En stor andel av dem som begår grova brott i Sverige är utländska medborgare. Av dem som nu avtjänar straff för grova brott på Kumlaanstalten är 57 procent utländska medborgare. Så många som 72 procent av dessa har utvisningsbeslut efter avtjänat straff.
Många av dem är dömda för grova narkotikabrott, därför att de gjort tjänst som smugglare eller kurirer utan avsikt att stanna i Sverige. De har varken motivation att lära sig svenska eller att på andra sätt anpassa sig till de svenska reglerna och normerna. Också de som av andra skäl är dömda för grova brott till utvisning saknar ofta motivation att anpassa sig till svenska förhållanden.
Språksvårigheter och övriga omständigheter innebär att tillvaron för både fångvaktare och intagna inte är särskilt upplyftande. Kostnaderna för svenska staten är dessutom mycket höga och genom ökad grov brottslighet tenderar de att öka.
Utvisning får emellertid inte leda till att vederbörande släpps fria vid ankomsten till hemlandet, därför att brottet inte där betraktas som lika grovt.
Av de skäl som här angivits bör regeringen dels pröva huruvida utländska medborgare som döms i Sverige i större utsträckning kan utvisas direkt och avtjäna straff i hemlandet. Dels bör regeringen träffa överenskommelser med fler länder så att en utvisning inte leder till mildare straff.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utländska medborgare som begår brott i Sverige skall utvisas för att avtjäna sina straff i hemlandet.
Stockholm den 23 januari 1995 Olle Lindström (m) Ola Karlsson (m)