Återigen har ett antal advokater ''utmärkt'' sig genom
oetiska förfaranden och misstänkt brottslighet. Nyligen
återgavs i pressen (SvD, 94-12-13) ett fall där en
försvarsadvokats advokatetik ifrågasattes av
Justitiekanslern, JK, som beslutat föra upp ärendet i Högsta
Domstolen. Frågan gäller ett lån som advokaten ordnat åt en
misstänkt i en större liga där advokaten själv försvarade en
av ligamedlemmarna.
Chefsåklagaren ville skilja advokaten från målet men
tingsrätten vägrade att bifalla åklagarens begäran. Inte heller
advokatsamfundet, dit ärendet fördes, ville pricka
advokaten! Lånet, som var på 370 000
kr och löpte med en ränta på 20 000
kr för en månad, har sedemera drivits in ''vid ett
oanmält besök medan låntagaren var intagen för sluten
psykiatrisk vård'', enligt samma tidningsartikel.
Det torde för de flesta medborgare vara obegripligt hur en
advokat kan få förekomma i ett sådant sammanhang.
Mot bakgrund av att titeln ''advokat'' är lagligt skyddad
och att advokater har en offentligrättslig ställning kan och
skall höga krav ställas på deras yrkesutövning. Det kan
därför inte accepteras att medlemmar av en av samhället på
detta sätt skyddad yrkesgrupp vid uppenbara övertramp skall
få behålla och använda sig av advokattiteln. Man kan fråga
sig: All den ekonomiska brottslighet som nu avslöjas i
samband med de miljardförluster bankerna gjort, hade den
varit möjlig att genomföra utan hjälp av bl.a. skickliga
advokater? Åtskilliga advokater figurerar ju i de
brottsutredningar som just nu pågår med anledning av
bankskandalerna. Cirka 20 miljarder kronor av bankernas
förluster är resultat av kriminella handlingar såsom
invecklade skalbolagsaffärer och liknande. En advokat
uppges av åklagare ha tjänat mer än 5 miljoner kronor på
att genomföra ett hundratal skalbolagsaffärer i Västsverige.
Man har rätt att kräva en högre etik av en advokat.
Under flera års tid har en livlig debatt om verksamheten
inom advokatsamfundets disciplinnämnd förts i pressen som
klart belyst att vissa problem förekommer vad gäller
tillsynen av advokatkåren.
Sedan 1948 har advokatsamfundet stadgar som fastställs
av regeringen. Tillsynen över advokatväsendet utövas av
styrelsen. En väsentlig del av tillsynen hänför sig till den
disciplinära verksamheten.
När en anmälan mot en advokat görs hos
advokatsamfundet eller annan fråga om åtgärd mot en
advokat uppkommer, är det i första hand styrelsen som tar
upp ärendet. Om styrelsen finner att en disciplinär åtgärd --
uteslutning ur samfundet, varning, straffavgift och erinran --
inte är påkallad, får styrelsen avgöra ärendet. I annat fall
skall ärendet hänskjutas till samfundets disciplinnämnd.
Även Justitiekanslern, JK, har befogenheter att hos styrelsen
påkalla åtgärd mot en advokat. Disciplinnämnden består av
ordförande, vice ordförande och sju andra ledamöter.
Ordförande, vice ordförande och fem av ledamöterna är
advokater medan två ledamöter sedan 1982 är offentliga
representanter utsedda av regeringen.
Rubriker i pressen som ''Konkursförvaltaren deltog själv
i bankhärvan'', ''Kändisadvokat smugglar brev ur häktet'',
''Advokaten skrev själv under testamentet'', ''Advokat
åsidosätter sina plikter som bouppteckningsförrättare'' osv.
visar att det inte alltid står rätt till hos advokaterna.
Vi vill emellertid i detta sammanhang framhålla att det
stora flertalet advokater följer gällande regler och iakttar god
advokatsed. Den centrala ställning som advokaterna har
inom rättssystemet och det förhållandet att deras betydelse
på senare år har stärkts i olika avseenden, bl.a. på
rättshjälpsområdet och när det gäller konkursförvaltning,
innebär dock att allmänheten har anledning att ställa mycket
höga krav på utövare av advokatyrket. Det är symptomatiskt
att advokatsamfundet i sitt rättssäkerhetsprogram ägnar
betydande utrymme åt ''det minskade förtroendet'' för
domstolarna och myndigheterna men inte med en mening
diskuterar det minskade förtroendet för advokaterna.
Mot bakgrund av bl.a. händelser av det slag som här har
refererats och den allmänna diskussion som har förts är det
enligt vår mening synnerligen angeläget att
disciplinnämndens sammansättning ändras för att
allmänhetens och myndigheternas tilltro till advokaternas
yrkesutövning skall bestå. Visserligen genomfördes 1982
bl.a. som ett resultat av en motion av dåvarande
riksdagsledamoten Stig Gustafsson m.fl. den ändringen av
disciplinnämnden att till denna knöts två s.k. offentliga
representanter. Redan när denna ändring gjordes anförde
justitieminister Petri i proposition 1981/92:57 bl.a. följande:
''Det torde inte råda någon tvekan om att den organiserade
och ekonomiska brottsligheten i viss utsträckning bedrivs
med hjälp av rådgivning och vägledning av olika experter,
däribland jurister.''
Han anförde vidare: ''Advokatkåren har en central
ställning i samhället och det är av stor vikt att både
allmänheten och myndigheterna har tilltro till advokaternas
yrkesutövning. Som jag senare skall återkomma till finns det
visserligen all anledning att hysa förtroende för det sätt på
vilket advokatsamfundet utövar tillsyn över sina
medlemmar. Trots detta finns det bl.a. mot bakgrund av den
allmänna diskussion som har förts skäl att överväga behovet
av åtgärder för att ytterligare motverka att advokater, som
i sin yrkesutövning på olika sätt kan komma i kontakt med
organiserad brottslighet, medvetet eller omedvetet
underlättar sådan brottslighet.''
Detta uttalande har, som det inledningsvis nämnda
exemplet visar, alltjämt sin giltighet. Man kan bara beklaga
att den reform som 1982 företogs blev en halvmesyr, dvs.
advokatsamfundets stadgar ändrades endast på det sättet att
två offentliga representanter tillfördes disciplinnämnden.
Nämndens avgöranden innefattar inte sällan etiska
bedömningar där det kan ha ett särskilt värde att
lekmannasynpunkter förs fram.
Av nu anförda skäl anser vi att disciplinnämndens
sammansättning bör förändras på så sätt att majoriteten av
ledamöterna skall vara offentliga representanter samt att som
ordförande utses en högt kvalificerad domare.
Samhällsrepresentanterna och ordföranden skall utses av
regeringen.
Här kan även en jämförelse göras med förhållandena i
Danmark. Det danska advokatsamfundets disciplinnämnd
(advokatnämnden) består av en ordförande och två vice
ordförande vilka samtliga skall vara domare samt av
ytterligare 15 ledamöter. Av dessa utses sex, som inte får vara
advokater, av regeringen medan nio väljs bland
medlemmarna i det danska advokatsamfundet. De sex
lekmännen skall representera det allmänna och särskilt säkra
samfundets intressen i förbindelse med handläggningen av
advokatnämndens uppgifter bl.a. fastläggandet av hur
advokater skall uppfylla kravet på att handla i
överensstämmelse med god advokatsed.
Denna ordning existerar i Danmark sedan 1982, och det
kan framhållas att det danska advokatsamfundet från början
ställde sig bakom sammansättningen av nämnden och anser
att den fungerar utmärkt.
Vi anser det naturligt att man ser över de regler som gäller
för advokater i detta hänseende på samma sätt som redan har
skett när det t.ex. gäller revisorer. Det kan också nämnas att
det finns andra yrkeskårer som har liknande nämnder men
med en annan sammansättning. Vi tänker här på Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd och Pressens Opinionsnämnd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av lagändringar vad gäller
advokatverksamhet.
Stockholm den 17 januari 1995
Kurt Ove Johansson (s)
Ulrica Messing (s)