med anledning av prop. 1994/95:170 Digitala ljudradiosändningar

I propositionen föreslås försök med digitala
ljudradiosändningar. Public service-företagen och privata
programföretag skall få delta. Någon bestämd fördelning
mellan dessa föreslås inte. Någon lagreglering av
fördelningsprinciper föreslås inte heller. Regeringen skall,
om inte alla intresserade programföretag kan beredas plats,
meddela sändningstillstånden efter eget skön. Radio- och
TV-verket skall utan bestämmelser i lag till regeringen
föreslå vilka programföretag som skall få tillstånd att sända.

Tillstånden skall för privata programföretag ges längst till
utgången av år 2000. De skall också kunna förlängas.

Inom samma frekvensutrymme som i dag disponeras för
analog radio och TV kan vi få plats med betydligt fler
digitala radio- och TV-sändningar. En betydligt höjd bild-
och ljudkvalitet kan också förverkligas. Den digitala
teknikens fördelar beror bl.a. på att frekvensutrymmet kan
utnyttjas mer effektivt och att sändningarna på olika sätt kan
komprimeras.

Ett intensivt utvecklingsarbete pågår för närvarande på
många håll i världen för att ytterligare förbättra de
möjligheter som den digitala tekniken öppnar. Inte minst
svenska företag ligger långt framme inom sändningssystem,
bildkodning m.m. Den digitala tekniken medger att
geografiskt närliggande sändare inte behöver störa varandra.
Det totala antalet TV-kanaler i Sverige kan teoretiskt sett bli
fler än hundra. I ett rent digitalt sändningssystem är den
maximala mängden kanaler så stor att frekvensutrymmet inte
längre skulle utgöra den trånga sektorn vid start av nya TV-
kanaler. Vid sidan av själva sändningarna medger den nya
tekniken även en rad extratjänster. För att den digitala
teknikens stora potential skall kunna utnyttjas fullt ut krävs
givetvis att företag och länder enas om sändningsstandarder
m.m.

Risken för tekniska monopol bör inte negligeras. I princip
gäller samma grundläggande villkor som här nämnts för
digital TV även för digital radio. En gemensam digital
standard har utarbetats som medger en mycket hög
ljudkvalitet. Oklarheterna är därmed färre på radioområdet
än inom TV. Å andra sidan är det tillgängliga
frekvensutrymmet för radio hårdare intecknat än på TV-
sidan.

Till bilden hör givetvis också kostnaden för de gigantiska
investeringar som behöver göras vid bytet av en teknik till
en annan. Varje hushåll kommer på sikt att behöva byta ut
eller komplettera med nya radio- och TV-apparater.

Även efter introduktionen av en digital världsstandard för
TV torde vi under många år få leva med parallella sändningar
i nuvarande form och i den nya digitala. Därutöver kommer
en rad ytterligare kanaler att kunna startas med digitala
sändningar. Successivt kommer andelen hushåll med digitala
mottagare att öka. Det kan vara realistiskt att räkna med en
övergångstid på 10--15 år innan alla äldre analoga radio- och
TV-apparater tagits ur bruk.

Först därefter kommer det i praktiken obegränsade
frekvensutrymmet att kunna utnyttjas. Men även på några års
sikt innebär den teknik som väntar om hörnet att mångfald
och teknisk kvalitet avsevärt kommer att förbättras.

Slutsatsen av dessa resonemang blir alltså att utrymme
snarast bör upplåtas för digitala radio- och TV-sändningar i
de ytterligare frekvensband som finns tillgängliga. Av såväl
program- som industripolitiska skäl är det angeläget att
Sverige ligger i täten i denna utveckling, när framsteg nu
gjorts i utarbetandet av internationella standarder. Detta kan
bli en miljardmarknad för svenska företag, om vi ser till att
inte komma på efterkälken genom att försvåra den inhemska
introduktionen.

Folkpartiet välkomnar därför regeringens initiativ att nu
föreslå digitala radiosändningar. Vi anser att även digitala
TV-sändningar bör påbörjas så snabbt som möjligt.

Man kan räkna med att den digitala tekniken har kommit
för att stanna. De företag som får vara med från början
kommer att få ett stort försteg framför dem som inte får
tillstånd. Sändningsrätten kan i framtiden komma att
representera ett kommersiellt värde.

Principerna för hur tillgängligt eterutrymme skall fördelas
är inte reglerade i grundlag annat än i en mycket allmän
formulering: ''Det allmänna skall eftersträva att
radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till
vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.''
Folkpartiet liberalerna har länge hävdat att
fördelningspriciperna borde vara reglerade i grundlag. Under
de senaste åren har ett antal reklamradiofrekvenser fördelats
genom auktion. Enligt vår mening var det ett genombrott för
en viktig mediepolitisk princip. Frekvenser som det
allmänna inte förbehåller public service-kanaler bör i en
öppen process fördelas till dem som tror sig kunna göra bäst
program och följaktligen är beredda att betala mest.

Auktionsförfarandet framstår som långt sundare än den
process som regeringen nu föreslår. Radio- och TV-verket
skall agera smakdomare utan några lagreglerade riktlinjer.
Slutligen skall regeringen efter eget skön välja mellan
programföretag som på smakligaste sätt beskrivit sin
programuppläggning. Vi anser att frekvenser för digital radio
skall fördelas genom ett auktionsförfarande som regleras i
radiolagen. I konsekvens med detta bör 6 a 
par formuleras om. Det bör ankomma på utskottet att
formulera behövlig lagtext.

Det är viktigt att så många programföretag kan komma
ifråga som möjligt. Dessutom är det av vikt att public
service-företagen inte får monopol på sändningarna. Därför
bör det stipuleras att public service-företagen aldrig får ha
en större andel än 50 % 
av meddelade tillstånd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att digitala radiotillstånd fördelas
genom ett auktionsförfarande och att detta regleras genom
lag,

2. att riksdagen beslutar att public service-företagen aldrig
får ha en större andel än 50

% av meddelade frekvenstillstånd.

Stockholm den 24 april 1995

Birgit Friggebo (fp)

Håkan Holmberg (fp)

Margitta Edgren (fp)

Lars Leijonborg (fp)