Kvinnorna utgör 51 % av Sveriges befolkning. I nästan alla
beslutande församlingar är kvinnorna dock i kraftig
minoritet, vilket inte är rimligt. I riksdag, landsting och
kommuner är kvinnorna i minoritet. 40,4% av riksdagens
ledamöter är kvinnor, med endast ett parti med en
kvinnorepresentation på över 50%. Trots att ett flertal partier
kvoterade sina riksdagslistor blev andelen kvinnor i de flesta
fall betydligt under 50%, beroende på att det översta namnet
på riksdagslistorna oftast varit en man. Givetvis får
kvoteringen av en riksdagslista endast en symbolisk
betydelse, om endast det överst stående namnet från listan
kommer in, och det översta namnet alltid är en man!
Drygt 40% kvinnor i riksdagen är internationellt sett en
mycket hög andel, men vi ser inte det som någon anledning
att därför sluta anstränga oss att göra riksdagen mer
jämställd. Av ministrarna är 11 män och 11 kvinnor, vilket
är föredömligt.
Kvinnorepresentationen är mycket dålig inom
universitetsvärlden, med endast 7% kvinnliga professorer.
Här ligger Sverige dåligt till vid en internationell
jämförelse -- långt efter till exempel Italien, som ändå
knappast kan anses som ett exempel på ett jämställt
samhälle. Kvinnorepresentationen är än lägre i det svenska
näringslivet. Bland de 600 största företagen i Sverige har
99% en mansdominerad ledning. Två tredjedelar av
företagen har företagsledningar som enbart består av män.
Regeringen har aviserat ambitiösa planer för att öka
jämställdheten mellan kvinnor och män. Det hälsar vi med
stor tillfredsställelse, men noterar att några planer på en ökad
lagstiftning på området inte tycks finnas. Erfarenheter av
tidigare önskemål som inte åtföljts av lagstiftning antyder
annars att de ambitiösa och vällovliga målen lättare nås om
de kompletteras med relevanta lagar.
I våra grannländer Danmark och Norge har lagstiftning
visat sig vara ett verksamt medel för att öka andelen kvinnor
i offentligt tillsatta utskott och kommittéer. Vi tror att det är
nödvändigt att också i Sverige lagstifta om kvinnokvotering.
Kvoteringen skall därmed inte ses som ett mål sig, utan som
ett medel att åstadkomma en bättre jämställdhet mellan
könen. Lagstiftningen skall omfatta alla politiskt beslutande
församlingar, även internationella sådana dit Sverige sänder
deltagare.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att könskvotering skall gälla till alla
politiskt beslutande församlingar.
Stockholm den 23 januari 1995
Ewa Larsson (mp)
Marianne Samuelsson (mp)
Kia Andreasson (mp)