Kriminaliteten påverkas långsiktigt mindre av vad vi gör
med lagbrytarna än hur det övriga välfärdssystemet fungerar.
Förekomsten av lagbrott minskas enbart tillfälligt av att
lagbrytaren stoppas i fängelse under en tid.
Därför är det väsentligt att man sätter in kriminalpolitiken
i ett helhetsperspektiv som förenar ett generellt
samhällsperspektiv och speciella insikter om orsaker till
lagbrott.
En human kriminalpolitik måste ha sin utgångspunkt i en
noggrann analys av de sociala villkor människor lever i.
Kriminalpolitiken är därigenom nära kopplad till eller en del
av rådande socialpolitik och de effekter den har för olika
grupper i samhället.
De senaste årens ökade segregering i samhället, både inom
skolan, bostadsmarknaden och på arbetsmarknaden, har
skapat en grogrund för ökat missbruk och kriminalitet. Detta
gäller i hög grad unga människor och speciellt då
invandrarungdomar. I oacceptabel utsträckning lever dessa
vid sidan av samhället. Arbetslösheten bland dem är stor och
därför blir de lättare utestängda och isolerade och kan
komma att falla utanför våra sociala skyddsnät. Om dessa
grupper inte får delta i uppbyggnaden av samhället kommer
heller inte samhällets normer och regler att vara giltiga för
dem. Får man inte ta del av det goda i samhället kommer man
inte att känna och ta ansvar för att det består och utvecklas.
En viktig kriminalpolitisk uppgift är att stödja
utvecklingsarbete inom den brottsförebyggande
verksamheten som analyserar och samlar erfarenheter av
olika förebyggande projekt. Det är där man kan finna nya
grepp och metoder för att minska den ständigt ökande
brottsligheten.
BRÅ:s uppdragsforskning angående utfall av gjorda
lagändringar och försöksverksamhet är viktig och behövs
men forskningen måste breddas genom samarbete med
annan forskningsverksamhet. Vi tror att basen för denna
forskning skall finnas vid universitet och högskolor. Vi
föreslår därför en neddragning av medlen till BRÅ med
15 000 000 kr.
De pengar som BRÅ får menar vi ska gå till ett mer
fältnära arbete där man i samverkan med myndigheter på
riks-, läns- och lokalnivå kan samverka för att minska
brottsligheten. BRÅ:s huvudinriktning borde sedan vara att
sprida kunskap och goda idéer till skolor, organisationer etc.
Vänsterpartiet anser att det är ett viktigt samhällsintresse
att minska brottsligheten. Vår kriminalpolitik är inriktad på
att människor inte ska behöva utsättas för brott. Det
brottsförebyggande arbetet i skolor, på ungdomsgårdar etc.
har en stor betydelse. Där kan BRÅ:s verksamhet fylla en
angelägen funktion.
Kriminalpolitikens genomförande
Under senare år har det förts en politik som byggt helt på
ett strafftänkande och där behandlingstanken fått en mycket
underordnad roll. Enligt denna politik skall straffet utmätas
i samhällets intresse, inte brottslingens, och straffet är avsett
att tillfoga brottslingen obehag. Ett obehag som står i
proportion till det brott han eller hon har dömts för. Genom
att man straffar brottslingen har man också gett brottsoffret
upprättelse.
Från brottspreventiv synpunkt måste det vara i samhällets
intresse att minska återfall i brott. Vi vet sedan länge genom
forskning att fängelsestraff skapar återfallsförbrytare. Vi vet
också att en fängelseplats på en sluten anstalt kostar nästan
en miljon kronor om året. Att då inte använda strafftiden till
behandling och återanpassning, utan i stället hämnas brottet
är både ur samhälls- och kriminalpolitiskt perspektiv
oförsvarbart.
Hur mycket ska behovet av vedergällning få kosta innan
en majoritet av riksdagen stoppar den nuvarande
utvecklingen mot fler och hårdare straff? Landets fängelser,
och framför allt de slutna anstalterna, är idag överfulla. De
senaste åren har man haft en beläggning på 90--95 procent.
Normalt beläggs 85 procent av platserna. Trots denna
överbeläggning har ca 400 nya platser tillkommit under
budgetåret 1993/94.
Utvecklingen mot fler och hårdare straff anser vi vara
felaktig. I stället bör alternativa påföljder som
samhällstjänst, kontraktsvård och elektronisk övervakning
användas i större utsträckning än i dag. Dessutom bör fler
alternativa påföljder arbetas fram och därför behöver
frivården tillföras resurser.
Vänsterpartiet anser att man bör införa halvtidsfrigivning
för dem som döms till fängelse första gången. Vi stödjer oss
på den forskning som finns som visar att fängelsestraff
skapar återfallsförbrytare.
Halvtidsfrigivning bör också införas för dem som har
utvisningsbeslut i sin dom. Anledningen till detta är att
utvisningen är en del av straffet. Dessutom är deras
fängelsevistelse hårdare på grund av att de inte får några
permissioner. Det som tidigare sagts om det
samhällsekonomiska läget och beläggningsnivån på
fängelserna -- som innebär inrättandet av fler
anstaltsplatser -- har också betydelse när vi föreslår
halvtidsfrigivning för denna grupp dömda.
Vänsterpartiet anser också att regeringen bör använda sig
av de konventioner/avtal som Sverige har med olika länder
om överlämnande för verkställighet av straff i den dömdes
hemland. Detta skall då gälla för de personer som dömts här
men som inte har någon anknytning till Sverige.
Vänsterpartiet föreslår därför att anslaget under E 2.
Kriminalvård minskas med 200 miljoner.
Det är viktigt att brottsoffrens situation tas på allvar och
att samhället vidtar åtgärder för att mildra de effekter som
brottsligheten orsakar. Viktigt för brottsoffren är att
skuldfrågan fastställs samt också ett eventuellt skadestånd.
Vi tror inte att brottsoffren känner upprättelse av att veta att
förövaren kostar samhället mångmiljonbelopp och att denne
efter strafftiden kommer ut ännu farligare. Alternativa
straffpåföljder kan i de flesta fall vara aktuella. Därför är
både vård och rehabilitering under strafftiden av vitalt
intresse för såväl samhället som brottsoffren.
Brottsofferjourer har visat sig fylla en viktig funktion för
att hjälpa och bistå människor som har utsatts för brott. Men
utbyggnaden av brottsofferjourer är fortfarande inte
tillräcklig. Målet bör vara minst en brottsofferjour i varje
polisdistrikt. För att kunna genomföra detta kommer det att
vara nödvändigt att på sikt öka de statliga bidragen. Därför
är det viktigt att brottsofferjourerna får statliga anslag och
eget budgetansvar. Framförallt ger detta insyn och riksdagen
kan därigenom följa arbetet och ge adekvat stöd i syfte att
utveckla och följa upp verksamheten.
Brottsoffren har fått stor uppmärksamhet de senaste åren.
De kan nu få mer stöd och hjälp men även ekonomisk
ersättning för sitt lidande. Detta gäller enskilda individer
som drabbats av fysisk, psykisk eller ekonomisk skada.
Däremot kan grupper av samhällsmedborgare som drabbats
av skador till följd av ekonomiska, miljö- eller andra brott
inte få den hjälp eller ersättning som de borde få, främst på
grund av att det inte går att föra grupptalan i domstol.
Vi förväntar oss att regeringen, när den lägger förslag till
ny ärendelag, inför regler som ger möjligheter till att föra
grupptalan.
Att känna trygghet är en viktig livskvalitet. De
brottsofferundersökningar som görs idag, visar att
människors rädsla för att bli utsatta för brott inte står i
proportion till de faktiska riskerna. Det anmälda våldet har
ökat kraftigt under de senaste decennierna, men det faktiska
våldet har däremot inte ökat i motsvarande grad.
Våldsbrotten utgörs till ca 40 % av gatuvåld, främst i
storstäderna och då till övervägande delen av våld mellan
unga män i anslutning till nöjeslokaler. Omkring 30 % av
våldet sker i lägenheter och är till största delen våld mot
kvinnor. Resterande 30 % av våldsbrotten sker främst på
arbetsplatserna.
De undersökningar som har gjorts visar även att de som är
mest rädda för att utsättas för brott är de som löper minst
risk. Motsvarande undersökningar i våra grannländer visar
att det i Sverige råder minst samstämmighet mellan rädsla
och risker.
Detta visar att allmänheten i Sverige inte har en riktig bild
av brottslighetens omfattning och risken för att utsättas för
brott. Troligen har massmedia en stor del i detta bl.a. genom
sina utdragna skildringar av otypiska händelser.
Men även politiska partier och enskilda politiker har
medverkat till att skapa denna bild. Det är politikers ansvar
att värna om människors livskvalitet, och därför är det
mycket allvarligt om politiska beslut fattas utifrån en felaktig
bild.
Sverige var länge ett föregångsland i sin strävan att skapa
en humanistisk kriminalvård och för att söka alternativ till
frihetsberövanden. Samhällstjänst och kontraktsvård är de
alternativ som har införts och försök har inletts med
elektronisk övervakning kopplad till frivårdsinsatser, men
arbetet med att ta fram även andra alternativ måste
intensifieras. Vi föreslår därför att frivården tillförs
ytterligare 50 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
En ny och växande grupp inom kriminalvården är de
psykiskt sjuka. Detta är konsekvensen av den lagändring som
beslutades våren 1991 om en striktare definition av
begreppet psykisk störning. Att antalet psykiskt störda som
blir föremål för kriminalvård ökat är också till viss del ett
resultat av den ofullständiga reform som avvecklingen av
institutioner för psykiskt sjuka inneburit. Samhället har inte
gett dessa människor förutsättningar att klara ett värdigt liv
ute i samhället.
Att antalet psykiskt störda på fängelserna ökar innebär en
större påfrestning på kriminalvården både vad gäller
utbildning av personal och utveckling av vård och
behandling. Det innebär också större påfrestning på övriga
intagna. Utvecklingen går nu mot att man ska ha särskilda
stödavdelningar med personal med mentalskötarutbildning.
Vänsterpartiet anser att detta är en felaktig utveckling.
Psykiskt störda och sjuka ska inte dömas till fängelsestraff
utan ska ha vård på de institutioner som är uppbyggda för
det ändamålet.
Genom den statistik som finns över brottsutvecklingen kan
man se att ca 90 % av våldsbrotten utförs av personer i
åldrarna 18--65 år; trots det ökar antalet ungdomar under 18
år som döms till fängelsestraff. Unga lagöverträdare bör tas
om hand av socialtjänsten på ett professionellt sätt.
Vi har idag mycket bred kunskap baserad på vetenskaplig
forskning om de bakomliggande faktorerna till ungas
kriminalitet. Trots dessa kunskaper finns nästan inte den
brottsförebyggande aspekten med över huvud taget när man
planerar och diskuterar barnomsorg, skola, fritidsverksamhet
och familjepolitik.
Samhällets kostnader för ungdomars kriminalitet blir som
störst om man inte kan bryta en ogynnsam utveckling, och
ur samhällsekonomiskt och humanistiskt perspektiv är det en
förlust om man inte väger in dessa aspekter vid politiska
beslut.
När det gäller misstanke om brott, avvisning av
asylsökande eller i samband med transport till
behandlingshem sätts även barn under 18 år i polisarrest och
häkten. Någon tillgänglig statistik över hur många som totalt
drabbas av frihetsberövande finns inte. 1985 anhölls 1 100
personer under 18 år, dvs. 5 % av samtliga anhållna det året,
och man kan befara att allt fler i denna åldersgrupp kommer
att dömas till fängelse. En anpassning av svensk lagstiftning
till internationella överenskommelser som barnkonventionen
krävs.
Den mesta dolda brottsligheten är våldet mot kvinnor. Det
anmälda våldet har ökat kraftigt, ökningen anses bero på den
debatt och upplysning som nu finns om kvinnomisshandel.
I genomsnitt misshandlas 39 kvinnor dagligen, men det finns
ett stort mörkertal. Enligt kriminologen Leif G W Persson
kan det verkliga antalet misshandelstillfällen vara så stort
som 300 000 per år.
Om det antagandet stämmer så skulle det innebära en
misshandel var 20:e minut. Nästan var tredje ensamstående
småbarnsmamma har under en ettårsperiod utsatts för våld,
oftast i det egna hemmet. Den statistikuppgiften ger en
uppfattning om svårigheten att skydda kvinnor från våld. Ett
ökat samarbete måste till mellan myndigheter inom
rättsväsende, socialtjänst, hälso- och sjukvården samt
frivilligorganisationer som kvinno- och brottsofferjourer.
Ett av de stora problemen är synen på denna typ av brott
mot kvinnor. Ofta anses kvinnomisshandel, våldtäkt och
sexuella trakasserier som ett relationsproblem mellan två
enskilda parter. I realiteten handlar det om strukturella
problem i samhället vad gäller maktförhållande och
maktutövning, kvinnors möjligheter och rättigheter att leva
på lika villkor som män.
Kvinnor framställs som förbrukningsvaror i pornografisk
litteratur och filmer, och även i vissa delar av reklamen.
Detta påverkar synen på kvinnan på ett förödande sätt.
Därför måste alla olika vägar prövas för att begränsa
pornografiutbudet.
Vänsterpartiet ser fram emot kvinnokommissionens och
prostitutionsutredningens förslag på samlade åtgärder mot
kvinnovåldet och bekämpandet av prostitution.
En annan stor grupp som löper stor risk att utsättas för brott
men som även själv begår brott är missbrukare. Sambandet
mellan alkohol och våld är väl belagt liksom narkotikans
brottsalstrande effekter. Men detta gäller inte bara
missbrukare utan även så kallade vanliga brukare av alkohol.
I undersökningar av våldsbrott rapporteras ofta att
gärningsmannen och en stor del av offren varit
alkoholpåverkade vid brottstillfället. Många våldsbrott
begås efter alkoholkonsumtion, men det bör i detta
sammanhang även påpekas att den överväldigande delen av
alkoholkonsumtionen inte resulterar i brott. Vi har i särskilda
motioner tagit upp alkohol- och narkotikapolitiken.
Bekämpningen av narkotika har sedan länge varit ett
prioriterat område inom kriminalpolitiken och stora resurser
har satts in. Polisen har under flera år fått ökat antal tjänster
för narkotikabekämpning. I samband med Sveriges EU-
inträde är det oerhört viktigt att noga följa utvecklingen inom
narkotikaområdet på alla nivåer eftersom man kan befara ett
ökat inflöde av narkotika till Sverige.
Kampen mot narkotika har lett till en uppluckring av den
rättsstatliga principen. Narkotikabrotten är värda avsky, men
straffmätningen vid narkotikabrott har blivit en symbolfråga
som inte har med en genomtänkt kriminalpolitik att göra.
Narkotikabrotten döms efter tabeller där 100 gr. ger ett år,
250 gr. två år o.s.v. Så mäter man ju exempelvis inte ut straff
vid rån. Vänsterpartiet vill verka för en mer enhetlig
drogpolitik där även alkoholen som orsak i
brottssammanhang beaktas, vilket vi utvecklar i en särskild
alkoholpolitisk motion.
Sexualbrott mot barn
Denna typ av brott hade tidigare stora mörkertal, men de
senaste åren har det skett en stor förändring. Nu har antalet
anmälda brott ökat kraftigt. Men lagstiftning och kunskapen
hos dem som ska handlägga brotten har inte anpassats till
denna utveckling i samma utsträckning. Riksdagen fattade
nyligen beslut om att stärka barns skydd när det gäller de
sexuella övergreppen och också straffen. Nu gäller det att
fortsätta att se över lagstiftningen på detta område. Detta inte
minst med tanke på en del mycket uppmärksammade och
omdiskuterade domar som utdömts de senaste åren.
Vi ser mycket positivt på den kommitté som har tillsatts att
utreda på vilket sätt och med vilka medel barnpornografi bäst
kan bekämpas. Även rikspolisens uppdrag inom detta
område är positivt och betydelsefullt.
Häkten och polisarrester
Beläggningen på landets häkten har ökat mycket kraftigt
de senaste åren och uppgår nu till 91 %. Orsaken står att finna
i att antalet fängelsedömda som sitter kvar i häktet i avvaktan
på anstaltsplacering har ökat. Detta förhållande kan inte
accepteras. Det är också angeläget att få ner de orimligt långa
häktestiderna. Detta bör kunna ske genom ökat samarbete
mellan berörda myndigheter.
En stor ökning har också skett av antalet förvarstagna
enligt utlänningslagen. Antalet var 90 % högre budgetåret
1993/94 än året före. Vänsterpartiet anser att de förvarstagna
inte skall förvaras i häkten i avvaktan på utvisning och kräver
därför särskild lagstiftning som förhindrar ett sådant
förfarande.
Utlandstransporter
Antalet personer som skall avvisas och utvisas ur landet
beräknas minska något under kommande budgetår, men det
är fortfarande ett stort antal som kommer att verkställas till
mycket höga kostnader. De höga kostnaderna beror på den
förda flyktingpolitiken med utgifter för specialchartrade plan
och sjukvårdspersonal vid avvisningar. Bristande
samarbetsvilja från myndigheternas sida för den som skall
avvisas medför att alltid minst två personer eskorterar den
avvisade till hemlandet. Försök att avvisa folk till forna
Jugoslavien där man redan på förhand fått information om
att den avvisade inte kommer att släppas in i landet är
exempel på bristande samordning och planering. Vi är också
övertygade om att med en bättre planering och samordning
kan kostnaderna minskas.
Vänsterpartiet föreslår därför att anslaget under E 3.
Utlandstransporter minskas med 35 miljoner kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändrad inriktning av
kriminalvården,
2. att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för budgetåret
1995/96 anslår 15
000
000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i
motionen anförts om överföring av kriminologisk forskning
till universiteten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrad inriktning av
Brottsförebyggande rådets verksamhet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
möjligheten av grupptalan enligt vad i motionen anförts om
grupper av samhällsmedborgares möjlighet att föra en
gemensam process,
5. att riksdagen till Kriminalvården för budgetåret 1995/96
anslår 200
000
000 kr mindre än vad regeringen föreslår enligt vad i
motionen anförts om att minska antalet fängelseplatser,
6. att riksdagen hos regeringen begär att frivårdens
verksamhet med alternativa behandlingsformer skall
prioriteras enligt vad i motionen anförts om att dit överföra
mer pengar av anslaget till kriminalvården,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av lagstiftningen när
det gäller sexbrott,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade
regler när det gäller flyktingars förvarstagande enligt vad i
motionen anförts om det felaktiga i att de sätts i häkte i
väntan på avvisningsbeslut,
9. att riksdagen till Utlandstransporter för budgetåret
1995/96 anslår 35
000
000 kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad i
motionen anförts om brister i planering och samordning av
resorna.
Stockholm den 23 januari 1995
Gudrun Schyman (v)
Björn Samuelson (v)
Hans Andersson (v)
Ingrid Burman (v)
Eva Zetterberg (v)