Samhället har visat att det inte kan skydda kvinnor mot våld från närstående på ett acceptabelt sätt. Ytterligare insatser måste till. Ett förslag som på senare år har förts fram är s.k. kommunarrest för misshandlande män. Kvinnor kan numera få livvaktsskydd vilket kan vara till hjälp i många fall men samtidigt har flera nackdelar. I de fall där man vanligen tillämpar livvaktsskydd t.ex. för kända personer som utsatts för hot är hotbilden ofta diffus. I de fall det här gäller är det dock helt klart vem som står för hotet och också oftast var man kan finna denne. Oftast har gärningsmannen redan misshandlat sitt offer.
Det borde vara rimligare att den som utövar eller hotar med våld är den som ställs under övervakning och inte offret. Ett livvaktsskydd kan av många upplevas som en minskad rörelsefrihet för den redan utsatta och stämmer därför dåligt med en human inställning. Vid fall av grövre brott eller särskilt allvarliga hot bör alltså någon form av minskad rörelsefrihet eventuellt i kombination med anmälningsplikt kunna tillämpas. En utredning av detta bör snarast tillsättas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna till begränsad rörelsefrihet för misshandlande och hotande män bör utredas.
Stockholm den 25 januari 1995 Ingegerd Sahlström (s) Karin Olsson (s) Monica Green (s) Maj-Inger Klingvall (s) Kristina Svensson (s)