Domstolarna
Domstolsväsendet har en central roll i den demokratiska rättsstaten. Till skillnad från polis- och åklagarväsendet är domstolarnas uppgifter inte begränsade till att medverka i att uppfylla samhällets kriminalpolitiska mål. De utgör rättsväsendets viktigaste grundpelare och är ytterst den enskilde medborgarens rättssäkerhetsgaranti.
Domstolsväsendet befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede och står inför omfattande organisatoriska och processuella förändringar. Huvuddelen av reformarbetet har påbörjats och bedrivits under den borgerliga mandatperioden men har också inneburit att regeringen fullföljt initiativ som tagits dessförinnan.
Ledstjärnorna i reformarbetet har varit att renodla domstolarnas uppgifter till rättskipning och avlasta förvaltningsuppgifter som av ålder ankommit på dem. Tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i första instans, och överprövning -- och inte omprövning -- bör vara andra instansens uppgift, medan de högsta domstolarna har mera rättskapande och prejudikatbildande uppgifter. På det organisatoriska och administrativa området bör domstolarna ges förutsättningar att själva -- med stöd av domstolsverket som central förvaltningsmyndighet -- svara för sitt utvecklingsarbete och tillse att de krav som rättssäkerhet och rättsstatsprinciper i övrigt ställer på den dömande verksamheten blir tillgodosedda.
Specialdomstolar bör så långt möjligt avskaffas och fogas in i det allmänna domstolssystemet.
Reformarbetet har bedrivits särskilt med hänsyn till att Sverige genom medlemskap i EU och inkorporering av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter fått en ny rättslig miljö, där domstolarna blir direkt berörda.
Det är mot denna bakgrund angeläget att det arbete som bedrivs i bl.a. hovrättsprocessutredningen förs vidare och att den andra etappen i 1993 års domarutredning påbörjas utan dröjsmål.
Med hänsyn till det pågående reformarbetet, ett förmodat tillskott av brottmål under budgetperioden för de allmänna domstolarna -- genom effektiviseringar av polis- och åklagarväsendets arbete -- och de förändringar i målutveckling som genom medlemskapet i EU kan förväntas för framför allt de allmänna förvaltningsdomstolarna (jfr det av regeringen aviserade behovet av resursförstärkning redan i kompletteringspropositionen senare i vår) bör domstolsväsendet ges endast ett begränsat besparingsbeting. Det av regeringen ålagda betinget bör begränsas till hälften. Det av regeringen föreslagna engångsbeloppet till domstolsverket med 5,25 miljoner kronor från anslaget D 2. för utvecklingsändamål bör inte utgå.
Rättshjälpen
Rättshjälpslagen är för närvarande föremål för översyn i rättshjälpsutredningen. Arbetet i denna bör påskyndas så att besparingseffekter kan tillgodogöras under budgetperioden. Utredningen bör, i den mån det kan anses följa av uppdraget, åläggas att pröva om inte ytterligare grupper av mål och ärenden kan undantas från rättshjälp och att föreslå skärpningar i fråga om den del som den enskilde har att bära. Av intresse i detta sammanhang är bl.a. rätten till offentligt biträde i vissa invandrarärenden och den återbetalningsskyldighet i fråga om kostnad för offentlig försvarare som åligger den dömde i brottmål, en allmän sänkning av inkomstgränsen och införande av en ny grundavgift vid överklagande. Besparingseffekten av dessa ändringar skall uppgå till minst 80 miljoner kronor, beräknad för 12 månader. På sikt bör, som ett resultat av rättshjälpsutredningens arbete, sådana strukturella förändringar genomföras i rättshjälpen att ytterligare betydande besparingar kan uppnås.
Allmänna advokatbyråer
Arbetet med att finna former för att privatisera de allmänna advokatbyråerna bör fortsätta. Den oroande utvecklingen av byråernas arbetsproduktivitet och kostnader gör en hållbar långsiktig planering med syfte att helt avveckla dessa byråer än mer angelägen. På sikt finns här inte obetydliga besparingar att hämta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna m.m. inom Justitiedepartementet anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 44
000
000 kr ökat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget D 2. Domstolarna m.m. inom Justitiedepartementet inte anslå något engångsbelopp till Domstolsverket i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att under anslaget F 1. Rättshjälpskostnader inom Justitiedepartementet anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med 66
000
000 kr minskat anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingsmöjligheterna i fråga om de allmänna advokatbyråerna.
Stockholm den 25 januari 1995 Gun Hellsvik (m) Göthe Knutson (m) Anders G Högmark (m) Lars Björkman (m) Jeppe Johnsson (m) Göran R Hedberg (m) Christel Anderberg (m) Liselotte Wågö (m) Birgit Henriksson (m)