I Lindomefallet och i andra liknande fall händer det att de
som är misstänkta för någon typ av brott skyller på varandra
i syfte att slippa bli åtalade och därmed dömda i rätten.
Lindomefallet avser i princip ett fall där rätten, på grund av
de båda åtalades motstridiga uppgifter och bevisningens
otillräcklighet i övrigt, endast funnit styrkt att antingen den
ene eller den andra eller båda utfört ett mord. Tillräckliga
bevis har alltså saknats för att avgöra vilket av de tre
alternativen som är det rätta.
Enligt svensk rätt skall i ett sådant fall åtal för mord inte
bifallas. Det kan tilläggas att det i rättsprocessen i
Lindomefallet alltså inte kunnat fastställas att de åtalade
skyllt på varandra i syfte att slippa bli åtalade och dömda. En
sådan förvissning skulle ju för övrigt förutsätta att rätten bl.a.
känner till det faktiska händelseförloppet.
Det finns andra rättsfall där syftet har varit att skylla på
varandra för att slippa åtal och därmed bli prövad i rätten och
dömd.
I massmedia och i den allmänna debatt som idag förs,
framskymtar det allt oftare att man skyller på varandra i detta
speciella syfte. Det finns dock inte någon statistik över
antalet sådana fall.
Straffrättskommittén skall enligt sina direktiv (dir.
1994:39) utreda bl.a. vissa frågor angående
medverkandeansvaret inom straffrätten, de regler som gäller
för försök, förberedelse och stämpling till brott samt
bestämmelserna om underlåtenhet att hindra och avslöja
brott. I detta sammanhang pekas särskilt på de spörsmål som
uppkommit i Lindomefallet. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 juli 1996.
Det borde vara möjligt att se till att uppdraget skulle kunna
redovisas tidigare samt klara ut en eventuell medverkan av
en parlamentarisk tillsatt grupp.
Frågeställningarna är av så central betydelse att det inte är
försvarbart med så lång utredningstid som till den 1 juli
1996. Uppdraget bör kunna redovisas och behandlas formellt
tidigare, förslagsvis redan under 1995.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk
utredning tillsätts som samtidigt och i samarbete med
enmansutredaren ser över de frågor som
Straffrättskommittén skall utreda,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en delrapport
lämnas före vårriksdagens avslutning,
3. att riksdagen hos regeringen begär att utredningstiden
avkortas så att ärendet kan behandlas under höstriksdagens
session.
Stockholm den 19 januari 1995
Claes-Göran Brandin (s)
Anneli Hulthén (s)
Siw Wittgren-Ahl (s)
Mona Berglund Nilsson (s)