Våren 1994 beslutade riksdagen efter förslag från den
dåvarande regeringen om ett antal åtgärder för att stärka
brottsoffrens ställning (1993/94:JuU25). De beslutade
ändringarna i förundersökningskungörelsen innebär bl a att
förundersökningsprotokollet normalt inte skall innehålla
uppgifter om målsägandes eller vittnes ålder, yrke och
bostadsadress. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 1994.
Syftet med denna lagändring var att stärka skyddet för
målsäganden och vittnen genom att göra det svårare för den
misstänkte i ett brottmål att leta reda på dem och utsätta dem
för övergrepp i rättssak eller någon annan form av
trakasserier. Detta var i och för sig en angelägen reform.
Redan efter kort tid visade det sig emellertid att de nya
reglerna ledde till ett betydande merarbete i trafikmål.
När polisen kommer till platsen för en händelse i trafiken,
där brott kan misstänkas, skall ett blankettset --
trafikmålsanteckningar -- fyllas i med uppgifter om tid och
plats, vägtrafikant, fordonsägare, fordon, vittnen med mera.
Samma blankett användes tidigare för att fullgöra den
rapportering som polisen är skyldig att fullgöra, bland annat
till Vägverket och Statistiska Centralbyrån.
Sedan de nya reglerna trädde i kraft måste sist nämnda
redovisning ske på andra, lösa blanketter eftersom det
exemplar som skall ingå i en eventuell förundersökning inte
får innehålla personuppgifter på andra än den misstänkte.
Detta upplevs av polisen som onödigt och byråkratiskt
krångel.
Mål om vårdslöshet i trafik är speciella på det viset att
parterna inte så sällan byter plats under utredningens gång,
dvs den som först uppfattades som gärningsman blir
målsägande och tvärtom. Ibland slutar det med att båda
åtalas och fälls till ansvar. Även detta förhållande kan ibland
leda till olägenheter efter lagändringen.
De nya reglerna står också i strid mot reglerna i
trafikskadelagen som bygger på en skyldighet för dem som
blir inblandade i ett försäkringsfall att lämna de uppgifter
som behövs för försäkringsbolagens handläggning.
På grund härav, och då hot eller våld torde vara mycket
sällsynt vid enklare förseelser mot trafiklagstiftningen, anser
jag att förundersökningskungörelsen bör bli föremål för en
översyn med inriktning att undanta målsägandeuppgifter i
trafikmål från de nya sekretessreglerna. Det är angeläget att
pröva varje möjlighet till rationalisering, som kan leda till att
polismännen tillbringar mer tid ute på fältet och mindre vid
sitt skrivbord.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av
förundersökningskungörelsen.
Stockholm den 25 januari 1995
Christel Anderberg (m)