Motion till riksdagen
1994/95:Ju9
av Kenth Skårvik (fp)

med anledning av prop. 1993/94:27 Fortsatt reformering av instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna


I propositionen föreslås en ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring som innebär att
nämndemannamedverkan i kammarrätt i
socialförsäkringsmål upphör fr o m 1 juli 1995. Jag vänder
mig mot att en sådan ändring genomförs.
I motiveringen till förslaget redovisas skälen till den
ordning som trädde i kraft 1 juli 1991 och fortfarande gäller:
''Såvitt avsåg kammarrätterna ansåg departementschefen
att det, särskilt med tanke på att icke lagfarna ledamöter
skulle delta såväl i länsrätt som i
Försäkringsöverdomstolen, saknades anledning att då
överväga annan sammansättning än den som normalt
användes i försäkringsrätt.''
I den nu framlagda propositionen sägs vidare: ''I
kammarrätt förekommer medverkan av nämndemän,
utöver i mål om socialförsäkring, endast i mål som rör
tvångsomhändertagande av personer samt i mål om
verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken.
Socialförsäkringsmålen liknar till sin karaktär mål som
avser bistånd enligt socialtjänstlagen eller bidrag enligt t.ex.
lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. De har
däremot inte någon likhet med de mål vari
nämndemannamedverkan i övrigt förekommer i
kammarrätt''.
Enligt tidigare riksdagsbeslut läggs
Försäkringsöverdomstolen ner den 1 juli 1995 och dess
arbetsuppgifter övertas av Regeringsrätten. Om förslagen i
den nu framlagda propositionen går igenom försvinner
lekmannainflytandet vid prövning av ärenden som
överklagas till kammarrätt. Detta anser jag är oacceptabelt
med tanke på socialförsäkringsmålens speciella karaktär.
Svensk socialförsäkring bygger på principen om generell
rätt för alla medborgare att ta del av de olika
trygghetsanordningarna. De beslut som fattas har i många
fall stor, för att inte säga avgörande, ekonomisk betydelse
för den enskilde individen. Inte minst gäller detta för de
beslut som avser att gälla under en mycket lång tid för den
enskilde. Detta tillsammans med att besluten i många fall
grundar sig på bedömningar av den enskildes
försörjningsförmåga har varit vägledande för den
hittillsvarande ordningen med inslag av lekmän i besluts-
och rättskipningsprocessen. Jag anser att det nu framlagda
förslaget innebär en allvarlig försämring som på längre sikt
kan medföra risk för urholkning av socialförsäkringens
legitimitet.
Det är enligt min uppfattning angeläget att
propositionen i den del som avser förändringen av lagen
(1962:381) om allmän försäkring får en sådan utformning
att lekmannainflytandet i kammarrätterna består även efter
den 1 juli 1995.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att lagen (1962:381) om allmän
försäkring får en sådan utformning att lekmannainflytandet
i kammarrätterna består även efter den 1 juli 1995.

Stockholm den 21 oktober 1994

Kenth Skårvik (fp)