Den s.k. Lasermannen, en person som misstänks för bl.a. mord och skjutande mot människor med hjälp av lasersikte, har åter dragit uppmärksamheten till sig. Nu handlar det om mannens ständiga byten av allmän försvarare.
Eftersom det är Rättshjälpen som anlitas innebar det att landets skattebetalare får stå för Lasermannens advokatkostnader -- oavsett hur många gånger denne person byter offentlig försvarare.
Lasermannen har hos myndigheterna bytt försvarare gång på gång. Detta har medfört extra stora kostnader. Lasermannen avverkar nu sin sjunde och åttonde försvarsadvokat.
Flera miljoner kronor
Enligt uppgift från Svea Hovrätt, Marianne Trädgårdh, tillerkändes försvaret ersättning för kostnader i tingsrätten med 1 240 040 kronor respektive 759 422 kronor (tingsrätten prutade på försvarets kostnadsräkningar).
Kostnaderna för försvaret i hovrätten har hittills kostat 52 420 kronor respektive 104 550 kronor. Dessa båda poster är kostnadsräkningar (förskott) från advokater som entledigats och avser nedlagt arbete i hovrätten.
Därutöver har två advokater i förskott erhållit 750 000 kronor var för nedlagt arbete i hovrätten.
Lasermannen har således kostat skattebetalarna flera miljoner kronor enbart för sitt försvar i domstolar.
Enligt min mening är detta oacceptabelt.
Ovillkorlig rätt
Hos riksdagens utredningstjänst (RUT) har jag bett om sammanfattning av lag och regler (Rätthjälpslagen, RHjL) beträffande möjligheterna att själv välja och byta advokat/försvarare. Först några fakta:
En misstänkt person äger, oavsett målets beskaffenhet, rätt att anlita biträde av en försvarare. Denna rätt föreligger under alla stadier av målet. Har den misstänkte utsett rättegångsombud, avses ombudet vara försvarare. Försvarare kan antingen utses av den misstänkte själv eller förordnas av rätten. Av rätten förordnad försvarare kallas offentlig försvarare. Är den misstänkte anhållen eller häktad har han en ovillkorlig rätt att erhålla offentlig försvarare, om han begär det.
Misstänkt brottsling väljer fritt
Har den rättssökande själv föreslagit något lämplig person, skall denne förordnas om inte hans anlitande skulle medföra avsevärt ökade kostnader eller i övrigt särskilda skäl föranleder annat. Den rättssökande har sålunda i princip rätt till ett fritt biträdesval.
Reglerna säger att byte av biträde bara får ske efter särskilt tillstånd av myndighet. Sådant tillstånd får lämnas om djupgående motsättningar uppstått mellan biträdet och den rättssökande eller eljest särskilda skäl föreligger.
Riksdagens utredningstjänst har funnit att myndigheterna bör vara restriktiva när det gäller att tillåta ett byte av biträde. Prövningen av huruvida de förutsättningar som anges i RHjL är uppfyllda bör ske med noggrannhet. Enligt HD (NJA 1982 s. 685,1) är innebörden av stadgandet att part och biträde får finna sig i att fortsätta sitt samarbete bara motsättningarna inte är så allvarliga att de kan betecknas som djupgående.
Kostnadsskäl
Det är framför allt kostnadsskäl som medfört att regeln om biträdesbyte fått en så restriktiv utformning. Skälen mot ett biträdesbyte väger tyngre ju mer kostnaderna därigenom skulle öka, medan motsatsen är fallet om kostnaderna inte bedöms öka alls eller endast i liten omfattning.
I fråga om Lasermannen har bytena av försvarare skett så ofta att man undrar om domstolarna verkligen varit restriktiva? Kanske är det så att Lasermannen genom sitt aggressiva uppträdande skrämt inte bara några av sina hittillsvarande försvarare utan också domstolarna?
En sport för Lasermannen
Enligt min uppfattning har Lasermannen gjort de ständigt återkommande kraven på ny försvarare till en bisarr ''sport''. En variant är att Lasermannen skrämt sin försvarare så att denne begärt entledigande. Även i de fallen leder det till oacceptabla kostnader för skattebetalarna.
Enligt min mening är det nödvändigt att se över Rättshjälpslagen vad avser byte av försvarare samt de regler som tillämpas. En skärpning i restriktivare riktning bör ske!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av rättshjälpslagen och regler om byte av försvarare i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 23 januari 1995 Göthe Knutson (m)