Tillgången på vapen i det svenska samhället är stor.
Oroväckande mängder med vapen finns tillgängliga utan att
innehavarna innehar vapenlicens. I media uppges att det är
lätt att komma över vapen och att priserna är låga. Antalet
illegala vapen har enligt RPS ökat under 1990-talet. Grovt
uppskattat finns det omkring 30 000 illegala skjutvapen i
Sverige. Därtill kommer att antalet vapenhandlare synes ha
ökat drastiskt. Våldsbrotten i vårt samhälle blir allt grövre
och många människor bär vapen dagligen. Allt detta oroar
stora delar av den svenska befolkningen. Är Sverige på väg
att utvecklas mot en våldsstat där menige man tvingas till
vapeninnehav för att skydda sig själv och sin familj?
Det mycket grova brotten ökar i vårt samhälle och inte
minst där automatvapen är inblandade. Detta kan inte få
fortsätta. Hotet mot det svenska samhället och mot menige
man är sådant att krafttag måste tas för att inte presumtiva
brottslingar skall komma över vapen illegalt och kunna
utnyttja dem i allt grövre brott. Det är framför allt två grupper
som ''beväpnat'' sig i större utsträckning än tidigare. Dels
ungdomar i åldern 15--20 år, dels kriminella i åldern 30--39
år med ett flertal domar för grova brott bakom sig.
Det är de legala vapnen som genom stölder utgör en viktig
försörjningslänk för de kriminella grupper som använder sig
av skjutvapen i sin brottsliga verksamhet.
Försvaret och dess närstående organisationer som
hemvärn, driftvärn med flera måste i ökad omfattning
organisera sitt vapeninnehav så att det saknas möjligheter för
obehöriga att komma över vapnen. Vapnen måste flyttas till
depåer som dagligen kan bevakas samtidigt som hela vapen
och amunition inte får förvaras på ett och samma ställe.
Stölderna av vapen och amunition från regementena måste
upphöra och vapen som förvaras hos befäl ute i bostäder och
andra icke bevakade utrymmen måste samlas in och förvaras
på betryggande sätt på respektive regemente. Den
uppfattningen delas också av RPS att vapen i militära
mobiliseringsförråd och hemvärnsvapen samlas in och läggs
i centrala förråd.
Den ökade vapenhandeln inger betänkligheter. Vapen som
importeras av vapenhandlare registreras inte hos någon
myndighet. Vapenhandlaren har skyldighet att föra en
särskild inköpsförteckning över de skriftliga rekvisitioner
som krävs för inköp av vapen. Inköpsförteckning liksom
försäljningsförteckning ska hållas tillgänglig för
polisinspektion. Polismyndigheterna ska dessutom minst en
gång årligen granska vapenhandlarnas inköps- och
försäljningsförteckningar och vid behov även vapenlager.
Enligt uppgifter i media sker inte alltid dessa kontroller.
Samtidigt ökar antalet vapenhandlare drastiskt. En anledning
till det ökade antalet vapenhandlare kan vara att
vapensamlare mycket enkelt kan få vapenhandlarlicens.
Enligt uppgift från Rikspolisstyrelsen har man vid en
inventering av vapenhandlare i Skåne ''förvånats över att ett
så stort antal handlare haft tillstånd att sälja automatvapen''.
Eftersom försäljningen av automatvapen endast sker i
begränsad omfattning till enbart framstående tävlingsskyttar
framstår RPS uppfattning som mycket märklig. ''För att
anses vara sådan tävlingsskytt bör han visa att han under
några år har tillhört den bästa tredjedelen av skyttar i
förbunds- och kretstävlingar med automatvapen''.
Vapenhandlarnas marknad för automatvapen är således
formellt begränsade till denna grupp tävlingsskyttar
eftersom staten (försvars- och polismakten) vanligtvis
upphandlar vapen på annat sätt. Hur väl tävlingsskyttarnas
automatvapen förvaras är inte klarlagt men torde också
behöva belysas för att minska möjligheterna till tillgrepp.
För att minska antalet vapenhandlare bör prövas
möjligheterna att lättare få samlarlicens. Och att det ställs
krav på samlarna att vapnets vitala del skall vara vara inlåst
i säkerhetsskåp på annan plats, förslagvis polisstation.
Det svenska samhället har under det senaste åren
brutaliserats och brottsligheten har blivit så grov att mycket
långtgående åtgärder måste vidtas för att minska den illegala
hanteringen av vapen. Såväl försvaret, polisen och det
frivilliga försvaret måste kunna garantera att vapen inte
kommer ut på svarta marknaden.
RPS uttalande och uppgifter i media är så graverande att
den svenska vapenhandeln måste få en genomlysning
samtidigt som en kartläggning av antalet vapenhandlare
måste ske. Det bör också vara en huvuduppgift att polisen
årligen, utan planering och förvarning, mycket noga
granskar vapenhandlarnas inköps- och
försäljningsförteckningar samt vapenlager.
En projektgrupp hos RPS föreslår att ett ADB-baserat
referensbibliotek avseende bild- och textsökning över
handeln med förekommande vapen utarbetas. RPS bör också
medges ökad föreskrifträtt till vapenlagen, i syfte att
föreskriva att villkor om hur vapen skall förvaras skall anges
vid utfärdande av tillstånd till införsel av skjutvapen som
omfattar längre tid än tre månader.
Projektgruppen hos RPS anser att förhandlingar skall
inledas mellan Rikspolisstyrelsen och Generaltullstyrelsen i
syfte att nå en överenskommelse innebärande att tullen tar
kopior av samtliga inköpshandlingar när en vapenhandlare
för in skjutvapen i landet.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att vidta en
totalgenomgång av vapenhandeln samt genomgång av
försvarsmaktens förvaring av vapen.
Samtidigt som insatser måste vidtas för att få stopp på
tillgrepp och stölder av vapen. Förtur bör ges för åtgärder
som ökar säkerheten omkring automatvapen och dess
hantering inom vapenhandeln.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
totalgenomgång av vapenhandeln,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Försvarsmakten
får i uppdrag att snarast redovisa de åtgärder som vidtagits
för att höja säkerheten vid förvar av vapen,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett
program som begränsar den illegala tillgången till vapen.
Stockholm den 25 januari 1995
Sigge Godin (fp)
1 Yrkande 2 hänvisat till FöU.