I propositionen föreslås en ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring som innebär att nämndemannamedverkan i kammarrätt i socialförsäkringsmål upphör fr o m 1 juli 1995. Jag vänder mig mot att en sådan ändring genomförs.
I motiveringen till förslaget redovisas skälen till den ordning som trädde i kraft 1 juli 1991 och fortfarande gäller: ''Såvitt avsåg kammarrätterna ansåg departementschefen att det, särskilt med tanke på att icke lagfarna ledamöter skulle delta såväl i länsrätt som i Försäkringsöverdomstolen, saknades anledning att då överväga annan sammansättning än den som normalt användes i försäkringsrätt.''
I den nu framlagda propositionen sägs vidare: ''I kammarrätt förekommer medverkan av nämndemän, utöver i mål om socialförsäkring, endast i mål som rör tvångsomhändertagande av personer samt i mål om verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken. Socialförsäkringsmålen liknar till sin karaktär mål som avser bistånd enligt socialtjänstlagen eller bidrag enligt t.ex. lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag. De har däremot inte någon likhet med de mål vari nämndemannamedverkan i övrigt förekommer i kammarrätt''.
Enligt tidigare riksdagsbeslut läggs Försäkringsöverdomstolen ner den 1 juli 1995 och dess arbetsuppgifter övertas av Regeringsrätten. Om förslagen i den nu framlagda propositionen går igenom försvinner lekmannainflytandet vid prövning av ärenden som överklagas till kammarrätt. Detta anser jag är oacceptabelt med tanke på socialförsäkringsmålens speciella karaktär. Svensk socialförsäkring bygger på principen om generell rätt för alla medborgare att ta del av de olika trygghetsanordningarna. De beslut som fattas har i många fall stor, för att inte säga avgörande, ekonomisk betydelse för den enskilde individen. Inte minst gäller detta för de beslut som avser att gälla under en mycket lång tid för den enskilde. Detta tillsammans med att besluten i många fall grundar sig på bedömningar av den enskildes försörjningsförmåga har varit vägledande för den hittillsvarande ordningen med inslag av lekmän i besluts- och rättskipningsprocessen. Jag anser att det nu framlagda förslaget innebär en allvarlig försämring som på längre sikt kan medföra risk för urholkning av socialförsäkringens legitimitet.
Det är enligt min uppfattning angeläget att propositionen i den del som avser förändringen av lagen (1962:381) om allmän försäkring får en sådan utformning att lekmannainflytandet i kammarrätterna består även efter den 1 juli 1995.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att lagen (1962:381) om allmän försäkring får en sådan utformning att lekmannainflytandet i kammarrätterna består även efter den 1 juli 1995.
Stockholm den 21 oktober 1994 Kenth Skårvik (fp)