Landet har genom ett flertal politiska beslut skaffat sig en enorm skuld. Alla är överens om att det måste till krafttag för att få landet på fötter. De viktigaste åtgärderna är att skapa sådana förutsättningar att fler får arbete, spara i budgeten och se till att alla de miljarder i olika avgifter som undanhållits statskassan tas in.
Nu försöker regeringen med ena handen skapa så många nya arbetstillfällen som möjligt och det kostar åtskilliga miljarder. Med den andra handen tar regeringen bort så många statliga arbeten som möjligt, 23 000 jobb ska bort. Staten tar ur ena fickan och stoppar i den andra och tror sig ha gjort en bra affär.
Den ekonomiska situationen är ytterst besvärande. Därför är det mycket viktigt att besparingsförslagen är noga genomtänkta, så att inte förlusten blir större än besparingen. När regeringen föreslår besparingar som riktar sig mot den offentliga sektorn, så borde det vara en självklarhet att det presenteras en konsekvensbeskrivning som tydliggör den eventuella vinsten. Annars kanske det vid noggrann granskning visar sig att den så kallade vinsten är en samhällsförlust.
De inbesparingar som staten gör på löner och omkostnader måste i en konsekvensbeskrivning vägas mot vad tjänstemännen kommer att kosta det offentliga som arbetslösa. Regeringen måste även väga in den samhällsnytta och eventuella investeringar som går förlorade.
Ett bra exempel på en ogenomtänkt nedläggning av en statlig verksamhet är Hudiksvalls fängelse. Det är ett väl fungerande fängelse som under det senaste året rustats för sju miljoner kronor. Fängelset har fått fler platser, det har helrenoverats och utrustats med nya maskiner. På fängelset har utvecklats nya idéer när det gäller arbete och studier för de intagna. Man har gått från produktion till utbildning, de intagna får bland annat lära sig läsa, skriva och sköta det dagliga hushållsarbetet. Sådant som är viktigt utanför anstalten. Fängelset har en bra kvalité och många är överens om att det är en bättre anda på de små fängelserna.
I en konsekvensbeskrivning av en planerad nedläggning av Hudiksvalls fängelse måste besparingarna vägas mot kostnaderna för 28 friställda, gjorda investeringar, kostnad för internerna på annat fängelse och tecknat hyreskontrakt som sträcker sig till 1999. När det gäller samtliga fängelser måste även kostnaderna för förlängda tider på häktena räknas in.
Landets fängelser har idag en hög beläggning. Överbeläggningar är inte heller ovanliga. Om antalet fängelseplatser minskas i den omfattningen som sparkravet framtvingar, så kan en mycket pressad situation uppstå för både interner och personal. Vilka framtid kostnader det kan medföra vet ingen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stoppa nedläggningar av fängelser tills konsekvensbeskrivningar presenterats.
Stockholm den 25 januari 1995 Thomas Julin (mp)