Birger jarl stiftade enligt traditionen de så kallade
fridslagarna: Kvinnofrid, Hemfrid, Kyrkofrid och Tingsfrid.
Dessa lagar bekräftades genom Alnö stadga år 1280. Sedan
dess har lagarna i många avseenden förfallit. När det gäller
hemfriden och kvinnofriden har vi i Sverige sedan länge
kända problem som lagarna ofullständigt behandlar. På
senare år har det visat sig att inte heller kyrkofriden har
tillräckligt lagskydd. Polisen kan tränga in i kyrkor och
hämta ut människor som inte gjort sig ''skyldiga'' till annat
än att ha flytt från en för dem outhärdlig verklighet i det egna
landet. När de hotas av polisen har de tagit sin tillflykt till
kyrkan som sedan gammalt i Europa betraktats som
okränkbart heligt rum. Men okränkbarheten gäller ej i
Sverige.
Kyrkofrid
På Birger jarls tid var det de styrandes uppgift att skydda
dem som tog sin tillflykt till kyrkan och de som förgrep sig
på dem som tog sin tillflykt till kyrkans skydd skulle straffas.
I dag tillåter lagen statens representanter att gå in i kyrkor
och med våld föra ut dem som sökt kyrkans skydd. Så har
skett för några år sedan i Alsike kloster. På senare år har
många flyktingar tagit sin tillflykt till kyrkan, men de
riskerar då att polisen med tvång skall föra dem därifrån.
Återupprätta lagarna
Mycket av de gamla lagarna behöver återupprättas.
Givetvis i modern form, men med samma syfte. Regeringen
bör återkomma till riksdagen med sådana förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om flyktingar som söker tillflykt och
skydd i kyrkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Birger jarls fridslagar bör
förnyas och bli gällande i Sverige,
3. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till en lag
om kyrkofrid.
Stockholm den 25 januari 1995
Eva Goe s (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Kia Andreasson (mp)