Antalet misstänkta fall av drograttfylleri, dvs. den form av
rattfylleri där fordonsföraren är påverkad av annan drog än
alkohol, har ökat väsentligt. Anledningen till detta är
polisens ökade satsning på nykterhetskontroller, men också
den skärpta narkotikalagstiftningen, som successivt leder till
en ökad kunskap hos de trafikövervakande polismännen om
de tecken som narkotikapåverkade förare företer.
Trots att antalet misstänkta fall av drograttfylleri ökar, har
inte antalet fällande domar ökat i motsvarande mån. Skälet
är att en presumtion för brott, motsvarande den som finns vid
konventionellt rattfylleri då föraren uppnått en viss
alkoholhalt i utandningsluft eller blod, saknas vid
drograttfylleri. För en fällande dom avseende drograttfylleri
erfordras följaktligen ett styrkt samband mellan
drogpåverkan och trafikfarligheten i det enskilda fallet.
Utländsk forskning visar att drogpåverkade förare i stor
omfattning är inblandade i trafikolyckor. Det är sannolikt att
drograttfylleri är orsaken till en inte obetydlig andel av
trafikolyckorna även i Sverige.
Ur trafiksäkerhetssynpunkt, men också för allmänhetens
tilltro till samhällets förmåga att ingripa mot
drograttfylleriet, är det därför angeläget att en lagändring
sker.
Vi föreslår att en presumtionsregel motsvarande den som
finns för alkohol i trafikbrottslagens straffbestämmelse för
rattfylleri, snarast införs för drograttfylleri. Regeln bör gälla
för det fall att förare av fordon och tåg olovligen brukat
narkotikaklassade preparat. I praktiken innebär en sådan
regel att straffbarheten inträder när mängden narkotika i
blodet överskrider det gränsvärde som fastställs för det
enskilda preparatet. Detta bör riksdagen ge regeringen till
känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av
trafikbrottslagen att en presumtionsregel införs för
drograttfylleri i enlighet med vad som i motionen anförts.