Den 1 juli 1988 trädde lagen om målsägandebiträde i kraft. Lagen innebar att målsägande fick rätt till eget juridiskt biträde vid förundersökning och rättegång vid vissa typer av brott, främst grövre sexuella övergrepp.
Den 1 januari 1991 utvidgades möjligheterna att få målsägandebiträde, och numera föreligger rätt att få sådant biträde i alla mål rörande sexualbrott. Vid övriga brott där målsägandebiträde kan komma i fråga, t.ex. misshandel och olaga hot, har möjligheterna att få biträde blivit mera generösa genom lagändringen.
Lagförslag om utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands har trätt i kraft i april 1994. Enligt det förslaget skall målsägandebiträde, utöver vad som tidigare gällt, kunna förordnas i samtliga mål om brott mot brottsbalken, om fängelse kan följa på brottet och om det med hänsyn till målsägandes personliga förhållanden och andra omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. Förordnandet av målsägandebiträde som gjorts i ett brottmål fortsätter att gälla också om skadeståndstalan avskiljs. Däremot ges inte möjlighet till målsägandebiträde i alla tvistemål om skadestånd som grundas på brott.
Av ovannämnda beskrivning av lagen om målsägandebiträde framgår att stora förbättringar för brottsoffren skett på området. Dock finns fortfarande vissa brister speciellt vad gäller s k tredjemansskada.
Målsägandebiträde vid s k tredjemansskada
Behov finns att förorda målsägandebiträde också vid s k tredjemansskada, t ex då de efterlevande till någon som bragts om livet åsamkats personskada som gett medicinska effekter. Att ersättning kan utgå i dylika fall har fastslagits av HD redan 1993. Målsägandebiträde ska kunna förordnas om följande kriterier är uppfyllda:Brottet ska gälla dråp eller mord.Möjligheten till målsägandebiträde ska gälla närstående.Den närstående ska ha bevittnat händelsen eller konfronterats med händelsen.
De anhöriga, ofta tyngda av sorg har många gånger svårt att föra sin egen talan. De vågar inte anlita advokat utan att säkert veta att de själva slipper stå för kostnaderna.
I Helsingborg har tingsrätten nyligen avslagit en begäran om målsägandebiträde i Bjuvmålet, vilket upprört många. Många andra domstolar har avslagit liknande framställningar. Samtidigt vet vi att Stockholms tingsrätt i ett liknande fall förordnat biträde. Reglerna har visat sig svårtolkade. Här behövs ett förtydligande vad gäller lagen om målsägandebiträde vid s k tredjemansskada. Lagen bör därför ses över i syfte att underlätta för efterlevande att få hjälp i här berörda fall.
Ekonomisk ersättning åt efterlevande
Högsta domstolen har i två domar fastslagit att efterlevande som åsamkats personskada genom påvisbart psykiskt lidande har rätt till ekonomisk ersättning för detta. Dessa skadeståndsbelopp måste stå i proportion till det lidande som den efterlevande genomgår. I normalfallet utgår idag en ersättning på 25.000 kronor till efterlevande. Det är viktigt att samhället markerar ett ställningstagande för den skadelidande genom skadeståndets storlek. Vi anser därför att grunderna för när och till vilket belopp ersättning ska utgå, bör ses över.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av lagen om målsägandebiträde vid s.k. tredjemansskada,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av skadeståndsreglerna vad gäller efterlevande.1
Stockholm den 25 januari 1995
Ingbritt Irhammar (c)
Görel Thurdin (c)
1 Yrkande 2 hänvisat till LU.