Nästan dagligen får vi genom våra media del av hur oskyldiga människor utsättes för råa och hänsynslösa övergrepp. Det oprovocerade våldet blir allt vanligare och sprider sig allt längre ner i åldrarna. Det är heller inte ovanligt att våldet utövas kollektivt av hela gäng som slår ner och sparkar sina värnlösa offer medvetslösa.
Det finns säkert många förklaringar till denna oroande utveckling. Klart är att denna destruktiva trend måste brytas både med långsiktiga förebyggande åtgärder och genom åtgärder som kan få en mer omedelbar effekt. Att det först och främst handlar om att förändra attityder och sociala villkor får inte innebära att man avstår från att vidta åtgärder som även på kort sikt kan bidra till att dämpa våldets värsta avarter. Ett resolutare ingripande från samhällets sida på alla punkter där det är möjligt är nödvändigt.
I den våldskultur som håller på att breda ut sig bland ungdomen finns vissa inslag som samhället och vuxenvärlden måste agera speciellt kraftfullt emot. Ett sådant inslag är den stålhättade kängan som blivit en modepryl och som utan vidare kan köpas i vilken skobutik som helst. Stålhättade kängor har, med undantag för dem som behöver sådana i sitt arbete, ingen som helst annan funktion än som livsfarliga närstridsvapen. Oftast med märkesnamn som leder tanken till våld och mord.
Stålhättade skor har på senare tid använts som vapen vid ett flertal uppmärksammade fall av ovanligt rått och skrämmande våld där offren liggande blivit söndersparkade och lemlästade och t o m i något fall dödade.
Många föräldrar köper aningslöst dessa vapen till sina barn. Och självklart är det så att flertalet av dem som rycks med i detta ''mode'' aldrig haft en tanke på att skada någon. Men precis som när det gäller knivar och andra vapen är det faktum att man har dem en risk i sig. Det är lätt att i en pressad situation och inför ett hot tillgripa det vapen man har tillgång till.
Enligt den s k knivlagen från 1988 och vars tillämpningsområde utvidgades 1990 är det förbjudet att på allmän plats och inom skolområde bära med sig knivar eller andra vapen som kan användas för våld. Beträffande knivar är den som behöver sådan i sitt arbete eller av annat legitimt skäl undantagen.
Enligt min mening borde även stålhättade skor och kängor omfattas av denna lag.
Lagens första paragrafer har följande lydelser:
1 § Knivar, andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa får inte innehas på allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs.
Förbudet i första stycket gäller inte, om föremålet enligt särskilda föreskrifter ingår i utrustning för viss tjänst eller visst uppdrag eller om innehavet annars med hänsyn till föremålets art, innehavarens behov och övriga omständigheter är att anse som befogat.
Stickvapen eller knivar som är konstruerade så att klinga eller bladet snabbt kan fällas eller skjutas ut ur sitt skaft (springstiletter eller springknivar) får innehas av personer under 21 år. Lag (1990:413).
2 § Knogjärn, kaststjärnor eller andra sådana föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa samt springstiletter eller springknivar får inte överlåtas till personer under 21 år eller saluhållas. Lag (1990:413).
Som framgår krävs inga större ändringar av lagtexten för att utvidga tillämpningsområdet. I motiven och förarbetena till lagen sägs bl a:
Med gatustridsvapen avses här knogjärn, batonger, kaststjärnor och andra föremål som är särskilt ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. -- -- -- Det rör sig sålunda också om sådana föremål som karatepinnar, strypsnaror, rivhandskar, skarpslipade mejslar, blydaggar, s.k. precisionsslangbågar, morgonstjärnor, kedjor som har försetts med handtag samt ölburkar som fyllts med cement. Ytterligare exempel är tunga metallbälten, som är konstruerade för att kunna användas som slagvapen förutom som bälten. Avgörande för vad som skall hänföras till den förbjudna kretsen är att föremålet genom sin konstruktion är särskilt ägnat att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa. Det skall alltså vara föremål som typiskt sett är avsedda för våldsanvändning och som således inte har något annat legitimt användningsområde.
Mot bakgrund av lagens lydelse och kommentarerna till den kan det sättas i fråga om inte stålhättade kängor redan omfattas av nuvarande förbud. Men eftersom den regelmässigt av polisen inte tolkas så anser jag det motiverat med ett tillägg som klargör att stålhättade kängor och skor är att betrakta som gatustridsvapen.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av den s.k. knivlagen att den även omfattar stålhättade skor och kängor.
Stockholm den 23 januari 1995 Roland Larsson (c)