Samhället har visat att det inte kan skydda kvinnor mot
våld från närstående på ett acceptabelt sätt. Ytterligare
insatser måste till. Ett förslag som på senare år har förts fram
är s.k. kommunarrest för misshandlande män. Kvinnor kan
numera få livvaktsskydd vilket kan vara till hjälp i många fall
men samtidigt har flera nackdelar. I de fall där man vanligen
tillämpar livvaktsskydd t.ex. för kända personer som utsatts
för hot är hotbilden ofta diffus. I de fall det här gäller är det
dock helt klart vem som står för hotet och också oftast var
man kan finna denne. Oftast har gärningsmannen redan
misshandlat sitt offer.
Det borde vara rimligare att den som utövar eller hotar med
våld är den som ställs under övervakning och inte offret. Ett
livvaktsskydd kan av många upplevas som en minskad
rörelsefrihet för den redan utsatta och stämmer därför dåligt
med en human inställning. Vid fall av grövre brott eller
särskilt allvarliga hot bör alltså någon form av minskad
rörelsefrihet eventuellt i kombination med anmälningsplikt
kunna tillämpas. En utredning av detta bör snarast tillsättas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att möjligheterna till begränsad
rörelsefrihet för misshandlande och hotande män bör
utredas.
Stockholm den 25 januari 1995
Ingegerd Sahlström (s)
Karin Olsson (s)
Monica Green (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Kristina Svensson (s)