Motion till riksdagen
1994/95:Ju621
av Roland Larsson (c)

Knivlagen


Nästan dagligen får vi genom våra media del av hur
oskyldiga människor utsättes för råa och hänsynslösa
övergrepp. Det oprovocerade våldet blir allt vanligare och
sprider sig allt längre ner i åldrarna. Det är heller inte
ovanligt att våldet utövas kollektivt av hela gäng som slår ner
och sparkar sina värnlösa offer medvetslösa.
Det finns säkert många förklaringar till denna oroande
utveckling. Klart är att denna destruktiva trend måste brytas
både med långsiktiga förebyggande åtgärder och genom
åtgärder som kan få en mer omedelbar effekt. Att det först
och främst handlar om att förändra attityder och sociala
villkor får inte innebära att man avstår från att vidta åtgärder
som även på kort sikt kan bidra till att dämpa våldets värsta
avarter. Ett resolutare ingripande från samhällets sida på alla
punkter där det är möjligt är nödvändigt.
I den våldskultur som håller på att breda ut sig bland
ungdomen finns vissa inslag som samhället och
vuxenvärlden måste agera speciellt kraftfullt emot. Ett
sådant inslag är den stålhättade kängan som blivit en
modepryl och som utan vidare kan köpas i vilken skobutik
som helst. Stålhättade kängor har, med undantag för dem
som behöver sådana i sitt arbete, ingen som helst annan
funktion än som livsfarliga närstridsvapen. Oftast med
märkesnamn som leder tanken till våld och mord.
Stålhättade skor har på senare tid använts som vapen vid
ett flertal uppmärksammade fall av ovanligt rått och
skrämmande våld där offren liggande blivit söndersparkade
och lemlästade och t o m i något fall dödade.
Många föräldrar köper aningslöst dessa vapen till sina
barn. Och självklart är det så att flertalet av dem som rycks
med i detta ''mode'' aldrig haft en tanke på att skada någon.
Men precis som när det gäller knivar och andra vapen är det
faktum att man har dem en risk i sig. Det är lätt att i en
pressad situation och inför ett hot tillgripa det vapen man har
tillgång till.
Enligt den s k knivlagen från 1988 och vars
tillämpningsområde utvidgades 1990 är det förbjudet att på
allmän plats och inom skolområde bära med sig knivar eller
andra vapen som kan användas för våld. Beträffande knivar
är den som behöver sådan i sitt arbete eller av annat legitimt
skäl undantagen.
Enligt min mening borde även stålhättade skor och kängor
omfattas av denna lag.
Lagens första paragrafer har följande lydelser:
1 § Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål
som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller
hälsa får inte innehas på allmän plats eller inom skolområde
där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs.
Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt
särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller
visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till
föremålets art, innehavarens behov och övriga
omständigheter är att anse som befogat.
Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klinga
eller bladet snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft
(springstiletter eller springknivar) får innehas av personer
under 21 år. Lag (1990:413).
2 § Knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som
är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv
eller hälsa samt springstiletter eller springknivar får inte
överlåtas till personer under 21 år eller saluhållas. Lag
(1990:413).
Som framgår krävs inga större ändringar av lagtexten för
att utvidga tillämpningsområdet. I motiven och förarbetena
till lagen sägs bl a:
Med gatustridsvapen avses här knogjärn, batonger,
kaststjärnor och andra föremål som är särskilt ägnade att
användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. -- -- -- Det
rör sig sålunda också om sådana föremål som karatepinnar,
strypsnaror, rivhandskar, skarpslipade mejslar, blydaggar,
s.k. precisionsslangbågar, morgonstjärnor, kedjor som har
försetts med handtag samt ölburkar som fyllts med cement.
Ytterligare exempel är tunga metallbälten, som är
konstruerade för att kunna användas som slagvapen förutom
som bälten. Avgörande för vad som skall hänföras till den
förbjudna kretsen är att föremålet genom sin konstruktion är
särskilt ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller
hälsa. Det skall alltså vara föremål som typiskt sett är
avsedda för våldsanvändning och som således inte har något
annat legitimt användningsområde.
Mot bakgrund av lagens lydelse och kommentarerna till
den kan det sättas i fråga om inte stålhättade kängor redan
omfattas av nuvarande förbud. Men eftersom den
regelmässigt av polisen inte tolkas så anser jag det motiverat
med ett tillägg som klargör att stålhättade kängor och skor
är att betrakta som gatustridsvapen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av den s.k. knivlagen att den även omfattar
stålhättade skor och kängor.

Stockholm den 23 januari 1995

Roland Larsson (c)