig och strukturerad plan för sitt
agerande inom EU. I denna motion presenteras
kristdemokraternas syn på var tyngdpunkten skall ligga.
1. Ett federalt och demokratiskt Europa
Kristdemokraterna delar de europeiska fädernas vision om
ett enat, demokratiskt och federalt Europa där den politiska
makten fördelas efter subsidiaritetsprincipen mellan de olika
nivåerna. På grund av att subsidiaritetsprincipen är en
integrerad del av den kristdemokratiska ideologin välkomnar
kristdemokraterna särskilt att denna princip är inskriven i
fördragen. Den innebär att kompetensfördelningen mellan
Gemenskapen och medlemsstaterna respektive regionerna
måste organiseras på sådant sätt att den högre nivån endast
verkar understödjande till den lägre nivån. Med andra ord,
Gemenskapen får endast agera om den ensam eller i
gemenskap med medlemsländerna är den som är bäst lämpad
att lösa samhälleliga problem på det mest effektiva sättet.
Gemenskapen skall således endast vara verksam inom de
områden där gemensamma åtgärder är mer effektiva än de
åtgärder som medlemsstaterna själva vidtar.
Kristdemokraterna i Sverige och Europa är övertygade om
att subsidiaritetsprincipen kan bevara den typiskt nationella,
regionala och lokala kompetensen. EU kan bara vara en djup
och stark gemenskap bestående av självständiga nationer och
inte någon enhets- eller superstat.
Det är önskvärt att EU får en enhetlig konstitution och ett
mera överblickbart gemensamt regelverk. I denna
konstitution måste en tydlig kompetensfördelning mellan
EU:s olika nivåer anges. Respekten för små länder som ur
bland annat demokratisk synvinkel är mycket viktig för EU
måste bekräftas. Justerade röstregler måste givetvis införas
i rådet allt eftersom fler länder kommer in i EU, men den
nuvarande principen för röstfördelning mellan nationerna
som gynnar små länder skall finnas kvar.
Öppenheten inom EU måste öka och vidareutvecklas. Fler
öppna diskussioner och öppna omröstningar i rådet är ett
positivt steg på vägen. I förberedelsearbetet inför rådets
möten som sker inom COREPER är det inte lika angeläget
att kräva offentlighet. Medlemsländerna bör själva avgöra
om och när deras förberedelser och ståndpunkter skall bli
offentliga.
EU-parlamentets (EP) ledamöter väljs genom allmänna
och direkta val och bidrar därmed till att ge demokratisk
legitimitet åt EU. EP bör därför i ökad utsträckning delta i
lagstiftningsprocessen. Ett sätt är att förenkla
medbeslutandeproceduren och att tillämpa den under hela
lagstiftningsprocessen. I princip skall Rådet inte ensamt
kunna fatta beslut utan parlamentets samtycke. Det
huvudsakliga ansvaret för initiativrätten bör även i
fortsättningen vila på kommissionen men EP bör inom kort
få en institutionaliserad möjlighet att föreslå frågor som
kommissionen bör behandla. På sikt bör parlamentet erhålla
full initiativrätt men även viss lagstiftningsrätt. De svenska
EU-valen bör företas på sådant sätt att endast riksdagspartier
får delta och att valmetoden blir strikt proportionalitet utan
spärr.
Nuvarande modell för att utse kommissionens ordförande
kan förbättras genom att rådet anslår mer tid vid
framtagningen av kandidater. I kommissionen bör varje land
vara företrätt, med hänsyn till förestående utvidgningar av
EU borde det för framtiden innebära att endast en
kommissionär kommer från ett och samma land.
Kommissionens befogenheter ligger på en rimlig nivå idag,
men dess arbete bör effektiviseras. Nuvarande uppdelning av
utrikespolitiska frågor på sex kommissionärer är ett exempel
på en mindre lyckad lösning.
EU:s regionala kommitté samt EU:s ekonomiska och
sociala kommitté har som uppgift att vara debattforum och
rådgivande organ till både ministerrådet och kommissionen.
Således har de en mycket viktig uppgift att fylla. Den
nuvarande utnämningsproceduren som innebär att
ministerrådet utser kommittéernas ledamöter på förslag av
medlemsstaternas regeringar är bra. Däremot är det
angeläget att svenska regeringar vinnlägger sig om bredast
möjliga samförstånd när svenska representanter på
nyckelpositioner skall utses.
I Sverige behandlas EU-frågorna av regering och riksdag
inom bland annat en parlamentarisk EU-nämnd. På grund av
den stora mängd frågor som kommer att behandlas inom
denna nämnd krävs det att rutiner upparbetas så att
nämndens ledamöter erhåller löpande information av god
kvalitet och i god tid.
Öppenhet och offentlighet måste bli den generella regeln
för allt som rör EU och dess institutioner. Lagförslag och
domstolsprotokoll måste bli tillgängliga för allmänheten.
Förutom information som rör EU och medlemsländernas
säkerhet skall den enskilda medborgaren i möjligaste mån ha
tillgång till all information. För att garantera öppenhet för
svenska medborgare i samband med EU:s
regeringskonferens 1996 borde den beprövade arbetsmodell
som användes vid medlemskapsförhandlingarna vara
tillämplig.
2. Jobb, välfärd och en sund ekonomi
Kristdemokraterna bedömer att vårt nyvunna medlemskap
i EU skapar välbehövlig framtidstro och underlättar Sveriges
möjligheter att vara ett attraktivt företagsland. Sverige är
också beroende av ett fördjupat valutapolitiskt samarbete i
Västeuropa. Mycket talar för att om Sverige skulle stå
utanför en zon av valutastabilitet skulle det leda till ett högre
ränteläge och risk för stora valutafluktuationer. Formen för
ett svenskt deltagande i EMU måste därför vara föremål för
en omfattande diskussion så att riksdagen erhåller ett
grundligt beslutsunderlag att ta ställning till.
EU:s industripolitik skall vara ett värdefullt komplement
till medlemsländernas nationella politik. Speciellt stödet till
den kostsamma högteknologiska forskningen måste
uvecklas och utformas på så sätt att resultaten snabbt kan
omsättas i den europeiska industrin. Europas
konkurrenskraft måste förbättras så att Europa kan hålla
jämna steg med USA och Asien. Betydligt mer kan göras
för att öka det industriella samarbetet mellan de europeiska
företagen. De åtgärder som görs inom EU för att främja små
och medelstora företag är lovvärda men kan vidareutvecklas.
Det finns stora möjligheter att finansiera ovannämnda
insatser genom att strukturera om EU:s budget.
Kristdemokraterna anser att tillkomsten av nya jobb i
Sverige främst vilar på egna åtgärder men att effekterna av
ett EU-medlemskap inte kan undvaras. Det gäller således att
kombinera nationella och gemensamma åtgärder som fasta
växelkurser, samordnade stimuleringar,
investeringsfrämjande åtgärder, utbildningsprogram,
billigare tjänstejobb, skatteväxlingar och en smidigare
arbetsmarknad för att erhålla en långsiktig lösning.
Att nya jobb kan skapas inom tjänstesektorn är en såväl
nationell som europeisk angelägenhet. Kraftfulla åtgärder
för att sänka kostnadsläget (sänkningar av skatter,
arbetsgivaravgifter & löner) ger snabba resultat på
arbetsmarknaden. De skatteintäkter som faller bort från lägre
skatter på arbete måste dock kompenseras med andra
intäkter, kristdemokraterna har därför föreslagit
skatteväxling för miljö som en åtgärd. Nackdelen är att höjda
skatter på energi, råvaror och utsläpp i industrin skapar
konkurrensnackdelar mot omvärlden. Skatteväxlingen måste
därför ovillkorligen även ske inom våra huvudmarknader
som ligger inom EU. Att därmed verka för skatteväxling utan
att stödja och påverka de krafter inom EU som vill samma
sak leder bara till utslagning av svensk industri.
Kristdemokraterna anser att EU för närvarande inte skall
ha någon egen beskattningsrätt, det är en nationell
angelägenhet. För att finansiera EU:s verksamhet i framtiden
behöver inte EU:s budget öka. Genom betydande
omfördelningar i den nuvarande budgeten kan ett tillräckligt
ekonomiskt utrymme skapas för att i högre grad stimulera
satsningar på bland annat kommunikationer, miljö och
fördelningspolitiskt angelägna regionalstöd. Bland annat
måste EU:s jorbrukspolitik bli föremål för en omfattande
strukturomvandling.
3. Miljö och jordbruk
Miljö
EU är en betydelsefull organisation i internationella
miljösammanhang. På grund av att EU samlar de flesta av
Europas stora industrinationer i ett organiserat samarbete
kan omfattande gränsöverskridande miljöåtgärder vidtas.
Effektiviteten ökar av att EU kan fatta beslut som är
bindande för medlemsländerna. Med tiden har EU:s hälso-
och miljöregler skärpts och skillnaderna mellan Sveriges och
EU:s politik har därför minskat. Förhandlingsresultatet
innebär också att Sverige skall kunna bibehålla och utveckla
sin tätposition inom hela miljöområdet i förhållande till EU.
Detta har i allt väsentligt tillgodosetts då det är ett
gemensamt intresse för hela Europa.
Det förhandlingsresultat som nåtts på området hälsa, miljö
och säkerhet stämmer väl överens med de svenska kraven.
Resultatet blev att inga svenska miljönormer skall behöva
sänkas som en följd av medlemskap i EU. Dessutom ligger
de svenska kraven i förhandlingarna till grund för en
skärpning av EU:s miljöregler inom ett antal viktiga
områden. Resultatet betecknas som unikt. Aldrig har EU i
samband med en utvidgning åtagit sig att ompröva redan
fastställda gemensamma miljöregler. Det faktum att så skett
innebär att miljöfrågorna tillmäts en allt större vikt i EU.
Sveriges fortsatta linje måste därför vara att inte acceptera
några försämringar när förhandlingsresultatet omförhandlas
1996.
Endast reglerna på varuområdet har varit föremål för
förhandlingar eftersom övriga miljöregler inom EU endast
är minimiregler. Där de svenska kraven har befunnits vara
högre kommer EU att under fyra år vidta en översyn av de
egna miljöreglerna, och utgångspunkterna skall just vara de
svenska reglerna. Under tiden bibehåller Sverige sina egna
strängare regler och om resultatet av översynen inte blir
tillfredsställande skall Sverige ändå kunna behålla sina
strängare regler. Som stöd för en strängare linje kan EU-
länder åberopa EU:s miljöskyddsgaranti, art. 100a (4) i
Romfördraget.
Beträffande klassificering och märkning av kemikalier har
EU och Sverige samma färdriktning och uppfattning förutom
att Sverige har hunnit längre inom vissa områden. Inom
dessa områden skall nu EU:s regler ses över med de svenska
reglerna som utgångspunkt. Idag inordnas kemikalier i både
EU och Sverige i tre klasser men ett tjugotal ämnen placeras
för närvarande i en högre farlighetsklass i Sverige. Sverige
har även hunnit införa en fjärde farlighetsklass för måttligt
farliga kemikalier. Denna finns inte i EU. Förhandlingarna
har lett till att EU tenderar till att närma sig Sverige.
Användningen av bekämpningsmedel har under senare tid
begränsats inom EU och reglerna överensstämmer i stort
med den svenska politiken. På grund av vårt klimat kommer
vi också i fortsättningen att få förbjuda användningen av
vissa bekämpningsmedel som i fortsättningen kommer att
vara tillåtna i EU. Sverige liksom EU följer den
avvecklingsplan för användningen av ozonnedbrytande
ämnen som slagits fast inom FN:s ram. Även om Sveriges
avvecklingsprogram är mera långtgående än EU:s kan detta
fortsätta även vid ett medlemskap.
Förhandlingarna om bilavgaserna innebär att Sverige från
och med inträdet i EU inför EU:s gemensamma
avgasbestämmelser. Ur miljösynpunkt innebär inte detta
någon sänkning av de svenska kraven. Men eftersom EU
saknar en motsvarighet till den svenska miljöklassen 1 för
bilar som klarar av det så kallade Kaliforniakravet måste
Sverige slopa nuvarande skatterabatt som utgår för dessa
bilar. Däremot står det oss fritt att hitta alternativa instrument
för att gynna renare bilar.
För att undanröja alla tvivel om kärnkraft och kärnbränsle
enades Sverige och EU om ett klarläggande. Sverige
fortsätter, liksom varje medlemsland, att bestämma själv
över hur vi omhändertar och slutförvarar använt kärnbränsle
och radioaktivt avfall. EU:s miljöministrar har slagit fast att
miljöfarligt avfall inte skall omfattas av den fria handeln.
Sverige beslutar också självständigt om
kärnkraftsavvecklingen.
Kristdemokraterna vill nu att Sverige, genom sitt
medlemskap aktivt verkar för att förstärka och förbättra EU:s
gemensamma miljöpolitik. Det övergripande målet måste
vara att EU blir en organisation med en miljöpolitik av
högsta klass. Ett av de viktigaste delmålen för att nå dit måste
därför vara att utveckla EU mot kretsloppssamhället där
kretsloppen kan slutas och avfallet reduceras. Ett annat
viktigt delmål skall vara att de utsläppsnivåer som gäller
inom EU skall vara baserade på vad naturen tål, de så kallade
kritiska belastningsgränserna. För att underlätta
medlemsländernas miljöarbete vill kristdemokraterna
befästa och utveckla miljöskyddsgarantin så att det blir ett
effektivt instrument för att skydda ett lands högre hälso- och
miljöambitioner. EU måste även förstärka sin roll som tung
internationell aktör inom miljöfrågor, en första viktig uppgift
blir att verka för att WTO får ett enhetligt miljöreglemente.
Jordbruk
CAP, EU:s gemensamma jordbrukspolitik, är på väg att
omformas genom större inslag av liberaliseringar och
minskade subventioner, bland annat som en följd av de
senaste GATT-förhandlingarna. Sverige håller för
närvarande på att anpassa sin jordbrukspolitik till de regler
och stödformer som gäller inom EU, med undantag för vad
som gäller djurskydd och bestämmelser om
bekämpningsmedel.
Omläggningen av svensk jordbrukspolitik bort från
omställningsbeslutet 1990 skall ses i detta ljus. Istället för att
permanent ställa av jordbruksmark kommer Sverige vid EU-
medlemskap att gå in i CAP-reformens trädesprogram.
Kristdemokraterna har, sedan de fått representation i riksdag
och regering, arbetat intensivt för att den svenska
jordbrukspolitiken skall anpassas till vad som gäller inom
EU. Detta för att likartade konkurrensvillkor ska råda mellan
lantbrukare i EU och Sverige.
I EU:s nuvarande produktionsbaserade arealersättning
kompenseras lågproducerande områden med LFA-stöd (Less
Favoured Areas) och miljöstöd. Miljöstödsprogrammet
kommer genom vårt EU-medlemskap att spela en stor roll i
det offensiva arbete som pågår i Sverige för att miljöanpassa
jordbruket. Sverige skall som medlem i EU vara pådrivande
för ett miljöanpassat jordbruk. Kemikalieanvändningen
inom vegetabilieproduktionen måste successivt minska inom
det konventionella jordbruket. Målet är att det ekologiska
jordbrukets konkurrenskraft skall garanteras.
Som medlemmar i EU bör Sverige verka för en förenkling
av det regelkomplex som gäller på jordbruksområdet. De
nuvarande stödsystemen bör på sikt ersättas med en generell
och lika arealersättning som inkluderar vall. EU skall aktivt
sträva efter att nå internationella överenskommelser om
sänkt stöd till jordbrukssektorn.
Vid medlemskapsförhandlingarna om jordbrukspolitiken
lyckades Sverige få igenom säravtal på livsmedels- och
djurskyddsområdet, vilket bl a innebär att Sverige får behålla
kontrollmöjligheterna vad gäller exempelvis
salmonellaförekomst i importerat foder, levande djur och
livsmedel. Vidare får Sverige behålla förbudet mot
användning av antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte i foder
under en övergångsperiod på 4 år. Under denna tid ska EU
se över sina regler. Då starka medicinska skäl talar för ett
förbud menar EU:s experter på området att Sverige inte
kommer att få några problem att behålla förbudet efter
övergångstiden.
Som medlemmar i EU skall Sverige vara starkt pådrivande
för ökade djurskyddskrav. Sunda stallmiljöer och
kvalitetsfoder är en förutsättning för friska djur och
kvalitetslivsmedel. Sverige skall även vara pådrivande för att
åstadkomma en hänsynsfull och värdig behandling av djur i
samband med transport och slakt. Den ofta onödigt långa
frakten av slaktdjur måste ses över och åtgärdas.
Flera av de bekämpningsprogram och
smittskyddskontroller som finns i Sverige saknar
motsvarighet inom EU. De olika branschernas förebyggande
smittskyddsarbete med smittskyddskontroller har en
avgörande betydelse för att säkerställa en hög ambitionsnivå
inom djurhälsovården. Som medlemmar i EU skall Sverige
kunna behålla det ''hygieniska'' gränsskyddet för de
djursjukdomar som inte finns i vårt land. Inom EU ska
Sverige verka för ett utbyggt smittskyddsarbete och
bekämpningsprogram mot djursjukdomar.
Antibiotikabehandlingen av djur i stor skala är ett sätt att
angripa symptomen istället för problemen. Resistens hos
människor mot olika bakteriestammar har blivit en följd av
rådande animalieproduktion inom EU. Inte heller
strålbehandling av livsmedel för att lösa nuvarande problem
inom livsmedelsproduktionen kan anses vara en acceptabel
metod.
4. Social trygghet och valfrihet för människan
Den sociala dimensionen
Romtraktaten gav inte EU någon formell möjlighet att
stifta lagar över medlemsländernas sociala politik förutom
inom arbetsmarknaden. Utvecklingen under 80-talet har lett
till ett nytt klimat för att skapa något som man kan kalla en
vidare ''social dimension''. Prov på en sådan utveckling är
inträdet av flera mindre ekonomiskt utvecklade länder i den
Europeiska Unionen. En annan var förverkligandet av de
fyra friheterna som ger medborgaren verkliga möjligheter att
leva, resa, bo, arbeta och studera enligt egna önskemål.
Unionsfördraget uppmärksammar behovet av en utvecklad
social dimension.
De flesta människorna i Europa delar uppfattningen att
familjen och andra små naturliga gemenskaper är
fundamentet för samhället. För att familjen skall bli den
stabila grund som samhället behöver vill kristdemokraterna
i EU, EPP, stärka människans och familjens villkor. Det
framgår med stor tydlighet i EPP:s principprogram:
''Familjepolitik är i centrum av vår sociala och samhälleliga
politik i ett fritt och demokratiskt Europa. Staten måste
uppmuntra familjen, men får aldrig ersätta den.'' De svenska
kristdemokraterna och EPP är därför eniga om att
utvecklingen av den sociala dimensionen är en viktig del av
den europeiska integrationen.
Kristdemokraterna är fast förvissade om att det
ekonomiska framåtskridandet måste gå hand i hand med
utvecklingen av en mänsklig och social infrastruktur. Det
gäller att inte bara verka för bättre villkor på arbetsplatsen
och regional utveckling. Det återstår mycket att göra i
gemenskapshänseende, att integrera Europas ungdomar i
samhället genom utbildning, praktik och jobb är en
angelägen uppgift. Ett verkligt gissel som kräver
gemensamma åtgärder är långtidsarbetslöshet.
Kristdemokraterna vill därför medverka till att skapa en
sådan social dimension som ger människan och familjen
friheten att välja så att socialt ansvar och personlig
utveckling kan förenas. Samhällets uppgift är att stödja
familjen på det mest neutrala sätt som är möjligt så att man
och kvinna kan utvecklas enligt egna önskemål. Omsorg om
barn, äldre och sjuka måste därför ges hög prioritet. Stor
uppmärksamhet måste ägnas åt hur omsorgen utformas så
den stämmer överens med människans och familjens
verkliga behov. Utvecklingen av den sociala dimensionen får
därför inte ta en sådan utveckling att valfrihet och
subsidiaritet ställs åt sidan. Till skillnad från dem som vill
utveckla ett nyliberalt, marknadernas Europa eller ett
socialistiskt och kollektivistiskt Europa vill
kristdemokraterna se ett familjernas och medborgarnas
Europa. Medborgarnas Europa är en vision som måste
konkretiseras genom åtgärder som främjar EU-invånarnas
känsla för att vara medborgare i både det egna landet och
EU. Till exempel borde den avgörande faktorn för en EU-
medborgares valdeltagande och valbarhet vara bostadsort
och inte nationstillhörighet.
Rasism och främlingsfientlighet leder till brott mot de
mänskliga rättigheterna och är ett hinder för EU-ländernas
medborgare att leva och utvecklas i ett fritt och demokratiskt
Europa. Gemensamma ansträngningar krävs för att motverka
negativa tendenser i samhället. EU-kommissionen och de
europeiska kristdemokraterna har givit denna fråga hög
prioritet, men än återstår mycket att göra.
Jämställdhet
EU har som institution sedan en lång tid bedrivit ett aktivt
jämställdhetsarbete genom upplysningsverksamhet och
programstöd. Den formella grunden kan man finna i
Romfördraget där bland annat principen om lika lön för lika
arbete står inskriven.
Med tiden har därför lagar och åtgärdsprogram tillkommit
för att främja likabehandling på arbetsmarknaden och för att
stärka kvinnans ställning. Kommissionen är nu inne på sitt
tredje handlingsprogram för jämställdhetsfrågor. Förutom
arbetet med att befästa det som redan har åstadkommits så
poängterar kommissionen att det inte räcker med bara
åtgärder på arbetsmarknadsområdet. Kommissionen har
därför även gått in för att stärka bilden av kvinnan genom
media och att stödja kvinnors representation i politiska och
beslutande organ.
Sverige med dess erfarenhet från jämställdhetsarbete kan
emellertid bidra med ytterligare kunskap som förstärker
kommissionens arbete med att vidareutveckla EU:s
jämställdhetspolitik. Kristdemokraterna är angelägna om att
så verkligen sker. Bland annat borde en avsevärt bättre
kvinnofördelning inom EU:s institutioner vara en prioriterad
uppgift.
Konsumentpolitik
Den fria rörligheten av varor behöver kompletteras med ett
allt starkare konsumentskydd och en höjd kvalitetsstandard
på de varor som till följd av den fria rörligheten kommer att
säljas över hela Europa. Med hänvisning till nationella krav
på skydd för hälsa, miljö och säkerhet bör enskilda länder
kunna tillämpa strängare produktkrav. Sveriges medlemskap
i EU innebär att vi nu fullt ut kan medverka i och påverka
utvecklingen av konsumentpolitiken i Europa. Dessutom kan
vi vara med och utforma de gemenskapsregler som är av
betydelse från konsumentskyddssynpunkt. Som medlem i
EU bör Sverige arbeta för att Romfördragets viljeinriktning
att uppnå en hög konsumentskyddsnivå också förverkligas.
Där slås fast att de åtgärder som EU vidtar inte skall hindra
något medlemsland att behålla eller införa strängare
skyddsåtgärder, förutsatt att dessa är i överensstämmelse
med fördraget och att EU-kommissionen informerats om
dem.
Två huvudgrupper av konsumentskydd kan urskiljas. Dels
de som gäller produktsäkerhet och produktutformning och
dels sådana som gäller konsumenternas ekonomiska och
rättsliga intressen. Det förstnämnda är inte bara resultat av
ett konsumentintresse utan avser också att stärka den fria
rörligheten av varor genom att ställa upp gemensamma
produktnormer. Vad gäller den andra typen av
konsumentskydd kan enskilda länder gå betydligt längre i
skydd av sina medborgare än vad EU rekommenderar. I juli
1993 antog kommissionen ett andra konsumentprogram för
en treårsperiod. I detta påtalas att konsumentinformationen
fortfarande är otillräcklig. Man påpekar betydelsen av
information för att konsumenterna skall kunna ta vara på
möjligheterna att påverka genom sitt produktval och ta vara
på fördelarna med den inre marknaden. Viktigt för Sverige
att verka för i EU är att konsumenterna ska kunna ställa krav
på uttömmande märkning som anger innehåll,
produktionssätt, ursprungsland med mera. Speciellt gäller
det livsmedel, läkemedel och hushållskemikaler.
5. Europeiska lösningar till internationella utmaningar
Utrikes- och säkerhetspolitik
Ställd inför den nya internationella verkligheten anser
kristdemokraterna, i Sverige och i Europa, att ett fördjupat
regionalt säkerhetspolitiskt samarbete behövs mer än
någonsin. Genom att ledande kristdemokrater initierade den
europeiska gemenskapen kom den att vägledas av principer
och värderingar som vi kristdemokrater förespråkar. Konkret
innebär det att verka för tätare mänskliga, kulturella,
handelspolitiska och säkerhetspolitiska relationer som
medför stora samhälleliga fördelar för varje land men
framför allt positiva effekter för hela kontinenten.
Det är kristdemokraternas fasta övertygelse att en
integrerad och stark europeisk gemenskap även i
fortsättningen behövs för att utgöra en stabiliserande kärna
och en demokratisk inspirationskälla för den europeiska
kontinenten. Att verka för ett OSSE som erhåller fred och
stabilitet från ett aktivt och engagerat EU är en av det mest
betydande tjänster som kan göras för FN. EU:s centrala roll
i denna process har fått sitt erkännande i FN:s
generalsekreterares dokument ''Agenda för Fred''. För att
FN skall kunna fungera krävs det att det finns välfungerande
regionala samarbetsorganisationer. EU:s existens står
därmed inte i konflikt med vare sig Ryssland eller andra
europeiska länder eftersom hela Europa förenas i ett
gemensamt intresse för fred och stabilitet.
Att aktivt delta i den europeiska unionen i dess helhet
skänker Sverige nationell säkerhet men även nya möjligheter
att verka för global säkerhet. EU:s utrikespolitiska samarbete
har länge fungerat utan fasta institutioner men kan ändå
uppvisa goda resultat. EU-länderna har bland annat gjort
stora insatser för ESK:s utveckling och tillkomst, de har
också verkat för avspänning och dialog mellan USA och
Sovjet under kalla kriget. Genom sammanhållning och
enighet runt demokratiska ideal har de utgjort en förebild och
alternativ för den del av Europa som befann sig under det
kommunistiska oket. EU bidrog även från första stund med
ett aktivt stöd när Östeuropa växlade spår från diktatur mot
demokrati. Dessutom har EU kunnat verka för en europeisk
ekonomisk säkerhetspolitik och på så sätt räddat kvar viktig
kompetens inom spjutspetsområden i Europa.
Med Maastrichtfördraget 1991 utvecklades EU:s
utrikespolitiska samarbete, EPS, mot en gemensam utrikes-
och säkerhetspolitik (GUSP). GUSP utgör innehållet i en av
EU:s tre pelare. Inom detta område är samarbetet helt
mellanstatligt och bygger på enhällighet om inte
medlemsländerna beslutar om att en fråga skall avgöras med
kvalificerad majoritet. EPS var länge begränsat till
ekonomiska och politiska aspekter av säkerheten och syftade
främst till gemensamma uttalanden. I GUSP ligger ett
utvidgat samarbete inom alla säkerhetsfrågor med målet att
även kunna vidta gemensamma åtgärder.
Maastrichtfördraget ger medlemsländerna möjlighet att,
om de så önskar, upprätta ett försvarspolitiskt samarbete.
Beslut att gå vidare i denna riktning fattas tidigast 1996.
Särskild hänsyn skall då tas till ländernas utrikespolitiska
tradition. Som medlem bestämmer vi själva om vi vill delta
i den försvarspolitiska dimensionen av ett brett
säkerhetspolitiskt samarbete. I förhandlingarna med EU
förklarade Sverige däremot att man inte kommer att hindra
utvecklingen av ett sådant samarbete. Kristdemokraterna är
dock angelägna om att ett försvarspolitskt samarbete inom
EU inspireras av samma frihetliga, demokratiska och
fredliga principer som vägleder den övriga verksamheten
inom EU.
Konsekvensutredningen om utrikes- och
säkerhetspolitiken konstaterar att den säkerhetspolitiska
dagordningen är bred och komplicerad samt att de militära
frågorna idag upptar endast en mindre del medan en större
del upptas av de andra aspekterna på den internationella
säkerheten. Kristdemokraterna delar uppfattningen att precis
som medlemskapet i NATO-anknutna Partnership For Peace
(PFP) och i den Europeiska Säkerhetskonferensen (ESK) ger
medlemskap i EU väsentliga säkerhetspolitiska fördelar
samtidigt som Sverige inte tvingas att ge upp sin militära
alliansfrihet. För att fullt ut delta i den europeiska
säkerhetspolitiska diskussionen har Sverige, med
kristdemokraternas stöd, dessutom beslutat att ansluta sig till
VEU som observatör. Inte heller denna åtgärd ifrågasätter på
något sätt Sveriges alliansfrihet.
Central- och Östeuropa
EU-tanken bygger på att låta människor komma närmre
varandra för att skapa förståelse och främja vänskap. Ett
gränslöst Europa där de ekonomiska banden knyter länderna
samman är nu en beprövad metod för att bevara freden. EU
står inför en stor utmaning, nämligen att låta länderna i
Central- och Östeuropa, de baltiska staterna, Ryssland och
Ukraina få uppleva att skiljelinjen mellan östra Europa och
västra Europa suddas ut. Kristdemokraterna ser det därför
som sin självklara uppgift att inom EU verka för att
pionjärernas idé omfattande hela Europa nu ska realiseras.
Samtidigt måste avvikelser från fred, demokrati och
mänskliga rättigheter noggrant övervakas och påtalas.
Utvecklingen inom det forna Sovjetunionen oroar och ställer
stora krav på ansvarsfullt agerande från EU:s sida.
Många av de central- och östeuropeiska länderna söker via
demokratin möta framtiden, och vikten av att de lyckas kan
svårligen övervärderas. Medlemskap i den Europeiska
Unionen är för dem ett av de viktigaste målen. Villkoren för
att få bli medlem i EU är desamma för alla europeiska länder.
Det gäller att inom ramen för en parlamentarisk, pluralistisk
demokrati praktisera de värderingar som gäller inom EU, att
etablera en marknadsekonomi som tar hänsyn till miljö och
sociala förhållanden samt att delta i EU:s gemensamma
projekt. Men alla parter är ense om att detta kommer att ta
tid. En alltför snabb utvidgning riskerar att skapa en obalans
i det europeiska samarbetet, problematiken åskådliggörs
tämligen väl med de förhandlingar som ägt rum med
exempelvis Sverige. Den ekonomiska aspekten skall heller
inte undervärderas.
De avtal (bland annat så kallade Europaavtal) som
existerar mellan olika länder i Öst- och Centraleuropa och
Ryssland, det senaste med Litauen, är viktiga steg på vägen
för att dessa länder skall känna sig välkomna i det europeiska
huset. Men dessa avtal måste byggas på och med tiden
utvidgas till mer medlemskapsliknande avtal där EU-
länderna tar ett än större ansvar för dessa länders närmare
anknytning till EU. Avtalen som idag främst berör
industrivaror bör i framtiden även omfatta jordbruksvaror.
En väg att gå kan vara att bereda väg för en annan nivå av
samarbete som går längre än de nuvarande Europaavtalen.
Fördelen med ett tätare samarbete är att ett värdefullt steg
kan tas av de nya demokratierna för att ytterligare cementera
demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.
Tredje världen
Kristdemokraterna vill att det svenska biståndet skall
främja mänskliga rättigheter, resurstillväxt, ekonomisk och
social utjämning, ekonomisk och politisk självständighet,
demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning
med naturresurser och omsorg om miljön. Viktiga kriterier
för att svenskt bistånd ska ges blir därmed att
mottagarländerna uppvisar en demokratisk utveckling,
respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av
marknadsekonomi och effektivitet i biståndshanteringen.
Det finns också anledning att granska militärutgifternas
storlek i förhållande till satsningar på utbildning, sjukvård
och andra områden med relation till mänskliga rättigheter
och demokratifrågor. Ett avgörande inslag i biståndsarbetet
är att biståndsländerna förmås att ta ökad hänsyn till
kvinnornas situation och roll.
EU:s biståndspolitik följer i flera avseenden samma linjer
som den svenska. Det finns således stora möjligheter att från
svensk sida påverka EU:s biståndspolitik så att det ges enligt
med ovannämnda kriterier. Enligt fördragen skall EU:s
bistånd utgöra ett komplement till medlemsländernas övriga
bilaterala och multilaterala bistånd. Som EU-medlem får
Sverige därmed fortsätta att utforma sin egen biståndspolitik,
endast en mindre del av svenskt bistånd skall kanaliseras via
EU:s gemensamma projekt.
Redan idag är EU världens största enskilda biståndsgivare.
EU ger bistånd och stöd till 69 afrikanska, karibiska och
stillahavsländer som är anslutna till den så kallade Lomé-
konventionen, samt ett antal länder i Asien och
Latinamerika, flertalet av de länder i medelhavsområdet som
inte är medlemmar i EU samt länderna i Central- och
Östeuropa. EU:s kontaktyta är med andra ord mycket stor
vilket kan vara till gagn för vårt eget bistånd.
För att åstadkomma minskade klyftor mellan rika och
fattiga länder räcker det inte med en ambitiös biståndspolitik.
Under april 1994 undertecknades ett av de mest
betydelsefulla avtalen för internationell frihandel, GATT-
avtalet. Det innebär radikalt lägre tullar och andra
handelshinder inom en rad gamla och nya områden. I
framtiden kommer således handeln med varor och tjänster
mellan de flesta länderna att bli ännu friare. Vårt
medlemskap i EU innebär visserligen att den genomsnittliga
tullnivån i Sverige höjs med en procentenhet från ca 4,6% till
5,6%. Men på relativt kort sikt kommer EU:s genomsnittliga
tullnivå att sänkas på grund av GATT-avtalet. Det är
angeläget att understryka att de europeiska
kristdemokraterna i synnerhet men även EU i allmänhet inte
har ett snävt EU-perspektiv. EU lägger mycket stor vikt vid
att utveckla relationerna till Central- och Östeuropa,
medelhavsländerna och Mellanöstern. Med den tredje
världen har EU, och de enskilda medlemsländerna,
privilegierade relationer via de så kallade Loméavtalen.
Som EU-medlem måste Sverige dock använda sig av sitt
kunnande för att förbättra EU:s biståndsverksamhet. Det
gäller bland annat att förmå EU:s medlemsländer att ge
utvecklingsländerna en definitiv och snar skuldsanering. En
annan angelägen uppgift är att tillsammans med andra
skandinaviska länder och Nederländerna förmå övriga
europeiska länder att öka deras biståndsandel av BNP från
nuvarande 0,42% (1990) till den av FN rekommenderade
nivån på 0,70%.
Frihandelsfrågor är lika viktiga för u-länder som för i-
länder. Sverige måste således inom EU verka för att EU:s
gemensamma jordbrukspolitik utformas på så sätt att den
inte hämmar u-ländernas export av livsmedel och
jordbruksvaror.
Migrationsfrågor
Under 1992 sökte 690 000 människor asyl i EU- och Efta-
länder. 438 000 kom till Tyskland, 29 000 till Frankrike,
23 000 till England och 83 000 till Sverige. Eftersom inget
europeiskt land sedan slutet på 70-talet tar emot
arbetsinvandring består migrationsvågorna främst av
asylsökande. Europa har under långa perioder varit
tillflyktsort för asylsökande och föremål för en omfattande
invandring. Sedan mitten på 80-talet har
migrationsströmmarna ökat i omfattning. För att möta denna
situation har EU:s medlemsländer insett behovet av
samarbete och samordning i migrationsfrågor.
För närvarande existerar inte någon verkligt gemensam
invandringspolitik inom EU. Däremot har olika initiativ
tagits vid tidigare tillfällen av EU:s medlemsländer.
Schengenavtalet tillkom redan 1985 och skulle leda till
avskaffandet av gränskontrollerna mellan dess
medlemsländer och upprättandet av en gemensam yttre
gräns. Målet var fri rörlighet i Europa. Schengen har inte
förverkligats fullt ut eftersom flera länder fortfarande vill
förbehålla sig rätten att kontrollera EU-medborgare för att
stävja terrorism och illegal invandring.
1986 bildade EU:s invandrarministrar en gemensam
arbetsgrupp som 1990 utarbetade Dublinkonventionen. De
pekar på att EU:s gränslösa inre marknad med fri rörlighet
för personer bland annat innebär att EU blir ett enda
asylområde. Konventionen säger att eftersom asyl i ett land
ger tillträde till de andra länderna måste även det omvända
gälla, avslag i ett land leder till förbud att resa in i övriga EU-
länder. Konventionen har bara ratificerats av 8 länder.
I Maastrichtavtalet läggs ett antal förslag fram i denna del:
en enhetlig tolkning av asylbegreppet, harmonisering av
utvisningsförfarandet och flyktingmottagning samt
samordnat ekonomiskt och tekniskt bistånd för att motverka
ekonomiska flyktingströmmar. Olika arbetsgrupper arbetar
idag med att konkretisera samarbetets innehåll. Eftersom
frågan är känslig och beslut tas med enhällighet har dock
resultatet än så länge varit begränsat.
Ett konkret exempel på samarbete inom detta område är
beslutet om att införa en gemensam visumpolitik senast den
1/1 1996. EU skall då ha enats om vilka länder som skall vara
föremål för visumtvång för inresa i EU. Kommissionen
trycker på för att utveckla samarbetet i migrationsfrågor.
Bland annat vill man förbättra villkoren för de 10 miljoner
människor som har uppehållstillstånd i EU men som inte har
medborgarskap.
Situationen när det gäller migrationsfrågor kräver
gemensamma lösningar. Kristdemokraterna är angelägna om
att ett effektivt och pragmatiskt samarbete etableras så att en
gemensam asyldefinition arbetas fram och en gemensam
policy avseende lika behandling och integrering av
flyktingar och invandrare läggs fram. EU måste vägledas av
ett generöst förhållningssätt till flyktingar och arbeta fram
en modell som fördelar flyktingströmmarna jämnt över hela
EU.
6. Folkhälsa och kamp mot narkotika
Hälsa
Traditionellt har EU-länderna endast behandlat
hälsofrågor som kräver lösningar av internationell karaktär
som narkotika, AIDS, cancer, miljö med mera. Som exempel
kan nämnas projektet ''Europe against cancer'' som har
målsättningen att minska cancerfallen med dödlig utgång
med 15% mellan 1986 och 2000. Bland annat skall det
åstadkommas via minskad alkohol- och tobakskonsumtion.
De hälsoregler som EU har utarbetat är av minimikaraktär,
det vill säga de utgör en lägsta nivå som inte får
underskridas. Strängare nationella regler är dock tillåtna
vilket också är fallet i de flesta av EU:s länder. Det är viktigt
att notera att hot mot hälsa, miljö och säkerhet berättigar till
undantag från den inre marknadens fria rörlighet.
När EU:s medlemsländer undertecknade unionsfördraget
1991 innebar det att de också enades om att skapa en
gemensam hälsopolitik som komplement till den som EU-
länderna enskilt för på nationell nivå. Det övergripande
målet är att upprätta ett hälsoskydd på hög nivå i samtliga
medlemsländer. Arbetet skall inriktas på att förebygga
allvarliga hot mot folkhälsan och en fortsatt kamp mot
droger.
Alkohol
Sverige har sedan länge valt att föra en restriktiv
alkoholpolitik för att hålla nere alkoholkonsumtionen.
Kristdemokraterna stödjer denna linje och har därför i
förhandlingarna med EU verkat för att Sverige skall kunna
bibehålla den nuvarande inriktningen på den svenska
alkoholpolitiken. EU har också visat förståelse för Sveriges
linje.
Förhandlingsresultatet innebär att Systembolagets
monopol för detaljhandelsförsäljning skall bestå, medan
Vin- och Spritcentralens monopol på import, export
tillverkning samt grossistförsäljning skall avskaffas. EU-
kommissionen som skall kontrollera att EU:s regler efterlevs
har efter granskning fastställt att Systembolagets verksamhet
är förenlig med EU:s regler. Beträffande de så kallade
resandebestämmelserna har Sverige uppnått en sådan
lösning att Sverige kommer att kunna upprätthålla den
nuvarande prisnivån på alkoholhaltiga drycker. Vid
medlemskap kommer resande till Sverige att få föra in högst
1 liter starksprit (eller 3 liter starkvin), 5 liter vin samt 15
liter öl. Dessa kvantiteter gäller för redan beskattade varor
som köpts i andra medlemsländer. För ''tax free''-varor blir
enda skillnaden mot nuläget att ransonen vin kan ökas med
2 liter. ''Tax free''-varor skall räknas in i totalsumman som
gäller för ovannämnda resandebestämmelser. På sikt
kommer ''tax free''-försäljningen dock att försvinna i EU.
Begränsningen skall ses över per den 31 december 1996
på motsvarande sätt som för Danmark som har ett likadant
undantag. Detta undantag förlängs automatiskt om inte
ministerrådet enhälligt beslutar att den skall upphöra.
Sverige behåller därmed ett avgörande inflytande på denna
fråga genom att blott rösta emot en förändring och därmed
förhindra en förändring. Svenska politiker kan därför även i
framtiden värna en restriktiv alkoholpolitik.
Kristdemokraterna anser att Sverige, som EU-medlem bör
ställa alkoholpolitisk kompetens till EU:s förfogande med
syftet att främja EU:s satsningar på folkhälsa.
Polisiärt samarbete
Samarbetet om rättsliga och inre angelägenheter som
sedan Maastrichtavtalet utgör EU:s tredje pelare liknar till
sin struktur det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet.
Genom att detta samarbete är skilt från EG-pelaren och
enhällighet krävs vid beslutsfattande behåller
medlemsländerna ett stort inflytande över utvecklingen.
Detta är nödvändigt eftersom frågorna som hanteras inom
den tredje pelaren är känsliga och starkt förknippade med
ländernas kultur, tradition och rättsordning. Den
arbetsordning som idag är etablerad kan inom befintliga
ramar emellertid effektiviseras och göras bättre.
Kristdemokraterna anser att Sverige aktivt bör delta i
utvecklingen av den inre säkerheten med tyngdpunkt på de
stora gränsöverskridande kriminella problemen -- ekobrott,
narkotika och terrorism. Den organiserade kriminaliteten
bryr sig inte om gränser och ännu mindre om Sverige är med
eller inte i EU, därtill är vinsterna för stora. Det enda som
kan hindra grov kriminalitet är gemensam kartläggning och
effektiva samordnade operationer.
Gränserna och narkotika
Framtiden kräver att vi rustar oss bättre för att bekämpa
internationell kriminalitet och narkotikahandel.
Brottsligheten tenderar att bli allt mer organiserad och
vittförgrenad. Denna trend slipper vi inte undan, tvärtom,
idag är den redan en del av vår vardag. Det är en slutsats som
bland annat Rikspolisstyrelsen drar. Det som upplevs som ett
problem i sammanhanget är att EU:s inre marknad är
gränslös och att den inte tillåter systematisk gränskontroll.
Kontroll får formellt bara förekomma om särskilda
misstankar föreligger. EU-medlemskapet ställer krav på oss
att förändra det sätt på vilket kontroll vid gränserna kan ske.
Syftet med den inre marknaden är dock att skapa frihet för
människan och ökad handel, inte att underlätta införsel av
narkotika eller uppmuntra till kriminalitet.
Kristdemokraterna är angelägna om att Sverige verkar för att
EU:s gemensamma polisiära samarbete fördjupas och
effektiviseras.
Vid gränskontroller beslagtas idag endast 10% av den
totala narkotikamängden som är på väg in i landet. Detta
visar mer än tydligt hur viktigt det är att finna en ny
uppsättning av effektiva åtgärder. Länderna inom EU arbetar
mer och mer efter en modell som innefattar: tullmyndigheter
som arbetar mera på djupet och mindre vid gränserna (t.ex.
plötsliga tullkontroller utan förvarning i ett speciellt
område), större samverkan mellan tull och polis, ökade
befogenheter till polis och tull, utvecklad och datoriserad
polisiär underrättelsetjänst, gränsöverskridande polisiärt
samarbete samt bättre yttre gränskontroll.
Samtidigt som Rikspolisstyrelsen anser att detta är
framtidens modell betonar Socialstyrelsen att om polis och
tull koncentrerar sig på att begränsa utbudet av narkotika så
får man inte glömma efterfrågesidan. Att
narkotikamissbruket har varit relativt begränsat i Sverige
beror främst på attitydpåverkan och rådande värderingar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU utvecklas till en federation
baserad på subsidiaritetsprincipen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utarbeta en egen enhetlig
grundlag för EU med klar kompetensfördelning där bl.a.
respekten för de små ländernas situation uppmärksammas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för ökad öppenhet inom
EU och i hanteringen av EU-ärenden i Sverige,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för att
Europaparlamentet får ökad makt och ökat inflytande,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att medlemsländerna bör behålla
kontrollen på det inrikespolitiska och utrikespolitiska
samarbetet med hjälp av bl.a. enhälligt beslutsfattande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de svenska EU-valen företas
på grundval av strikt proportionalitet och utan spärr,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige aktivt deltar
i EU:s ekonomiska och monetära samarbete,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att samarbetet inom EMU skall
leda till både låg inflation och aktiv bekämpning av
arbetslösheten,1
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall samverka inom
EU för att skapa gynnsamma förutsättningar för fler
tjänstejobb, bl.a. genom en samordnad skatteväxling,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att EU:s
medlemsländer vidareutvecklar en gemensam industripolitik
som komplement till den nationella politiken, speciellt stödet
till den kostsamma högteknologiska forskningen,3
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU:s gemensamma
miljöpolitik skall ha som mål att utveckla Europas länder
mot kretsloppssamhället där kretsloppen kan slutas och
avfallet reduceras,4
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU bör verka för
utsläppsnivåer baserade på vad naturen tål, de s.k. kritiska
belastningsgränserna,4
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall bli ledande i att värna
u-ländernas rätt till en ren miljö,5
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige tillsammans med
övriga EU skall verka för att GATT utvecklar ett enhetligt
miljöreglemente,3
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall precisera och
utveckla den s.k. miljöskyddsgarantin,4
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inte tänker acceptera
några principiella försämringar när Sveriges
förhandlingsresultat beträffande miljö omförhandlas
1996,4
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EU skall
verka för bättre djurskydd och förbud mot användning av
antibiotika i tillväxtbefrämjande syfte,4
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka
för att djurhälsovårdsarbetet intensifieras genom utbyggt
smittskyddsarbete och bekämpningsprogram mot
djursjukdomar,4
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för ett
förenklat regelkomplex inom EU:s jordbrukssektor,4
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall vara pådrivande
i arbetet för att miljöanpassa det konventionella jordbruket
samt främja det ekologiska jordbruket i EU,4
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att höja EU:s sociala ambitioner
och därmed skapa en djupare ''social dimension'',6
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att familje- och
medborgaraspekter får en framträdande plats i EU,6
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka
för ökad jämställdhet,6
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka
för ett stärkt konsumentskydd,7
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att livsmedel framställda med
hjälp av genteknik och bestrålade livsmedel snarast blir
föremål för obligatorisk märkning och på sikt totalförbud i
EU,7
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU:s utrikes- och
säkerhetspolitik främst skall inriktas mot att överbrygga
politiska, ekonomiska och miljömässiga problem öster om
unionen,5
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU:s försvarspolitik skall följa
de frihetliga, demokratiska och fredliga principer som
vägleder den övriga verksamheten inom EU,5
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige aktivt skall delta i och
utveckla EU:s säkerhetspolitik,5
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige tillsammans med
likasinnade skall fortsätta att verka för frihandel och flera
handelsprogram med Central- och Östeuropa,3
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall leva upp till sin
ambition att hålla dörren öppen för medlemskap för länderna
i Öst- och Centraleuropa,5
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU:s bistånd ges på grundval
av kriterier som mänskliga rättigheter, demokrati,
marknadsekonomi och effektivitet i
biståndshanteringen,5
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU beviljar
utvecklingsländerna en definitiv och snar skuldsanering
utöver den som redan har skett,5
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige tillsammans med andra
skandinaviska länder och Nederländerna bör förmå övriga
europeiska länder att öka sin biståndsandel av BNP från
nuvarande 0,42 % (1990) till den av FN rekommenderade
nivån på 0,70 %,5
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU:s gemensamma
jordbrukspolitik inte får hämma u-ländernas export av
livsmedel och jordbruksvaror,5
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall verka för ett generöst
förhållningssätt till flyktingpolitik,8
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU bör utarbeta en klar och
tydlig asyldefinition,8
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall vara drivande så
att EU-länderna gemensamt kan utarbeta konkreta planer,
syftande till effektiv integration och lika behandling av
invandrare och flyktingar,8
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att EU skall utarbeta en rättvis
modell som proportionellt fördelar flyktingströmmarna över
hela EU,8
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige även som EU-medlem
skall fortsätta att bedriva en nationell, restriktiv
alkoholpolitik för att hålla nere alkoholkonsumtionen,9
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör komma väl
förberett till EU:s översynsmöte och försvara de svenska
undantagsbestämmelserna,9
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall agera för en
bättre folkhälsa inom EU genom att ställa svensk
alkoholpolitisk kompetens till EU:s förfogande,9
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tull och polis aktivt skall delta i
och utveckla EU:s gemensamma polisiära samarbete,10
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att EU:s
gemensamma polisiära samarbete fördjupas och
effektiviseras.10
Stockholm den 25 januari 1995
Alf Svensson (kds)
Göran Hägglund (kds)
Mats Odell (kds)
Chatrine Pålsson (kds)
Inger Davidson (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)
1 Yrkandena 7, 8 hänvisade till FiU.
2 Yrkande 9 hänvisat till SkU.
3 Yrkandena 10, 14, 29 hänvisade till NU.
4 Yrkandena 11, 12, 15--20 hänvisade till JoU.
5 Yrkandena 13, 26--28, 30--34 hänvisade till UU.
6 Yrkandena 21--23 hänvisade till AU.
7 Yrkandena 24, 25 hänvisade till LU.
8 Yrkandena 35--38 hänvisade till SfU.
9 Yrkandena 39--41 hänvisade till SoU.
10 Yrkandena 42, 43 hänvisade till JuU.