Sexualbrott mot barn

Under de senaste åren har vid våra domstolar
uppmärksammats gränsdragningen mellan olika sexualbrott
mot barn i olika mål. Det har särskilt gällt mellan brotten
våldtäkt (6 kap. 1

§ brottsbalken) å ena sidan, och brotten sexuellt
utnyttjande av underårig (6 kap. 4

§ brottsbalken) eller sexuellt umgänge med barn (6 kap. 5

§ brottsbalken) å andra sidan. För att våldtäkt skall anses
föreligga fordras att någon tvingat barnet till samlag ''genom
våld eller hot som innebär eller för den hotade framstår som
tvingande fara''. Om sådant våld eller hot inte föreligger kan
man inte döma för våldtäkt men väl för något av de andra
nämnda brotten.

När det gäller barn utnyttjar den vuxne, som ofta har en
relation till barnet och psykiskt övertag, normalt inte kraftigt
fysiskt våld mot barnet. Det blir då en svår fråga för
domstolen att bedöma om våldet varit så kraftigt att brottet
kan rubriceras som våldtäkt. Högsta domstolen har i ett mål
prövat frågan om vilken grad av våld som krävs för att ansvar
för våldtäkt på ett barn skall kunna utkrävas. Domstolen fann
i målet, att en sextioårig man som haft samlag med en
åttaårig flicka under det att han legat på barnet och hållit
hennes armar över huvudet utövat sådant våld som
konstituerar våldtäkt. Det finns emellertid situationer där den
vuxne utnyttjat barnets förtroende och genom beröring eller
på annat sätt utfört sexuella handlingar mot barnet utan att
något våld förekommit. Domstolarna har då inte funnit det
möjligt att rubricera brottet som våldtäkt.

Den gärning som den vuxne begått mot barnet framstår
ofta som lika klandervärd oavsett om direkt våld eller hot
mot barnet förekommit eller ej. När det gäller sexuella
förfaranden mot barn är det nästan omöjligt att dra en gräns
för vad som skall anses som våld. En sådan gräns är heller
ej motiverad. Nuvarande regler har uppfattats som stötande
av allmänheten. Det har varit svårt att göra innebörden i
dessa begripliga.

Vid förra årets motionsbehandling i riksdagen behandlades
frågor om gränsdragningar mellan våldtäkt och sexuellt
utnyttjande. Ett krav var bl a att sexuellt övergrepp på barn
inte får vara relaterat till graden av motstånd från barnet.
Andra krav var att sexuellt utnyttjande av underårig skulle
jämställas med våldtäkt vad gäller straffskalan.

Motionskraven har lett till att sexuellt umgänge med barn
under 15 år nu skall rubriceras som sexuellt utnyttjande av
underårig eller i förekommande fall grovt sexuellt
utnyttjande av underårig. Straffmaximum för grovt sexuellt
utnyttjande har höjts från fängelse i högst fyra år till fängelse
i högst sex år, vilket är samma straffsats som vid våldtäkt.

Nyligen har ett nytt fall avgjorts i Göta Hovrätt, som gällde
en pappas övergrepp på sina två döttrar. Pappan tvingade
båda sina döttrar 7 och 3 år till samlag. Men han dömdes bara
för våldtäkt i det ena fallet, nämligen på 7-åringen. Eftersom
3-åringen inte gjort motstånd dömdes pappan istället enligt
lagstiftningen till sexuellt utnyttjande istället för våldtäkt.
Även om straffsatsen blev lika hög i båda fallet har domarna
upprört såväl allmänhet som jurister och politiker.
Övergreppen mot de båda syskonen måste kunna jämställas.
Vi anser att lagen behöver ses över ytterligare vad gäller
frågan om våldtäktsrekvisitet för barn i syfte att jämställa
brotten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en översyn av lagen vad gäller
våldtäktsbrott mot barn.

Stockholm den 23 januari 1995

Ingbritt Irhammar (c)

Gullan Lindblad (m)

Barbro Westerholm (fp)

Rose-Marie Frebran (kds)

Ingegerd Sahlström (s)

Alice Åström (v)

Kia Andreasson (mp)