Många lagar är mycket svåra att förstå för den enskilde
medborgaren. Ytterst få personer torde t.ex. kunna räkna ut
sin ATP-poäng enligt lagens regler. Det har sagts att den som
med semesterlagens hjälp kan räkna ut sin
semesterersättning är ett geni. T.o.m. reglerna för
föräldraledighet är så svårtolkade att Riksförsäkringsverkets
broschyrer inte räcker för att förklara dem. Andra exempel
på för medborgarna svårgenomträngliga bestämmelser finns
i skattelagstiftningen.
Inom UNESCO har man diskuterat var gränsen för
funktionell läs- och skrivfärdighet (functional literacy) går.
1962 definierade en UNESCO-grupp det så här: En person
är ''funktionellt litterat'' när han uppnått de grundläggande
färdigheter som gör det möjligt för honom att ta del i alla de
aktiviteter i vilka kunskaper och färdigheter i läsning,
skrivning och matematik är nödvändiga i hans grupp eller
samhälle och när de uppnådda kunskaperna och
färdigheterna gör det möjligt för honom att använda dessa
för sin egen och samhällets utveckling.
I en demokrati är det viktigt att medborgarna kan delta i
beslutsfattandet och förstå de åtgärder de själva är föremål
för. Ett mer komplicerat samhälle kräver bättre utbildning
hos medborgarna, men vanligen också fler och mer
komplicerade lagar, än ett ''enklare'' samhälle.
Utbildningsnivån kan inte höjas hur mycket som helst hos
folkflertalet. Därför måste också lagarna anpassas till den
''funktionellt litterates'' nivå.
På senare år har lagarnas formulering uppmärksammats.
Språkvårdare har anställts i departement och myndigheter.
Men en lags begriplighet är inte enbart en fråga om
formuleringskonst. Det är också själva sakförhållandet som
avgör om lagen är svår att tolka.
Vikten av klara, överskådliga lagregler måste särskilt
betonas i en tid när datatekniken gör det möjligt att
sekundsnabbt utföra mycket komplicerade beräkningar. Det
vore betänkligt för demokratin om nya lagar infördes som
krävde datorbearbetning för att kunna tillämpas. Det skulle
ge staten mycket stor makt över den enskilde, som inte enkelt
kunde kontrollera tillämpningen av lagen. Den svenska
skattelagstiftningen är snubblande nära den punkten. Enligt
Riksskatteverkets egna enkäter är det bara ett fåtal av
skattebetalarna som kontrollräknar sin skatt.
Lagrådets uppgift är att granska förslag till nya lagar och
avgöra om de står i strid med tidigare lagstiftning och med
svensk rättstillämpning. Lagrådet granskar alltså lagarna ur
strikt juridisk synvinkel.
Det borde finnas en instans, ett pedagogiskt råd, som
granskade nya lagförslag ur pedagogisk synvinkel. Det
pedagogiska rådet skulle ställa frågan: ''Kommer den här
lagen att kunna förstås av en normalutbildad person i den
grupp som kommer att beröras av lagen?''
Om en lag inte uppfyllde det kravet, borde den omarbetas.
Det kan innebära att lagen rent sakligt ändrar innehåll, inte
bara språkligt. Man kan alltså tänka sig lägen där man får
välja en något mindre millimeterrättvis lag för att få en lag
som de flesta medborgarna begriper och kan kontrollera
tillämpningen av.
Ett pedagogiskt råd kunde bestå av pedagogiska forskare
m.fl. som hade resurser att med enkäter och intervjuer
undersöka begripligheten hos nya lagar. Rådet skulle också
på eget initiativ kunna granska äldre lagstiftning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
pedagogiskt råd för granskning av nya lagars begriplighet.