Att statschefens ämbete går i arv inom en familj är en kvarleva från feodaltiden. Denna kvarleva strider mot demokratiska principer, men är inte unik heller för vår tid. Även inom storfinansens värld går positioner och maktställning ofta i arv.
Man kan säga att monarkin som den nu ser ut saknar politisk makt. I formell mening är detta riktigt. Statschefens uppgifter är främst representativa. Men samtidigt står kungligheter och hov för en livsstil och åskådning som har starkt ideologiskt inflytande. Kungamakten ger glans åt och förstärker överklassens makt och livsideal. Den är en institution som bidrar till att prägla överhetens livsstil som normgivande. Därigenom förstärker monarkin klass- samhällets attityder. Det är grunden till att en feodal kvarleva tillåtits leva vidare i en samhällsmiljö där adelns maktställning i övrigt i allt väsentligt är en museal företeelse.
Vi vill också ta upp en annan ofta förbisedd aspekt av monarkin. Att uppfostra ett barn utifrån den absoluta premissen att barnet en dag skall bli statschef är att redan från början inskränka individens frihet och det står helt i strid med en modern syn på barnuppfostran.
Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att under mandatperioden komma med förslag till ändring av grundlagarna som möjliggör övergång till republik.
I regeringens budgetproposition (Bil. 2 A:1) förordar regeringen ett sparbeting på anslaget Kungliga hov- och slottstaten på sammanlagt 5,4 miljoner kronor. I jämförelse med många andra nedskärningar är detta sparbeting på knappt 5 % fram till 1998 alltför blygsamt. Anslaget föreslås för budgetåren 1995--96 och till 31/12 1996 uppgå till 107 465 000 kronor. Vi hävdar att verksamheterna kan minskas med 10 miljoner kronor ytterligare utan att det -- så länge monarkin kvarstår -- går ut över de representativa uppgifterna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i grundlagarna som möjliggör en övergång till republik,
2. att riksdagen till Kungliga hov- och slottsstaten för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 97 465 000 kr eller således 10 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslår.
Stockholm den 24 januari 1995 Kenneth Kvist (v) Johan Lönnroth (v) Eva Zetterberg (v) Siv Holma (v)