med anledning av prop. 1994/95:154 Val till Europaparlamentet m.m.
Regeringen föreslår i propositionen att valet till
Europaparlamentet skall ske den 17 september 1995 och att
valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den ordning
som tillämpas för val till riksdagen.
Miljöpartiet de gröna är till stora delar överens med
regeringen om innehållet i propositionen, det gäller t ex den
föreslagna tidpunkten och valsystemet. Det finns dock några
inslag i förslaget som inte förefaller särskilt välbetänkt och,
som med hänsyn till den speciella natur som kännetecknar
valet till Europaparlamentet, bör ändras under riksdagens
behandling.
Den viktigaste förändring som Miljöpartiet föreslår
handlar om spärreglerna. I valet till riksdagen använder vi
oss i Sverige av spärregler som innebär att endast partier som
fått minst fyra procent av rösterna i landet skall få mandat i
riksdagen. Det avgörande motivet för denna spärregel har
varit att underlätta en regeringsbildning. Man kan ifrågasätta
hur tungt detta argumet är, särskilt om man väger det mot
kravet på bredast möjliga folkliga förankring i parlamentet.
I valet till Europaparlamentet faller dock detta argument bort
helt och hållet. Europaparlamentet väljer inte någon regering
och har överhuvudtaget mycket begränsade befogenheter i
förhållande till de nationella parlamenten och till EU:s
övriga centrala institutioner. Europaparlamentets största
demokratiska betydelse ligger istället i att sprida information
och delta i och väcka debatt samt utöva granskning gentemot
EU:s övriga institutioner. Det finns därför tungt vägande skäl
för att valsystemet i det här fallet bör konstrueras för att
underlätta en så bred representation och folklig förankring
som är möjligt.
Den s.k. naturliga spärren vid ett val med en valkrets och
22 mandat är på tre procent eller något därutöver. Det i sig
utgör också ett skäl för att fyraprocentsspärren är onödig.
Den framstår därför mer än någonsin som ett medel för de
stora partierna att försöka hindra små partier och nya
opinioner och grupper från att på lika villkor delta i det
politiska livet. Ytterligare ett skäl mot spärren finns i det
faktum att flera av riksdagens mindre partier (Centern, KDS
och Folkpartiet) har stora interna motsättningar i EU-frågan
eller en allmänt sett svag profil och på grund av detta riskerar
att inte erhålla någon representation överhuvudtaget i
Europaparlamentet. Ett sådant resultat vore negativt för
riksdagens möjlighet att erhålla god information om EU-
politiken och delta i debatten och diskussioner inför beslut i
EU:s ministerråd.
I övrigt är det tveksamt om metoden med en frivillig
uppdelning i tre valkretsar är meningsfull och vi skulle helst
också se att en annan metod användes vid
mandatfördelningen än den jämkade uddatalsmetoden för att
i högre grad garantera en proportionalitet. Dessa svagheter i
propositionen är dock inte av så allvarlig natur att de måste
ändras redan i detta val.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att i valet till Europaparlamentet inte
använda någon spärregel mot små partier.