Våren 1993 lade riksbanksutredningen fram betänkandet
Riksbanken och prisstabiliteten. I utredningen konstaterades
att den svenska riksbanken har en i många avseenden
självständig ställning. I motsats till många andra länder är
det t ex i Sverige riksbanksfullmäktige som beslutar om valet
av valutapolitisk regim. Det var således riksbanken och inte
regeringen som den 19 november 1992 beslutade övergå till
rörlig växelkurs. På andra områden är däremot riksbanken
mer beroende av politiska beslut.
Enligt utredningen är trovärdigheten i kampen mot
inflationen starkt beroende av att riksbanken är självständig.
Målet för penningpolitiken borde vara att värna
penningvärdet. Den demokratiska kontrollen skulle säkras
bl a genom att riksdagen utsåg ledamöter i fullmäktige.
För att öka den svenska riksbankens oberoende föreslog
utredningen bl a att riksdagen skulle utse sju ledamöter i
fullmäktige för en sjuårig mandatperiod utan möjlighet till
omval. Politiker och tjänstemän i ledande ställning skulle
inte kunna väljas till fullmäktige. Dessa sju ledamöter skulle
välja en riksbankschef som därigenom blev ledamot av
fullmäktige. Riksbankschefen skulle kunna avsättas enbart
om han/hon uppenbart misskötte sitt uppdrag, ett förslag som
krävde grundlagsändring.
Riksbanksutredningen hade utformat sina förslag så att de
skulle överensstämma med möjlighet att delta i ett
kommande monetärt samarbete inom Europeiska Unionen.
Utredningens socialdemokratiska ledamöter reserverade
sig mot vissa av förslagen med hänsyn till oklarheten om hur
det kommande valuta- och penningpolitiska samarbetet i
Europa skulle utformas, oklarheten i Sveriges medverkan i
detta samt den under sommaren 1993 rådande oron på de
finansiella marknaderna.
Remissvaren var i allt väsentligt positiva till utredningens
förslag. På grund av den partipolitiska oenigheten och
önskemålet att i grundlagsfrågor nå bred enighet lade den
borgerliga regeringen inte fram något förslag.
Nu är Sverige medlem i EU. Den andra fasen i det
ekonomiska och monetära samarbetet EMU har inletts och
Sverige deltar således i detta. Därmed har vi åtagit oss att
genomföra sådana regelförändringar som krävs för ett
eventuellt medlemskap i den tredje fasen i EMU. Detta
betyder inte att vi har tagit ställning till sådan medverkan --
det slutliga ställningstagandet till övergången från den andra
till den tredje fasen skall göras av riksdagen i ljuset av den
fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i
fördraget.
De invändningar som de socialdemokratiska ledamöterna
anförde i utredningen är inte längre aktuella.
Folkomröstningen har avgjorts till förmån för svenskt
medlemskap i EU. Utvecklingen av det ekonomiska och
monetära samarbetet pågår. Sverige skall utarbeta ett
konvergensprogram. Eftersom grundlagsändring förutsätter
två beslut med mellanliggande allmänt val kan slutligt sådant
beslut inte fattas förrän efter valet 1998, men det förutsätter
att regeringen minst 10 månader dessförinnan lägger fram
förslag om förstärkt oberoende för riksbanken. Detta måste
således ske under innevarande mandatperiod.
Det är vår bedömning att den ekonomiska återhämtningen
i Europa kommer att innebära att ett flertal länder uppfyller
kriterierna för EMU relativt snart. Det ökar sannolikheten för
att EMU kan komma att följa den tidsmässiga plan som
anges i Maastrichtavtalet. Därvid kommer
uppmärksamheten att fokuseras på de länder som inte
uppfyller kriterierna. Den allvarliga statsskuldssituationen i
Sverige skapar därför intresse för att vi så snart som möjligt
uppfyller de övriga regler som är möjliga att uppfylla. Det
skulle nämligen öka trovärdigheten i en bred enighet vad
gäller kampen mot inflationen och detta i sin tur skulle öka
möjligheten till lägre räntor.
Vi anser där att det skulle vara till fördel för våra
möjligheter att skapa uthållig tillväxt och ökad
sysselsättning om regeringen snarast möjligt presenterar de
aktuella förslagen till grundlagsändring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att stärka
Riksbankens oberoende.
Stockholm den 25 januari 1995
Anne Wibble (fp)
Lars Leijonborg (fp)